Ögonens snedhet på ett olikställt sätt, ena olikt det andra.
Min spänningslösa blick noterar att kanske såg Picasso de olikformigt ställda kroppsdelarna.
Jag reagerar omedvetet och egentligen på det snedställda som omger ögonen!
Ingenting kan lyfta mitt sinne från det stela ickesinnliga tillståndet.
Hur någon kan tillåta sig att vara sådan kan jag inte förstå!
Men nu är det så att jag är just däri!
Släpp taget säger jag mig själv!
Fall, ned till nya rymder!
Denna nuvarande rymd ombesörjs av sjuklingar, zombies, och försvårar den fria sikten likt smogen i Shanghai!
Det är vår och ändå inte!
Kanske är min tid ute!
Och en ny tid kommer där jag inte är med!
Jag bara står och ser på de andra som kommer!
Jag vet egentligen bättre!
Men inte just nu i det spänningslösa!
Det är som om solen slutar innebära något!
Min gud!
8号 同心路 上海市 Shanghai
Kina
måndag 16 april 2012
lördag 14 april 2012
Drömmar fortsättning!
Drömmar: jag drömde om "kardborrar" som skapade frustrationer. Det var aggressiva gestalter som förföljde mig utan att jag visste varför. De tyngde mig och förmörkade mina sinnen. Så att jag blev utan fantasi och såg ingenting. Upplevde att morgondagen var utan möjligheter. Drömmarna återkom för att till sist släppa sitt grepp och det innebar att min intelligens och skapande förmåga återigen inträdde och blev möjligt igen.
Det var nödvändigt att mitt omedvetna fick lov att göra sig av med dessa negativa "kardborrar" som hindrade mig att göra det jag har förmågor till!
Det var viktigt att ha tid att bli människa igen för att kunna se och göra meningsfulla ting!
Det är omöjligt att förutsäga hur lång tid det kan ta!
Man märker när det är klar sikt igen!
Jag lyfter mina motionsstenar upp mot skyn och strålar av lust att röra mig rytmiskt, dansant till dionyssos ära igen!
Kärleken färgar av sig på urmaterian sten.
Den röda huden som kärleken skapade, färgade stenen på nytt och glödgade urmaterian. Stenens värme inspirerade till lyftningar, cirklar, vågrörelser som mina muskler samspelade med. Blokeringarna som hindrade rörelsemönster i min kropp förlöstes i en dans till tonerna från Edith Piafs hårda oskolade röst, från de tidigaste inspelningarna, då hennes röst ännu inte tvingats anpassa sig till de borgerliga salongerna utan fortfarande präglades av gatusångerskans mångkulturella vardag.
Den hårda stenens urmateria i samklang med Edith Piafs urhårda klanger inspirerade till frigörelse från vardagens blokeringar.
Natur och kultur samsades igen!
Det var nödvändigt att mitt omedvetna fick lov att göra sig av med dessa negativa "kardborrar" som hindrade mig att göra det jag har förmågor till!
Det var viktigt att ha tid att bli människa igen för att kunna se och göra meningsfulla ting!
Det är omöjligt att förutsäga hur lång tid det kan ta!
Man märker när det är klar sikt igen!
Jag lyfter mina motionsstenar upp mot skyn och strålar av lust att röra mig rytmiskt, dansant till dionyssos ära igen!
Kärleken färgar av sig på urmaterian sten.
Den röda huden som kärleken skapade, färgade stenen på nytt och glödgade urmaterian. Stenens värme inspirerade till lyftningar, cirklar, vågrörelser som mina muskler samspelade med. Blokeringarna som hindrade rörelsemönster i min kropp förlöstes i en dans till tonerna från Edith Piafs hårda oskolade röst, från de tidigaste inspelningarna, då hennes röst ännu inte tvingats anpassa sig till de borgerliga salongerna utan fortfarande präglades av gatusångerskans mångkulturella vardag.
Den hårda stenens urmateria i samklang med Edith Piafs urhårda klanger inspirerade till frigörelse från vardagens blokeringar.
