Närvarande: Pita, Sandro, Sören, Ulf och T.
Lena berättade att hennes make skrivit en bok om Martin Buber:. Martin Buber :Dialogfilosof och sionist. Det var relationismen som blev samtalsämnet. Sören ledde sakkunnigt samtalet så att det inte spårade ut. När Ulf börjar prata vet man aldrig vart det hamnar. Sandro hade som vanligt klara och tydliga reflektioner. T underhöll med språkliga innovativa experiment som utvecklar språksinnet.
Pita berättade om sina erfarenheter från sitt arbete med Bosse Widerberg. Lena förelästa om att Bosse och Tarkovskij arbetade relationistiskt. Det var inte karaktärerna som var i fokus under filminspelningarna. Det var de mellanmänskliga relationerna mellan skådespelarna som de båda regissörerna var mest intresserade av. Vi visste inte om Martin Buber inspirerat Andrej Tarkovskij och Bosse Widerberg. Det kanske inte var så troligt. Bosse var mest på verkad av François Truffaut.
Samtalet om Martin Buber ledde in på Bosse Widerbergs arbete. Ulf ifrågasatte Mårten Blomqvists antagande om att Bosse led av bipolär sjukdom i boken ”Höggradigt jävla excentrisk. En biografi över Bo Widerberg”. Sandro försvarade Blomqvist och menade att han inte tyckte det var speciellt framträdande i den boken. Lena fick lust att skriva något i DN om detta. Hon tyckte inte om att fokus blev om Widerberg var sjuk eller inte.
Pita berättade om hur underbart det var att arbeta med Bosse. Man kunde börja på morgonen och arbeta länge. ibland så länge att man vaknade på scenen nästa morgon.
Sören berättade om sitt arbete med Grotovskij som påminde om Martin Bubers relationsteorier. Sören gick och tänkte under en längre tid (en vecka) på Bubers: ” jag och du” när han vistades bland folk.
Sören serverade kaffe och kakor och T ledde vidare sina språkteorier med att ifrågasätta metaforen om pudeln som bara kan föreställa den värld som hon vistas i och inget annat i Martin Bubers anda.
Kvällen fortlöpte med livlig diskussion om Martin Bubers tankar om Vad är en människa? Pita berättade om en elev, 16 år, som skrivit ett manus med samma titel.
Lena fördjupade med att redogöra för vad Erland Josefsson berättade för henne hur Andrej kunde ge regianvisningar i Nostalgia. Skådespelarna instruerades att spela på ett sätt, sedan ett annat och ett tredje sätt. Sedan följde Tarkovskij upp det med att säga nu kör jag kameran och ni väljer hur ni vill spela.
Sandro har nästan läst färdigt boken om Bosse Widerberg och kommer sedan att återkomma med fler invändningar mot Ulf. Sören lyckades få stopp på Ulf och alla gick nöjda hem efter en härlig kväll med så många idéer att nästa gång kanske blir en film av Bosse. Kanske Joe Hill!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)