Det var inte självklart att vi levde. Huvudpersonen i ”Darkly dreaming Dexter –a serial killer with a heart… be grateful it´s not yours” var Dexter. Författaren var Jeff Lindsay. Dexter drömde så våldsamma drömmar att inte visste om han kunde lita på sig själv när han sov. Dexter var befriad från känslor som rädsla, åtrå och hat. Han följde något slags rättspatos ändå. Men han den var av en mer privat sort. Han mördade seriemördare. Samtidigt, ibland tvivlade han på sig själv. Kanske var han själv en mördare. Kanske mördade han helt omedvetet, i sömnen.
Men han hade faktiskt känslor för sin syster och när hon blev kidnappad, kanske av honom själv, börjar han jaga mördaren. Denna intrig går att följa i TV-kanal 6. Jag föredrar att läsa böckerna. Dexter verkade inte värdesätta livet så mycket. Det tycker jag att vi alla andra skall göra till skillnad från honom. Det är inte självklart att vi kan äta oss mätta varje dag.
Hur värdesätter vi då livet?
Skall vi tänka positivt? Skall vi kämpa för rättvisa, broderskap och demokrati.? Skall vi engagera oss i konflikten Israel-Palestina och demonstrera för fred i mellanöstern? Många frågor och inga svar!
Idag har jag varit ute och grillat korv, åkt skridsko tillsammans med familjen och min äldste sons sambos familj. Vi diskuterade sport, Junior VM i hockey, Sveriges match mot Kanada i natt som Sverige så snöpligt förlorade. Sedan talade vi om andra saker men inte om fred i Mellanöstern. Lika bra var väl det!
Nu på fredag har Mölndalsrevyn premiär. Det lär handla om vad som kan ske på Åby travbana. Där sker också mycket med många och roliga utvikningar så klart. I Hisingsbacka spelas en nyårsrevy av Kulturtunnan ”Tian- en bantad Selma”. De hade premiär igår!
Det vore något att börja det nya året med att skratta och låta sig roas av revy.
Det är en himla tur att vi lever!
Världens äldsta människa lär vara 140 år. En sådan tur han har haft!
tisdag 6 januari 2009
söndag 4 januari 2009
Märkvärdigt!
Ingenting är väl nytt under solen kan jag tänka! Nu skall alla ut och åka skridsko! Bara för att det blir minusgrader och sjöarna fryser till. Vad är det för märkvärdigt med minusgrader? Vem kan förstå vad människan skall hitta på här näst.
Teaterlegendaren och jag diskuterade skillnaden mellan djur och människor idag! Jag berättade, i min mobil, att jag var ute i skogen och stod och lutade mig mot ett träd och solade mig. Jag sa om jag inte kommer tillbaka har jag förvandlat mig till ett rådjur eller en skalbagge. Det kanske blir en förvandling, av mig, till en brasiliansk kackerlacka eller något liknande. Då kom vi in på just ämnet djur och människor. Vi kom överens om att det kanske inte var någon egentlig skillnad mellan människa och djur. Det var nog religionen som ställde till det och gjorde människan till skapelsens herre. Nog pratat om detta tyckte vi båda och avslutade mitt soliga samtal.
Jag läser en märklig bok tillsammans med min son Sebastian. Vi läser i kapp. Nu har vi båda kommit till kapitel 15.
Boken heter ”Darkly dreaming Dexter –a serial killer with a heart… be grateful it´s not yours”. Författaren är Jeff Lindsay.
Huvudpersonen heter Dexter och arbetar hos polisen med teknik eller något sådant. Min engelska är inte vad den borde vara! Samtidigt så skipar Dexter någon slags privat rättvisa genom att döda seriemördare. Det är visst ett slags populär TV-serie också! Dexter har svårt för att känna känslor.
Mycket märklig person som jag försöker vänja mig vid! Hans dubbelhet i att både arbeta med polisarbete och samtidigt mörda seriemördare fascinerar många läsare idag. Det blir någon slags märkvärdig stämning av kaos och hopplöshet som lockar. Kan det vara vårt ofantliga umgänge med artefakter(TV, dataspel, mobiler m.m.) som urholkar oss gradvis. Och kräver allt mer effekter för att vi skall reagera, tro.
Annars går jag just nu omkring i mina gamla bandyrör(skridskor) inomhus och övar mig på att balansera på dem. Om väderleken håller i sig kan det bli läge för skridskoåkning även för mig. Jag börjar bli märkvärdigt sugen, jag också, på att befinna mig på någon säker is. Det är väl märkvärdigt hur man blir påverkad av andra!
Nyårsrevyer är nu det som är i blickpunkten. Men eftersom det för mig är ”tji kosing”(äldre uttryck för ebb i kassan) blir det att söka efter fribiljetter. Och det är mycket svårt när det gäller Nyårsrevy. Det vill jag lova!
Hur skall jag säga? Ingenting är så märkvärdigt som att vi lever! Det är jag tacksam för!
Men inte mer tacksam än att jag vill att en del skall förändras. Och teatern kan vara en del av detta!
Det är inte heller speciellt märkvärdigt att läsa böcker men ibland är det bäst och det enda man kan göra för att förbli människa.
Eller?
Teaterlegendaren och jag diskuterade skillnaden mellan djur och människor idag! Jag berättade, i min mobil, att jag var ute i skogen och stod och lutade mig mot ett träd och solade mig. Jag sa om jag inte kommer tillbaka har jag förvandlat mig till ett rådjur eller en skalbagge. Det kanske blir en förvandling, av mig, till en brasiliansk kackerlacka eller något liknande. Då kom vi in på just ämnet djur och människor. Vi kom överens om att det kanske inte var någon egentlig skillnad mellan människa och djur. Det var nog religionen som ställde till det och gjorde människan till skapelsens herre. Nog pratat om detta tyckte vi båda och avslutade mitt soliga samtal.