Natur och kultur samsades igen!
fredag 13 april 2012
Fel giv lika med döden för mig!
Jag drömde att jag spelade kortspel, Magic, och att jag ideligen var tvingad att hålla i minnet att jag måste se upp för vissa givar som skulle innebära döden för mig om de inträffade.
Drömmarna drömde jag flera nätter i rad! Sedan blev jag medveten om drömmen.
Det var som om jag inte riktigt visste om att den drömmen fanns eller att den var en ny slags dröm.
Jag hade inlemmat den i min vardag och såg den som något oundvikligt och nödvändig att stå ut med.
När jag äntligen förstod detta bara försvann den drömmen.
Jag lämnade drömmen!
Det var som om jag kunde konstatera att jag kunde avvara den och då blev, gjorde, jag mig av med den.
Det, höljet, dimman, (van-) föreställningen blev uppdagad för mig och då , först då, kunde jag göra mig av med den bördan som drömmen de facto innebar.
Vad var det då som hände mig?
Vad var det som upptog mina sinnen?
Det finns relationer,ideligen medmänskliga misstänkliggöranden, som belastar sin nästa.
Vi innordnar oss kanske för lojalt i bindningar, föreställningar som bara är vanföreställningar som den andre så gärna önskar och vill tynga sin nästa med. Av någon anledning.
Ibland lyckas det som det gjorde i mitt fall!
Det är tragiskt hur mycket ofrihet som vi inordnar oss i utan att varse vår belägenhet.
Det är befriande om vi befriar oss från sådana nedtyngande medmänskliga förfaranden.
Det är förvänansvärt när personer engagerar sig i att tynga sin nästa med sådana dystra univers.
Istället för att medverka i de gemensamma strävanden som lever i vår dröm om ett rikare liv.
Drömmarna drömde jag flera nätter i rad! Sedan blev jag medveten om drömmen.
Det var som om jag inte riktigt visste om att den drömmen fanns eller att den var en ny slags dröm.
Jag hade inlemmat den i min vardag och såg den som något oundvikligt och nödvändig att stå ut med.
När jag äntligen förstod detta bara försvann den drömmen.
Jag lämnade drömmen!
Det var som om jag kunde konstatera att jag kunde avvara den och då blev, gjorde, jag mig av med den.
Det, höljet, dimman, (van-) föreställningen blev uppdagad för mig och då , först då, kunde jag göra mig av med den bördan som drömmen de facto innebar.
Vad var det då som hände mig?
Vad var det som upptog mina sinnen?
Det finns relationer,ideligen medmänskliga misstänkliggöranden, som belastar sin nästa.
Vi innordnar oss kanske för lojalt i bindningar, föreställningar som bara är vanföreställningar som den andre så gärna önskar och vill tynga sin nästa med. Av någon anledning.
Ibland lyckas det som det gjorde i mitt fall!
Det är tragiskt hur mycket ofrihet som vi inordnar oss i utan att varse vår belägenhet.
Det är befriande om vi befriar oss från sådana nedtyngande medmänskliga förfaranden.
Det är förvänansvärt när personer engagerar sig i att tynga sin nästa med sådana dystra univers.
Istället för att medverka i de gemensamma strävanden som lever i vår dröm om ett rikare liv.
Hårt jobb i sandlådan!
Jag oaaah lever rövare varje dag. Jag lyfter farlig grejer, river ned lampor, kastar iPhones i golvet, bråkar med alla. Avskyr att sitta i pappas knä! Vill kasta stenar på parkettgolv.
Hårt jobb i sandlådan idag! Jag grävde ett djupt hål! Det blev ett jättedjupt hål! Och jag gjorde en stor sandhög!
Jag åkte också mycket rushkana och karusell.
Karusellen är äldre än äldst! Fyrttiotal minst!
Jag gungade mycket i sjuttiotalsgungorna gjorda av gummidäck!
Ropade wroaaaaoh till alla.
Sedan lade jag mig och myste lite på sandhögen! Jag åt av sanden från gropen. Hittade en borste och gick runt med den i högsta hugg! Oooooarrhhh!
Stark!Stark!
