Att vara eller inte vara konstnär? På Klubb Lokomotiv, Konstepidemin
På Konstepidemin, granne med ateljé Bakfickan huserade igår kväll bl.a. Jonas Fröberg i ateljé 404 som är Anna Svensdotters ateljé.
Hans döde fars ande far igenom den lilla lokalen. Den uppbrutna väggen mittemot publikplatserna interfolierar kvällens tema med åldrig tegelstens inramning. Klubb Lokomotivs inriktning igår kväll var New Publik Management. Urban Strandberg från Göteborgs universitet skissar utvecklingen av offentlig sektor från början av förra seklets senare halvsekel utifrån kvällens diskurs fram till dagens kontrollinstanser med statens behov idag av att kontrollera sig själv. Förr räckte det med Skolöverstyrelsen men idag måste Skolverket kontrolleras av en specialiserad instans. Hans begrepp marknadisering tydliggjorde vad som skett med de offentliga de senaste åren med hänsyn tagen till den dominerande nyliberala trenden att sälja ut välfärden. Jonas Fröberg läste ur "Den osynliga Statskuppen". Han berättade om att han inte ville berätta om sin döde far och de möjligheter som inte längre kan ske i relationen och som han saknar så mycket. Det förstår jag med tanke på saknaden efter min döde far.
Diskussionen uppehöll sig kring förändringen av samhället emot ett mer nyliberalt marknadstänkande. Vad sker med kvalitetsbegreppet inom konsten och kulturen när både det offentliga kräver ökad anpassning och marknadskrafterna kräver sitt? Finns det kvar något utrymme för den självständige konstnären eller är det en utdöende art?
Som kommer att ersättas av anpassningsbara kulturskapare á la .... Vad skall jag klämma till med? Ur historiens skräpkammare finns att plocka fram Stalins socialrealism. Är det den sortens realism som de anpassade konstnärliga skapande skall utmynna i?
Frågorna hopade sig. Tonerna flödade från altflöjten som Anna Svensdotter spelade på. Hennes svits tema de alfavågor som uppstår i hjärnan vid tiden för insomnande. När vi skall somna! Hennes ibland nästan gutturala tonlägen, de var härligt köttiga, blandades med höga och andetagslika ljudformationer. Men jag somnade inte in. Det var härligt, underfundigt och hurtfriskt att lyssna på. Tack!
Samtalsledaren Sewilius Berg drev på. Han förvillade sig någon gång in i f.d. Sovjetunionens virrvarr och lämnade mig där men återupptog förnuftiga frågeställningar som gav debatten fart. Det sensationella begreppet marknadisering som lanserats bl.a. av Urban, docent i statsvetenskap och studierektor för Europaprogrammen vid Göteborgs universitet blir tydligare än begreppet New Public Management. Jonas Fröbergs viktiga utforskande av vår samtids verklighet kännetecknade denna kväll! Med bravur!
På Konstepidemin, granne med ateljé Bakfickan huserade igår kväll bl.a. Jonas Fröberg i ateljé 404 som är Anna Svensdotters ateljé.
Hans döde fars ande far igenom den lilla lokalen. Den uppbrutna väggen mittemot publikplatserna interfolierar kvällens tema med åldrig tegelstens inramning. Klubb Lokomotivs inriktning igår kväll var New Publik Management. Urban Strandberg från Göteborgs universitet skissar utvecklingen av offentlig sektor från början av förra seklets senare halvsekel utifrån kvällens diskurs fram till dagens kontrollinstanser med statens behov idag av att kontrollera sig själv. Förr räckte det med Skolöverstyrelsen men idag måste Skolverket kontrolleras av en specialiserad instans. Hans begrepp marknadisering tydliggjorde vad som skett med de offentliga de senaste åren med hänsyn tagen till den dominerande nyliberala trenden att sälja ut välfärden. Jonas Fröberg läste ur "Den osynliga Statskuppen". Han berättade om att han inte ville berätta om sin döde far och de möjligheter som inte längre kan ske i relationen och som han saknar så mycket. Det förstår jag med tanke på saknaden efter min döde far.
Diskussionen uppehöll sig kring förändringen av samhället emot ett mer nyliberalt marknadstänkande. Vad sker med kvalitetsbegreppet inom konsten och kulturen när både det offentliga kräver ökad anpassning och marknadskrafterna kräver sitt? Finns det kvar något utrymme för den självständige konstnären eller är det en utdöende art?
Som kommer att ersättas av anpassningsbara kulturskapare á la .... Vad skall jag klämma till med? Ur historiens skräpkammare finns att plocka fram Stalins socialrealism. Är det den sortens realism som de anpassade konstnärliga skapande skall utmynna i?
Frågorna hopade sig. Tonerna flödade från altflöjten som Anna Svensdotter spelade på. Hennes svits tema de alfavågor som uppstår i hjärnan vid tiden för insomnande. När vi skall somna! Hennes ibland nästan gutturala tonlägen, de var härligt köttiga, blandades med höga och andetagslika ljudformationer. Men jag somnade inte in. Det var härligt, underfundigt och hurtfriskt att lyssna på. Tack!
Samtalsledaren Sewilius Berg drev på. Han förvillade sig någon gång in i f.d. Sovjetunionens virrvarr och lämnade mig där men återupptog förnuftiga frågeställningar som gav debatten fart. Det sensationella begreppet marknadisering som lanserats bl.a. av Urban, docent i statsvetenskap och studierektor för Europaprogrammen vid Göteborgs universitet blir tydligare än begreppet New Public Management. Jonas Fröbergs viktiga utforskande av vår samtids verklighet kännetecknade denna kväll! Med bravur!
