Mainstream

Studentfest, jubel, ritual och fest igen. Samtidigt som Jiri Kyliàns koreograferar vandringar i operahuset ”Den norske opera” inför invigningen av huset. Min farfar åt råa ägg när han skapade sitt hus i Lakarebäck, Mölndal. På ”Den norske opera” gnider man sig mot varandra för att komma vidare i sin skapande vandring. Expressen och Access TV rapporterar att många bloggar handlar om upproriska inlägg.
Jag är irriterad på att f.d. statsministern Göran Persson inte gjorde mer för Göteborgs infrastruktur när han hade chansen. Nu är det för sent! Nu kan han inte göra mer för Göteborg än möjligen komma hit och gå någon stadsvandring för att förstå storheten. Fortfarande är jag upprorisk och ifrågasättande till världsordningen med tanke på den härskande ordningen. Bristen på demokrati och inflytande är skrämmande. Skillnaderna i inkomst och deltagande är hissnande.
Min yngste son tar studenten. Han var så söt när han gick iväg på morgonen för att dricka champagnefrukost. Tillsammans med flickan som han sida vid sida sedan daghemstiden följt. Därefter gick de tillsammans i grundskolan och gymnasium. Hela tiden var de i samma klass. När Lars Norén regisserar tittar han alltid på personen, skådespelaren som blir tilltalad. Inte på den som talar replikerna. Det säger mer om teateraktionens kvalitet skulle jag tro att han tycker.
Och att Olof Lagercrantz tyckte att man kunde stryka sista meningen i en text. Den behövs inte!
Att säga sina, skådespelarnas repliker likadant som om man precis lärt in dem.

Nu har jag skrivit precis som om jag alldeles nyligen kommit på vad jag skall skriva. Jag skrev texten egentligen igår kväll.
Textraden som jag strukit i Lagercrantz anda är denna. Jag äter min frukost nu, snart! Dessutom lägger jag upproriskt till ännu en rad till: solen skiner och jag inbjuder till stor studentskiva.

Det goda, det sanna, det vackra och det roliga

Skrattets betydelse har få förnekat. Men det har funnits sådana försök. Någon gång på det allvarliga 1970 talet hävdade en läkare och man skulle undvika att skratta. Det var fördärvligt att skratta. Livet och politiken var så allvarliga att det fanns, menade han, ingen plats för skratt. En annan tid, blev en tragisk tid för den underbara komikern Fatty Arbuckle. Kring 1920 blev han orättvist anklagad för ha genomfört en våldtäkt som påstods ha indirekt lett till en kvinnas död. Han frikändes från alla anklagelser men hans rykte var förstört och hans popularitet. Eftervärlden har också friat honom men det blev en katastrof för honom. Det blev både ekonomiskt och karriärmässigt en tragedi. Bl.a. ”Fatty Arbuckle skandalen” ledde till att man skapade normer som skulle motverka de negativa osedliga effekter som film sades leda till. Det fanns grupperingar som ville döma honom, Roscoe Arbuckles, till döden för detta påstådda brott som han alltså inte gjort.
Han hann ändå skriva in sitt namn i filmhistorien med många underbara komiska stumfilmer.
Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser skulle man kunna säga. Många goda människor har gjort allt med sina goda föresatser för att förstöra för andra.
Teaterlegendaren upptäckte igår, i kvällssolens sken att även en vattenslang kan trilskas. Med en klassisk vattenexplosion lossade slangens munstycke. Vattnet sprutade i ansiktet, på kläderna och på överallt annat men inte på de potatisplantor som tanken var. Jag vet hur det känns för det har hänt mig också.
Min hustru stod i vårt trädgårdsland igår kväll och kommenderade hur hon ville ha det. Det ena leder till det andra. Hon är intelligent, skapande och fullkomlig. Men att växa lite till kan aldrig skada. Sagt var gjort och vattenslangen kom i full gång. Det är roligt att spruta vatten på sin hustru! Prova gärna något liknande. Det blir en tillväxt utav oanade följder.
Lars Norén skrev 2001 på våren i sin dagbok att han ville ha 10 miljoner kronor för sin ”En dramatikers dagbok”. Det gjorde säkert att många fick sig ett gott skratt. Men skrattar bäst som skrattar sist.