Visst fick jag hjälp av Farfar men det var inte mycket för jag kan allt själv!
Jag är starkare och farligare än ett lejon, minst!
Mamma var är du? Där! Vad bra! Jag kommer till dig för det blev farligt nu!
En vovve! Den skall jag skrämma rejält! Va? Sprang den åt andra hållet? Vart försvann den?
Måste gräva igen och gunga och äta mer sand och åka karusell. Länge!
Vad är det? Världens minsta papperslapp! Den pillar jag på och tar jag! Den smakade gott!
Flera andra barn är här! Dom skrämmer jag med aaaaaaargh!
Hon,det barnet, har en plastkran i handen. Den vill jag ha! Oj! Hon lämnade den på marken! Den tar jag direkt och går omkring med och visar hela sandlådevärlden att jag har en sådan plastkran som den tokan lämnade ifrån sig! Hur kunde hon vara så dum, dum, dum! Nu har jag den! Ha!
Plastkranen smakade gott!
Moaaaaaargh!
Skall mamma mata mig med sked nu och banan?
Plastkranen, papperslapp och sand smakade mycket godare!
Måste jag äta banan när jag har sådana läckerheter att stoppa i munnen som finns sandlådan? Och som är helt gratis!
Ja, det måste jag visst! Jaja! Jag äter väl då för mammas skull! Usch vad illa banan smakar! Den är säkert förgiftad med kemikalier!
Och nu måste jag åka barnvagn, va?
Jag är superstark sandlådehulk! Inte kan jag åka barnvagn!.
Jo det kunde jag visst! Jag får väl anpassa mig då, för mammas skull!
Va? Går farfar och farmor iväg? Var det för att jag sattes i barnvagnen?
Livet är hårt för sandlådehulkar! Puh!
Jag klarar mig utan dom,farmor och farfar!
Vad är det därborta, som händer. En lastbil! Brrrrrrrurrrm!
En sådan vill jag ha!
Hårt jobb i sandlådan idag! Jag grävde ett djupt hål! Det blev ett jättedjupt hål! Och jag gjorde en stor sandhög!
Jag åkte också mycket rushkana och karusell.
Karusellen är äldre än äldst! Fyrttiotal minst!
Jag gungade mycket i sjuttiotalsgungorna gjorda av gummidäck!
Ropade wroaaaaoh till alla.
Sedan lade jag mig och myste lite på sandhögen! Jag åt av sanden från gropen. Hittade en borste och gick runt med den i högsta hugg! Oooooarrhhh!
Stark!Stark!
Visst fick jag hjälp av Farfar men det var inte mycket för jag kan allt själv!
Jag är starkare och farligare än ett lejon, minst!
Mamma var är du? Där! Vad bra! Jag kommer till dig för det blev farligt nu!
En vovve! Den skall jag skrämma rejält! Va? Sprang den åt andra hållet? Vart försvann den?
Måste gräva igen och gunga och äta mer sand och åka karusell. Länge!
Vad är det? Världens minsta papperslapp! Den pillar jag på och tar jag! Den smakade gott!
Flera andra barn är här! Dom skrämmer jag med aaaaaaargh!
Hon,det barnet, har en plastkran i handen. Den vill jag ha! Oj! Hon lämnade den på marken! Den tar jag direkt och går omkring med och visar hela sandlådevärlden att jag har en sådan plastkran som den tokan lämnade ifrån sig! Hur kunde hon vara så dum, dum, dum! Nu har jag den! Ha!
Plastkranen smakade gott!
Moaaaaaargh!
Skall mamma mata mig med sked nu och banan?
Plastkranen, papperslapp och sand smakade mycket godare!
Måste jag äta banan när jag har sådana läckerheter att stoppa i munnen som finns sandlådan? Och som är helt gratis!
Ja, det måste jag visst! Jaja! Jag äter väl då för mammas skull! Usch vad illa banan smakar! Den är säkert förgiftad med kemikalier!
Och nu måste jag åka barnvagn, va?
Jag är superstark sandlådehulk! Inte kan jag åka barnvagn!.
