Besök från San Paolo

Yara var på besök från metropolen San Paolo. Staden lär vara Latinamerikas ekonomiska centrum. Tio eller tjugo miljoner invånare.
Hon arbetar i Augusto Boals anda! Hon leder dramaövningar som skall locka fram deltagarnas kreativitet och leda till ett aktivare liv och verk.

Målgruppen kan vara frustrerade unga, kvinnor på mentalsjukhus eller fattiga. Det händer att opinioner skapas under arbetets gång att man till och med lyckas förändra rådande lagstiftning.
Vi var ca 20 personer som gjorde övningar under en hel dag. Det var övningar som t.ex. att skicka impulser till varandra, göra statyer, härma sin nästas rörelser, hitta på nya rörelser och nya utryck. Det kunde också vara att gestalta en dag, vad man gjorde kl. 7, 8 o.s.v.
Märkligt hur den senaste övningen, gestalta min dag, avslöjade vad en modern människa gör på en dag. Sova, äta frukost, prata, gå till jobbet (universitet, skolan), sätta på datorn. Läsa, skriva och prata o.s.v. Det blev ett ganska enformigt liv att gestalta. Inte mycket att hänga i granen så att säga.

Mina egna filosofiska reflektioner angående att gestalta min dag övningen: kanske lever vi i en övergångsperiod i vårt postmoderna samhälle. Nästa utvecklingsfas i vårt samhälle kommer kanske att se helt annorlunda ut. Kanske kommer vi koppla på oss en hjärnhjälm och kommunicera direkt med något utan att behöva läsa, skriva eller tala. Maten kanske intas intravenöst på något sätt.
Den resterande tiden kanske används till att vårda sjuka, vara med sina nära och kära, barn, farföräldrar, respektive och vänner. Vi skulle få mer tid och ork till att bry oss om naturen, odla, meka med gamla kära ägodelar och pyssla med huset.
Kan det vara ett framtida bra liv tro?

Jag fick lust att resa till San Paolo och se hur Yara och hennes kollegor verkade, arbetade i denna jättestad i Brasilien. Det imponerade på mig som bor i en så liten pyttestad som Göteborg!