Den oändliga svadan

Språket är livsnerven för teatern. Kroppsligheten är det närvarande nuet på scenen. Det filosofiska problemen är skenproblem. De kan inte lösas bara upplösas(Wittgenstein).
Friluftsteater borde väl vara det vettigaste att planera för i denna grönskande ljuvliga tid. Om inte om hade funnits! Det kan ju börja regna även om man inte kan tro det just nu. Ändå verkar det vara god ekonomi med teater utomhus. Fattas bara att en t.ex. ny Buster Keaton, komikern med stenansiktet, kan uppstå och forma nya berättelser om vår tid utomhus.
Den ensamme mannen som blir jagad av massa hundar som ännu inte blivit skolade i studiecirklar i dressyr. Han ramlar och fastnar mellan brädena i ett plank när han listigt försöker fly genom ett hål i planket. Alla hundarna hänger sig fast i hans bak och biter honom gång på gång. Men som tur är finns på andra sidan planket en underbar trädgård med en underbar kvinna som jagar bort hundarna med en vattenslang. Sedan ger hon honom läkemedel för den sargade bakdelen och samtidigt uppstår kärlek mellan de tu. De plockar blommar i trädgården och hon gör honom bekant med alla hemligheter kring växande, jord, odling och bevattning Han blir som på nyttfödd och stärkt i anden. Det är bara det där med vädrets växlingar. Plötsligt börjar det regna, storma och en gräshoppssvärm äter upp all växtlighet. Ett tåg spårar därför ur och kör rakt in i trädgården. Och hundarna blir som galna ånyo och börjar jaga honom.

Eller kanske bättre att renodla och avstå från handling/berättelse nästan helt! Satsa på situationskomik typ pajkastning, ramla omkring i en oljepöl, ramla ned från en skorsten, sätta sig på sin hatt, glida omkull på ett bananskal.
Men vad gör man inte för att apa sig ute i guds fria natur!

Tjoflöjt!

Är schlagerfestivalen ett pepparkakshus?

Pepparkakshus har en märklig smak. Både söt och frän! Det finns myntat ett uttryck livets salt. Schlagernas pepparkakhus skulle kunna placera denna gigantiska festival på väldskartan av myntade utryck. Ibland önskar jag att festivalen drar dit pepparn växer!
Tillbaka till väsentligheter! Igår fanns den drygt 60 årige skådesperskan Else-Marie Laukvik på Tokalynga hos Teater Albatross och berättade om sina rollporträtt. Jag minns henne för många år sedan bl.a klädd i svart. Hon dansade på höga styltor. Det blev en märklig gestaltning och en stämning från hennes virituosa scenerier. Jag kan inte säga att jag skulle velat vara i hennes kläder. Men det uppstod en stark beundran inför hennes och hennes kollegers djärva kreativitet. De reste tidigt till många av världens alla scenkulturer för att lära. Hur skulle en liknande pionjärinsats se ut idag? Det finns väl ingen sådan stark motivation idag för ett sådant strapatsfullt lärande. De flesta ligger väl framför TVn och slötittar på typ något TV-pepparkakhus liknande typ schlagerfestivalen eller desperate housevives. Min beundran av den danska Odinteatret kreativitet kvarstår för evigt, tror jag. Det studsar till i min hjärna när jag reflekterar över vad som kan finnas i Odinteatrets samlade kreativa hjärnor. Så många intryck och tankar! Kan de verkligen smälta alla kreativa sammanhang de deltagit i under deras ca 45 åriga historia. I jämförelse med dem synes Lars Norén mycket provinsiell.

Stick moroten i vinet bara

Karotin är bra! Umgänge i vänners goda lag är bra! Det är som du tar det! Doppa moroten i vinet och njut av livet bland goda vänner. Institutet i Malmö diskuterar med publiken efter neddragna anslag. Tribunalen i Stockholm börjar samma dag på morgonen arbetet med det som skall bli kvällens föreställning. Publiken lotsas runt i mörker utrustade med en ficklampa. Den antika pjäsen Skådespelerskan av Leffler spelas på Stadsteatern, Stockholm.