Jo det kunde jag visst! Jag får väl anpassa mig då, för mammas skull!
Va? Går farfar och farmor iväg? Var det för att jag sattes i barnvagnen?
Livet är hårt för sandlådehulkar! Puh!
Jag klarar mig utan dom,farmor och farfar!
Vad är det därborta, som händer. En lastbil! Brrrrrrrurrrm!
En sådan vill jag ha!
torsdag 12 april 2012
måndag 9 april 2012
Igår slutade konventet GothCon XXXVl. Världens äldsta!
Birger åt korv som egentligen var Marie-Louise egendom, med rödbetssallad på, direkt från salladsplastburken. Ur hand i mund så att säga. Han gladdes åt denna utomordentligt goda konventsmat.
GotCons trettiosjätte år, världens äldsta, och Sveriges största gav de 2000 deltagarna blodad tand.
På arret Verbal Combats Midnattsblot ropade nattlig publik blod, blod, blod i kubik när kombatanterna duellerade under ledning från konferencier
. -Jag tar mitt utstungna öga och drar ut det ytterligare virar det runt din hals och drar till. Det sprutar blod, blod, blod.
-Då sparkar jag dig i magen. Tar min penna sticker in den genom huvudet, ned genom kroppen, ned till golvet, ut och in i foten igen. Upp genom kroppen och ut genom örat.
Blod, Blod, blod ackompanjerar publiken aktörerna.
arrangemanget Figurspelet Bly och blod osade det krutrök om. Deltagaren hetsas till att mimiskt låtsashålla kan det vara gevär typ Winchester och skrek hotfullt:
-Släpp ned kistan nu!
-Ja, jag släpper kistan med guld direkt!
AG Hybris arrar ett Drop in där deltagare lockas prova på ett egenhändigt konstruerat figurspel. Där marscherade gruvarbetarna i protest mot att de tvingas arbeta 16 timmar om dygnet. De kräver 12 timmars arbets tid istället. Militären kallades in. Samtidigt fanns fria entreprenörer som lurade i ett torn!
Nu är konventet slut och de som övernattat på hårda stengolv i de ålderdomliga skolsalarna börjar med värkande kroppar dra sig hemåt. Nästa år har de glömt att golven var så in i norden obekväma. Då kommer de tillbaka med förnyad styrka och kastar sig in i kortspelsturneringarnas magiska värld eller blir svenska mästare i Bezzerwizzer.
GotCons trettiosjätte år, världens äldsta, och Sveriges största gav de 2000 deltagarna blodad tand.
På arret Verbal Combats Midnattsblot ropade nattlig publik blod, blod, blod i kubik när kombatanterna duellerade under ledning från konferencier
. -Jag tar mitt utstungna öga och drar ut det ytterligare virar det runt din hals och drar till. Det sprutar blod, blod, blod.
-Då sparkar jag dig i magen. Tar min penna sticker in den genom huvudet, ned genom kroppen, ned till golvet, ut och in i foten igen. Upp genom kroppen och ut genom örat.
Blod, Blod, blod ackompanjerar publiken aktörerna.
arrangemanget Figurspelet Bly och blod osade det krutrök om. Deltagaren hetsas till att mimiskt låtsashålla kan det vara gevär typ Winchester och skrek hotfullt:
-Släpp ned kistan nu!
-Ja, jag släpper kistan med guld direkt!
AG Hybris arrar ett Drop in där deltagare lockas prova på ett egenhändigt konstruerat figurspel. Där marscherade gruvarbetarna i protest mot att de tvingas arbeta 16 timmar om dygnet. De kräver 12 timmars arbets tid istället. Militären kallades in. Samtidigt fanns fria entreprenörer som lurade i ett torn!
Nu är konventet slut och de som övernattat på hårda stengolv i de ålderdomliga skolsalarna börjar med värkande kroppar dra sig hemåt. Nästa år har de glömt att golven var så in i norden obekväma. Då kommer de tillbaka med förnyad styrka och kastar sig in i kortspelsturneringarnas magiska värld eller blir svenska mästare i Bezzerwizzer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)