Följetong del 148: ingen framtid

Följetong del 148: ingen framtid Han hämtade sig sakta efter den första chocken. Det är farligt att röra sig bland människor utomhus. Det hade han erfarenhet av nu. Det fanns så många som satt fast i hopplöshet och meningslöshet. De var märkta av fruktansvärda traumatiska händelser som innebar att de såg aggression som enda utvägen. Och att göra agressiva hatfyllda handlingar kunde ta sig många irrationella uttryck. Ofta med våldsamma inslag. I takt med att samhället alltmer upplöste sociala kontrakt och ersatte dem med arbetslinjetänkesätt sökte många människor tryggheter istället hos ljusskygga nätverk. Detta var myntets baksida i den politiska nutida nyliberala utvecklingen med att locka internationellt kapital till sig med arbetskraft som var villiga att arbeta för lägre löner. Vem brydde sig egentligen om samtal om framtiden när man tyckte att man inte hade någon framtid. Professorn gav sig emellertid inte. Han satt mång agar på rue Cadet.Det blev allt vanligare att människor stannade och pratade med honom om viktiga saker.. Det blev ibland samtal om framtiden och om vad tvärstopp skulle kunna innebära. Några tog broschyren som han skrivit. Det var annorlunda i Paris. Många hade mycket bråttom och verkade stressade. Men av alla samtal som han förde på rue Cadet när han satt på sin röda stol med sitt målade plakat och sin skrift förstod han det som att många var mycket deprimerade, nedstämda och oroade över sakernas tillstånd. Han deltog en kväll på ett möte som handlade om hur samhället skulle planeras i framtiden. Det fanns många människor i salen. En del var mycket aggressiva. Kanske tillhörde de prekariatet som en del samhällsteoretiker kallade människor som levde under osäkra omständigheter med inga framtidsutsikter. Det var olustigt att uppleva så aggresiva stämningar. Så är det nu för tiden, tänkte han. Det är den grogrunden som leder till nyfascistiska rörelser med våld på agenan. Han undrade om han själv skulle ansluta sig till ett faschistiskt parti om han jämnt befann sig i en sådan prekär situation som prekariatet jämt levde i. De som var daglönare, anställda av bemanningsföretag, "falska småföretagare" eller helt enkelt ständigt utan arbete och därför ansågs tillhöra prekariatet. Det nya monstret som denna hatiska underklass var, var redo för upplopp och mer våldsamma aktioner.

Följetong del 147: tvärstopp

Professor Gunnars Kontemplation gav upphov till tanken att ett tvärstopp vore det enda rätta att göra. Varför utstå smärtan som medvetenheten om att dagens utveckling leder till undergång med en ofantlig klimatkris. Det var mental nedskräpning av stora mått! Insikten ledde bara till dekadans, alkoholism, drogberoende, sjuklighet, ny meningslös exploatering som bara förvärrade läget och utvecklade ytterligare pessimism i en ond nedåtgående spiral. Vem ville drömma stort om framtiden när det saknade grund för att vi överhuvudtaget skulle ha något som skulle kunna kallas för en ljus framtid. Nej! Bättre vore med tvärstopp för allt nu! Vi måste lägga om våra liv nu! Han tyckte om en idé han fått om att bära med sig en stol och sätta sig på ett lagom stort torg i Paris och bara sitta och fundera på vad tvärstopp kan innebära! Vilket torg skulle han tycka om att sitta på? Eller varför inte på rue Cadet vid tunnelbanestationen linje sju. Det var en tunnelbanestation som funnits länge. Ända sedan 1910. Det inspirerade honom. Där skulle han sätta sig! Han införskaffade en röd bekväm stol i en gammal nästan barock stil. Det fanns en hel del att utforska om stolens härkomst och utformning men nu gällde det vad det skulle stå på den skylt han ville ha och om han ville att passerande skulle skriva på en namnlista som krävde tvärstopp! Han textade omsogsfullt ett handskrivet plakat som han fäste på en rundstav. Han målade en sol, blå himmel, träd, hus, barn, vuxna, djur och växter på plakater. Över målningen skrev han tvärstopp. Han ägnade sedan mycket tid åtatt författa en skrift där han sammanfattade forskning om klimatförändringar, miljökonsekvenser och troliga framtidsutsikter vid fortsatta sannolika "misslyckade" miljösatsningar som de flesta forskare och kritiker ansåg troliga. Han satt oftast på Bibliothèque nationale de France och läste in sig på ämnet. Det blev en partsinlaga från hans sida som en av många samhällsmedborgare som brydde sig om vår tids viktgaste frågor. Efter några veckors intensiva studier, många koppar kaffe på olika caféer i närheten av biblioteket så kände han sig redo för att gå vidare och förverkliga sin idé om att sitta med en vacker skylt på en stol med sin skrift och få namnunderskrifter för sin kampanj -tvärstopp. Han började med att sitta en liten stund i taget för att vänja sig vid aktionen och vänja omgivningen vid att han under en längre tid kommer att finnas där. Det som hände direkt vid första dagen han satt på rue Cadet var ett överfall! Han hade knappt hunnit satt sig på sin fina stol. När han fick en spark i ryggen och en galning skrek att han var en idiot. När han reste sig sprang personen iväg på Rue de Rochechouart.