Tänk om man band för ögonen på publiken samtidigt med uppmaningen att slå sig själv på käften. Fotograferade sedan käftslagen och gjorde en studie var publiken slog sig. Näsan, käken(”glaskäke”?), kindbenen, pannan, mitt uppöpå huvudet, bakhuvudet, ögonbrynen, under hakan. Fri entré! Däremot kräver vi de mörbultade på utträde.

Morgonens ljusgula upplysning av husfasaden av solljus minner om glada somriga ögonblick. Den självklara kraft som varandet kan innebära. Styrka som överstiger de krav och hinder som möter mig i vardagen. Att vakna upp i ett tillstånd av fullständigt psykiskt, fysiskt och socialt välbefinnande. Teaterns bestämningsfaktorer är lust att skapa, kroppslig närvaro och underifrån perspektiv. Ur Lars En dramatikers dagbok bl.a. om är jag, jag? ” Jag vet inte om jag skall svara ja eller nej(min anm.: på om jag är jag). Är jag det?”...”Jag för en ständig men mycket intuitiv kamp för att förbli oberoende och fri. Det låter barnsligt, men det är underifrån jag skriver och tänker och ser! Det är min läggning! Det grundlades tidigt.Före skolan. Jag var helt ensam. Så ensam att det syns på skolfotografier som om jag hade en ljus aura omkring mig. Det kan snabbt bli en schablon men jag får kraft och ursinne när jag hamnar där igen. Jag vänder en känsla av underlägsenhet till skärpa och allvar.””…inre kyrka…”

Studien av käftslagen kunde vara en utmärkt utgångspunkt för förståelsen av människan.

Bättre att vara ut i solen och flanera, plantera och sköta om växterna.

Andras textrader!

Snoilskyjs dikter glider ut på fönsterbläcket. På andra sidan är utomhus och boken blir liggande på gränsen mellan inomhus och utomhus. Inomhus existerar den i ett sammanhang med älskare som respekterar. Utomhus hamnar den i ett sammanhang där den förvandlas till lämplig att sortera in i soporna. Och förskräckligt att den boken ligger och skräpar på fel plats på ett fönsterbleck. På samma sätt kan människor uppleva sig. Vreden över att finnas längst ned! Utan ägodelar, utan att uppleva tillgång till samhällets fördelar. Trångboddhet, begränsad, deprimerad.
I det totala mörkret uppstår seende. Lust kommer att vilja förändra.

Några rader skrivna för många decennier sedan av Antonin Artaud:
”Vi vill göra teatern till en realitet, på vilken man kan tro, och som kan ge hjärta och alla sinnen ett sting av verklighet. Liksom våra drömmar verkar på oss och verkligheten på våra drömmar, tror vi att man kan identifiera tankens bilder med en dröm, som blir verksam i den mån den slungas ut med tillräcklig våldsamhet. Och publiken kommer att tro på teaterns drömmar, förutsatt att den verkligen ser dem som drömmar och inte som efterbildning av verkligheten och förutsatt att de möjliggör för åskådarna att hos sig själva förlösa den drömmens magiska frihet som de endast kan igenkänna, om den präglas av fruktan och grymhet.”
- Antonin Artaud ur Théâtre et son double. Övers. Märta Huldt, 1970.

Spana in verkligheten och som en överraskning kommer gott humör:

”När känsla och argument sammankopplas med en önskan från publiken att skåda klarare in i sig själv - då är det någonting inom människan som brinner. Upplevelsen bränner in i minnet en kontur, en smak, ett spår, en lukt - en bild. Det är pjäsens centrala bild som återstår, dess silhuett, och om de olika elementen är rätt sammanfogade kommer denna silhuett att utgöra pjäsens mening, denna form kommer att vara ett koncentrat av vad den har att säga.”
- Peter Brook ur The Empty Space. Övers. Leif Zern, 1969

Alla på bussen idag var allvarliga. Strålande sol och härlig värme men varifrån kommer detta allvarsamma.