Jag läser en märklig bok tillsammans med min son Sebastian. Vi läser i kapp. Nu har vi båda kommit till kapitel 15.
Boken heter ”Darkly dreaming Dexter –a serial killer with a heart… be grateful it´s not yours”. Författaren är Jeff Lindsay.
Huvudpersonen heter Dexter och arbetar hos polisen med teknik eller något sådant. Min engelska är inte vad den borde vara! Samtidigt så skipar Dexter någon slags privat rättvisa genom att döda seriemördare. Det är visst ett slags populär TV-serie också! Dexter har svårt för att känna känslor.
Mycket märklig person som jag försöker vänja mig vid! Hans dubbelhet i att både arbeta med polisarbete och samtidigt mörda seriemördare fascinerar många läsare idag. Det blir någon slags märkvärdig stämning av kaos och hopplöshet som lockar. Kan det vara vårt ofantliga umgänge med artefakter(TV, dataspel, mobiler m.m.) som urholkar oss gradvis. Och kräver allt mer effekter för att vi skall reagera, tro.
Annars går jag just nu omkring i mina gamla bandyrör(skridskor) inomhus och övar mig på att balansera på dem. Om väderleken håller i sig kan det bli läge för skridskoåkning även för mig. Jag börjar bli märkvärdigt sugen, jag också, på att befinna mig på någon säker is. Det är väl märkvärdigt hur man blir påverkad av andra!
Nyårsrevyer är nu det som är i blickpunkten. Men eftersom det för mig är ”tji kosing”(äldre uttryck för ebb i kassan) blir det att söka efter fribiljetter. Och det är mycket svårt när det gäller Nyårsrevy. Det vill jag lova!
Hur skall jag säga? Ingenting är så märkvärdigt som att vi lever! Det är jag tacksam för!
Men inte mer tacksam än att jag vill att en del skall förändras. Och teatern kan vara en del av detta!
Det är inte heller speciellt märkvärdigt att läsa böcker men ibland är det bäst och det enda man kan göra för att förbli människa.
Eller?
fredag 2 januari 2009
Vad skall vi göra?
ABBA sjunger “its the rich mans world”. Men mina nostalgiska fantasier sade att det var de fattiges värld som skulle härska. Man föraktade och ringaktade de rika. Antoni Negri talar om transcendensen när det berör lojaliteten till de rikaste.
Skådespelaren John Harrysson har nyligen avlidit. I en minnes notis stod det att hans första större roll var kocken i Brechts Mor Courage på folkteatern hösten 1960. Han trivdes i den rollen.
Hur skulle det kännas att vara rik? Hur skulle livet ha känts om det hade dominerats av strävan efter rikedom?
Men då hade inte Brecht varit en lämplig dramatiker. Han strävade efter en stor samhällsförändring. Den har inte skett ännu! Idag lever vi mer för kickarna. Underhållning har upplevt en högkonjunktur av gargantuiska mått.
Människors tankar var i rörelse skriver Lars Åberg i dagen GP. När han skriver om Town hall-filmen. En av de stora diskussionerna hölls i april 1971 i New Yorks Town Hall ”tanken flög både högt och lågt i den surrande lokalen, briljans blandades med burop, frigörelse kunde formuleras på olika sätt, inget var fastlagt…”. Norman Mailer, Susan Sontag och German Greer var där.
Nu i detta, 2 januari 2009, nu, tar vi spjärn mot alla hot och hukar oss. Vågar intet tänka, det är så mödosamt!
Bättre att titta på TV en stund och sedan somna in i en Törnrosa dröm som bara varar i oändlighet. Nej, jag är inte bättre än någon annan. Och visst hade det vore bra om det damp ner från ingenstans en grön, tjock(Farbror Joakims) sedelbunt från ovan som kunde lindra kvalen och muntra upp familjen med en överraskning.
Om vi nu, mot all förmodan gav oss in i detta kaos av traumatiska samtids konflikter och svåra framtids frågor och strävar efter en bättre värld?
Vad skulle vi göra då?
Skådespelaren John Harrysson har nyligen avlidit. I en minnes notis stod det att hans första större roll var kocken i Brechts Mor Courage på folkteatern hösten 1960. Han trivdes i den rollen.
Hur skulle det kännas att vara rik? Hur skulle livet ha känts om det hade dominerats av strävan efter rikedom?
Men då hade inte Brecht varit en lämplig dramatiker. Han strävade efter en stor samhällsförändring. Den har inte skett ännu! Idag lever vi mer för kickarna. Underhållning har upplevt en högkonjunktur av gargantuiska mått.
Människors tankar var i rörelse skriver Lars Åberg i dagen GP. När han skriver om Town hall-filmen. En av de stora diskussionerna hölls i april 1971 i New Yorks Town Hall ”tanken flög både högt och lågt i den surrande lokalen, briljans blandades med burop, frigörelse kunde formuleras på olika sätt, inget var fastlagt…”. Norman Mailer, Susan Sontag och German Greer var där.
Nu i detta, 2 januari 2009, nu, tar vi spjärn mot alla hot och hukar oss. Vågar intet tänka, det är så mödosamt!
Bättre att titta på TV en stund och sedan somna in i en Törnrosa dröm som bara varar i oändlighet. Nej, jag är inte bättre än någon annan. Och visst hade det vore bra om det damp ner från ingenstans en grön, tjock(Farbror Joakims) sedelbunt från ovan som kunde lindra kvalen och muntra upp familjen med en överraskning.
Om vi nu, mot all förmodan gav oss in i detta kaos av traumatiska samtids konflikter och svåra framtids frågor och strävar efter en bättre värld?
Vad skulle vi göra då?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)