Följetong del 146: tomt

Det fanns en stark önskan att gör rätt för sig! Han kände sig tom på tankar! När han befann sig i Sacre Coer, försoningskyrkan som byggdes som en försoningshandling för Pariskommunens omvälvande skeende. Och för att ära offren vid kriget mellan Frankrike och Tyskland i slutet av 1800 talet,så började han be. Han knäppte dock aldrig händerna för att han ville vara fri i tanken och inte binda sig till någon särskild religiös riktning.När han bad inne i kyrkan åsyftade han det tankelyft och önskvärd ökning av människor medvetande som nu klimathoten krävde av mänskligheten. Klimatforskare lade prognoser att jordens medeltemperatur skulle höjas med fyra grader de närmaste femtio åren. Det innebar att det skulle vara bara två grader från de katastrofala 6 graders höjning som Mark Lynas förutspådde i sin bok och som skulle enligt honom få katastrofala följder för mänskligheten. Metangas som skulle frigöras ur havet och bli till brinnande infernon. Städer skulle brinna och värmeböljor skulle ta död på allt samtidigt som extrema temperatur skillnader också skulle innebära att plötslig stark kyla kunde uppträda. Allt skulleförvandlas till kaos. Många människor skulle drabbas och dö! Det krävdes en global revolution för att ställa om så drastiskt som miljöforskare krävde! De flesta vanliga dödliga just nu verkade bete sig som om det ändå skulle lösa sig. Vad trodde han egentligen på? Martin Luther och andra religionsfilosofer hade genom tiderna hävdat att människan är i grunden skadad och det hjälpte inte vilka goda handlingar hon begick. Det var endast Guds nåd genom Jesus Kristus som kunde frälsa henne! Fanns det någon miljönåd att räkna med? Kunde klimatet och jorden balansera sig själv på något sätt? Han försjönk i kontemplatiom! Det fanns inga stora reflektioner som föddes i detta ögonblick. Det var bara tomt i hjärnan.