Improviserad sång: Thats emergency anything left if I at the stop dreaming, Die ist Dringlichkeit alle nach links, wenn I am träumenden Anschlag.

“Jag talar till dig som är utan skador av att bryta igenom en spegel från döden” Lars Norén Hjärta i Hjärta sid. 89.

Skam den som ger sig!

God dag pest

Spana in verkligheten! Den finns där borta gömd!
Grönskar överallt! Vi lever väl, i vårt välstånd! Andas in och ut och må bra! Sträck på ryggen! Njut av säsongen! Njut av tankens slöhet! Möt din nästas medlidsamma blick med tålamod! Göteborg är på gång! Liseberg snurrar på för fullt! Vi gör precis allt som förväntas av oss! Vi odlar vår trädgård! Åker kommunalt!
”En skådespelarscen bör väl ändå i giltighet öfverträffa en cirkus, där prestationernas enkelhet öfverskyles af eqvilibristernas granna drägter och öfvriga fängslande apparition.” Denna nedsabling gjordes av kritikern Anna Branting av skådespelerskan Ellen Hartman 1895. Succén som hon medverkade i sågs av ”crème de la créme” och alla i publiken kände alla. Ellens urringning var också mycket djärv. Artistisk vilsenhet skiljer sig knappast från annan vilsenhet.
Många ondgör sig över Volvoledningens Lennart Johansson och försäljning av Volvo PV till Ford och Leif Johansson, ”du sålde vår själ!!!!!". Vad skulle hända om Volvoarbetarna fattade pennan och formulerade sig. Det vet Jonas för han har texter om detta skrivna av Volvoanställda. En dag kanske det blir både teater och bok av detta! Verkligheten pockar på och Lars Norén knaprar på medicin i dagboken år 2001 ordinerad mot sin depression.
Odla på alla nu därför att organisationen ATTAC:s lokala grupp i Göteborg har bytt namn till Klimataktion.nu De skall bl.a. mobilisera människor till konkreta aktioner som har med våra klimatförändringar. Det blir väl bra!

Hen

Amelie Björck GP, Lars Ring DN och Jan Arnald SVD recenserar Drottningens Juvelsmycke som spelas på Dramaten. Tintomara(gestalten), androgyn som inte har behov av kärlek men som strålar och väcker alla andras kärlekslängtan är hen. Pronominet som beskriver det intersexuella könsneutrala. Föreställningen är ett storslaget allkonstverk med en storslagen Johan Rabeus. Bombastisk fyratimmars föreställning med ett scenisk flöde. Psykologin och textens tid har förpassats till skamvrån. Brytningstid

Är det vår civilisations sista krampryckningar?
Dramaten verkar sakna identitet i ett sammanfallande samhälle! Teaterns utrycksmedel räcker inte för att avtäcka berättelsen om denna tids återvändsgränd. Istället förvandlas det seriösa till en förvirrande och underhållande dröm om ett allkonstverk. Som det står i Lars Noréns dagbok; jag blir depressiv.

Det är blå himmel och termometern står på 13 grader. Mina barn stökar omkring mig och livet leker igen. Det vore spännande och se föreställningen.

Aldrig fuck up!

Det vi vill skall vi göra! Lars är förälskad i Kersti i dagboken. Då räknar vi år 2001. Stumfilmsstjärnan Fatty Arbuckle tycker att allt som går att stoppa i munnen är bra. Även när han kysser sin dam som han är nyförälskad i tar han ett finger och stryker längs sin mun för att sedan, som typ en komikerns tanke; det som fanns kvar av kyssen ska då ha fastnar på fingret. Han slickar i sig resterna av kyssen, som alltså fastnat på fingret. Damen som nu på morgonen, Munkebergsmotet, kommer med minibilen, svart,svartklädd i kjol stannar vid gatan. Hoppar raskt ut och skyndar på med DVD-fodralet i vänster hand för att lämna tillbaka dvd´n. Bill Bojangles Robinson, “svarthyad”, steppade som en gud tillsammans med barnstjärnan Shirley Temple i filmen The little Colonel 1935. Teater Albatross som tog emot en veteran från Tetr Laboratorium som skådespelade i Prins Konstantin på 60-70 talet. The show must go on! Fotarbetet kan utvecklas. Upp på tå och cirklar utåt innåt. Gunga på hälarna. Rulla från yttersida till innersida. Växla tempo, takt, sjung samtidigt. Det är vår och underbar sol. Allt växer för fullt. Drottningens Juvelsmycke hade premiär i helgen på Dramaten med Johan Rabeus. Vad lär vi oss av detta? Aldrig fuck up? Drömsk världsbild på scen. Konstnären Albin Amelin gjorde en kostymskiss till en föreställning som hade premiär 1953: det finns en bild på Göteborgs teaterhistoriska med beskrivningen ”En man med svart liten muctasch, iklädd svart och grå strutformad hatt, ljus blåvit rock med svart rund krage, gula, röda och svart fläckar på bröstet, bälte, gröna byxor, gråblå skor, han håller en gul-röd värja (?) i ena handen.” Överallt skapades och skapas det konst i en värld som idag består av 6 miljarder människor. Det är la bara att leva på!

Han typ såg mig knappt typ

Känslor, människor och längtan fanns på bussen idag! Ung som pratar högt om allt och i synnerhet om dans och dansklasser. Kille som inte ser henne? Å finns det något sorgligare? Kanske postapokalyps? Apocalypsis Cum Figuris av Jerzy Grotowski. Några minuter från den legendariska teaterföreställningen finns att skåda på http://nl.youtube.com/watch?v=9BZynobrYzM.
Ruinerna efter Noréns dagbok kommer en gång kanske innebära att det går att göra det möjligt att börja om. Läste igår kväll om när Lars på 60-talet utan bostad vandrade omkring i Stockholm på natten. Stötte på Bengt Jahnsson. Bengt som fick en snyting av Ingmar Bergman. Bengt bjöd hem Lars och ville att Lars skulle piska honom. Lars ville inte det och fick i stället ta emot några örfilar i ansiktet. Han lämnade Bengts våning.
Sverok, Sveriges roll och konfliktspelsförbund, skriver i sin tidning Signaler att en populär genre är skildra berättelser om hur det kan vara efter det att dagens civilisation gått under. Denna genre har skildrats i både filmer, rollspel, böcker och tv-serier. Sverok är en medlemsorganisation till Studiefrämjandet. Cecilia har erfarenhet av postapokalyptiska lajv. I samma artikel säger Cecilia om maten som skall lagas i ett sådant lajv att den kanske består av en sörja av potatis och rotfrukter. Det finns en lockelse i att vardagen störtar samman och allt börjar på nytt! Det blir att skaffa harpungevär och läder byxor säger Gunilla. Kalyps betyder tydligen fall och apokalyps betyder förvandling. Postapokalyps blir väl efter förvandlingen (fallet). Weltschmerz Europa, Mutant, Ingenmansland är namn på rollspel och lajv. En känd film är Mad Max.
Kanske skulle någon teater eller dansgrupp kunna göra ett samarbete med Sverok kring postapokalyptiskt tema. Det kunde inspirera till livsstilsförändring för oss moderna människor som skall ställa om till ett nytt framtida samhällssystem i balans.
Lil Terselius sov över hos oss för en tid sedan. Jag minns skrattet när hon gick ner i trappugången från vår lilla lägenhet för att gå och se konserten med Tina Turner på Ullevi. Grotowski lämnade teatern efter uppsättningen av Apocalypsis Cum Figuris och utvecklade andra mänskliga möten på andra mötesplatser.
Livet är här och nu! Tag plats!

Underbara Sara!