Följetong del 145: Pompvil

Nej, säg inte att jag måste flytta tillbaka till Paris igen. På hotel dis art. Jo så är det! Gunnar började med förberedelserna för en flytt. I Paris fanns det mycket att göra. När han gick upp på place Pigalle eller ned till Comedie Francais eller åt Gare du Nord förundrades han över alla möjligheter som fanns. Riv Paris, Courvoisiers ord, ringde i hans öron när han satt på Bibliotheque nationale. och läste in sig på arkitektur. Det fanns en märklig ordlöshet med honom. Det var som om allt skulle rämna om han talade offentligt. Den kompromissvillighet som han lärt sig hade gjort honom tyst. Om han försökte beskriva de skuggor som han kunde ana som angav en annan inriktning blev han osäker på vad han beskrev. Det var något med idétraditionen som funnits en gång och som handlade om att förändra och utveckla på annat sätt med andra mål an det som existerade i samtiden och som bröts av en gång för så länge sedan och som inneburit och lett till passivitet och oengagemang. Det var som om så mycket tankekraft och inspiration bara gick upp i rök då ! Det var ingen som ville något längre av det som engagerade så många och det förvandlades därför till inget och glömdes bort. Allt gick upp i rök! Man hade inte längre råd, sa man att engagera sig! Det blev en penningfråga! Allt blev en fråga om pengar! Det handlade mer om olika "grepp" och vissa härskartekniker som "lugnade" i mix med viss bestämd underhållning. Enkla knep som alla förstod och som innebar något helt annat än det som kunde ha blivit. Han kallade det som kunde ha blivit för Pompvil. Hur såg idéarvet ut och vad blev det av alla drömmar; Pompvil? Det som blev möjligt för honom var att fördriva tiden med att forma en nomadiserande tillvaro!

Följetong del 144: rödhårig

Jag sjönk ned på usla caféet Ingenting stämde hällde i mig 'et Väntade En blick från personal som packade upp varor med skärmmössa hm Usel musik som trummade på och förstörde ännu mer Ännu en dag till spillo Ekelöfs måla över något som inte finns stämde så exakt så på denna dag som rann iväg Hon, blond är söt snabb säkert mycket alert sexig Men vad rör det mig Jag skall inte något med någon Är bara Så det så Hon, rödhårig så fullständigt betog hon mig med sitt leende kunnat begapa henne i timmar Förlorad till evig tortyr Hennes hår lite glest på sina ställen hon blixtrade med sig och då var allt underbart förståeligt hon, hon, hon.

Följetong del 143: Nyfiken på andra saker

Det som krävs för att förändra sin situation radikalt är, tänkte Professorn: ork, träning, övning, diskussion, reflektion och inspiration. För att kunna genomföra detta skulle han skaffa lokaler! Han ville äga dem.Vid förhyrning var det lättare att bli av med hyresgästerna men äganderätten respekterades ibland. Han började tillsammans med många köpa och inreda lokaler! Många saker börjades tillverkades och många lektioner gavs! Det började säljas produkter! Möten skedde med tydlig inriktning på produktion. Det fanns obändlig kampvilja att göra bra ifrån sig efter så många års missförhållande. Efter ett år började verksamheterna höra talas om sig som högkvalitativ produktion och försäljning! Detta tillsammans med politisk mobilisering började många etablerade se som en reell möjlig utveckling för verksamheter som tidigare inte funnits! Det var en av alla de som förordade fri konkurrens som inkluderade deras produktion som meningsfull och önskvärd. Detta ledde till att alla etablerade ägare utan undantag började förespråka deras produktion och försäljning. Det blev visserligen konkurrens på liv och död. Men det var inget nytt för dem. Det var de vana vid. Alla förstod att detta skulle förändra allt och det ville de. Medelklassen gick samman med överklassen och hjälpte dem på det bästa sätt man kunde tänka. Det förekom sabotage och försök att blockera inköp av material och försäljning. Samtidigt som varje provokation ofta åtföljdes med ökat stöd eftersom så många inspirerades av verksamheten. Mycket grötmyndigt uttalade man sig om hur mycket fel som revolutionärerna gjorde. Många började beväpna sig eftersom de ofta kände sig hotade. De var inte naiva att tro att förändringen skulle gå av sig själv. Försäljningen gick bra och det kunde köptes mycket vapen samtidigt som många nya politiker började framträda från deras egna led. Det började mer likna inbördeskrig och man var beredd att offra livet för det. Det kom hjälpsändingar från överallt! Till sist blev det fritt från sittöverförmynderi! Nu var det dags för professorn att lämna från sig allt och han flyttade vidare nyfiken som han var på nya äventyr.