Sara Sommerfeld, du är underbar i Stadsteaterns Storstadsljus. Dina blåa ögon, ditt leende och utstrålning får mig att falla ner på knä och be om mer av dig på Stadsteatern. Teater Tentakel och jag var och tittade på dig i pjäsen. Jag dolde min förtjusning medan någon från Tentakel kritiserade delar av föreställningen. Vi kom att tala om att det är nog många frelansare på Stadsteatern nu. Jag tycker mycket om den fasta ensembeln. Thomas Nystedt och Johan Karlberg gjorde underbara karaktärer som Kraus, lodis med nya byxor, Diamond, man i länsstol m. fl. karaktärer. Föreställningen med sin underbara regi av Stefan Metz bosatt i Barcelona, är härlig och tankeväckande. Den skildrar frustration, ensamhet och ångest i den jättestora storstaden. Vi kom också att tala om "Lars Noréns ångest" och Frida påpekade att det kan inte vara nödvändigt att alltid ha ångest. Imorse var det mulet. Bussen och spårvagen gick förbi min näsa! Jag stod och väntade på nästa "trick"! Underbart att vänta på tricken! För hållbar utveckling! Klimatsmart! Fast doktorn och måttbandet sa att jag borde gå till jobbet! Väl på spårvagnen verkar alla damer ha mer sedesam klädsel idag jämför med igår. Det passar min puritanska läggning bra!
Jag tittar läntansfulltpå min kossa som står på skrivbordet. Kossan är gjord av plast mycket naturtroget och den betar lugnt bland några broschyrer. Du, kossa är lugn och harmonisk. Bra!

Klyftor och lite annat!

Långt därborta syns bussen i soldiset på morgonen. Asfalt, busshållplats och väntande resenärer. Underbart med vackert väder i staden. In i bussen rusar ungdomliga flickan in med pod(musik) i öronen, sommarklänning och antydan till klyfta mellan täckta bröst. Hon slänger sig om halsen på killen som har läxböckerna uppslagna lite nonchalant bakåtlutad. Hon lutar sig bakåt efter ha utdelat kramen och tar fram sin musikpod. Trär sedan ett orange och gult virkat skydd på poden. Mittemot sedan annan ungdom med musik i öronen och frisyr format till en decimeterhög kam som står rakt upp i luften. Längre in i bussen sker ett livligt samspråk mellan många unga passagerare. Plötsligt är bussen som en scen där mycket händer som skapar god stämning och gott humör. Jag räknar till fyra synliga bröstklyftor hos damer. Hur skall en snygg bröstklyfta se ut. Normen måste väl vara fixerad och bestämnd så att alla vet. Skall man ana bröstbenet, eller skall det, fettet, röra sig lite upp och ned eller fram och tillbaka. Bättre kanske med djupa "bananklyftor"? Vilken klyfta är kommersiellt bäst gångbar? Programledare för Körslaget,Gry Forssells klyfta sägs dela Sverige. Den är halvdjup och bred. Hon säger i gårdagens Expressen om sin "utmanande "Körslaget"-klänning":- Jag skulle kunna ha något lika urringat på lördag i "Sommarkrysset". I samma Expressen skriver Britt Edvall om att Lars Norén ljuger om den där natten då han kom hem till henne. Och då var de inte längre ihop. Och han visste hur han skulle bryta sig in.Han gjorde det för att han tappat nyckeln till sin egen lägenhet. Hon hade kommit hem med en ny!
I gårdagens DN skriver Thommy Berggren om Lars som en Chimär. Och vi, Studiefrämjandet som skall ha en föreläsning i slutet av november om "Life of Lars Norén" av Mikael van Reiss. Mikael omnämns faktiskt positivt av Lars i "En dramatikers dagbok". Igår kysste Esso, som finns här hos oss på Falkgatan, A på halsen. Då ringlade sig A som en "egyptian dancer" från en koreografi skapad av Busby Berkeley i någon 1930 tals musikal. Och Esso blev mycket rädd för A och flyttade sig en bit längre bort!
Love, love, love! Och Lov!

Blåa, bruna och andra kulörer

Blåa ögon som ser skarpt och långt. Bruna ögon som bär på all världens talang. Och alla andra nyanser som ger färg till ögonen. Jag ser mig omkring när jag sitter vid Svarte mosse. Hör hårdrockaren Pelle långt borta prata. Senare åker jag hem tillsammans med honom och hans kollega från organisationen Lugna Gatan. Vi färdades i en mycket snygg och trevlig bil genom Biskopsgården på genvägar, legala, som bara de känner till. Berättelser kommer om ungdomstid och fartvidunder som väckte upp stadsdelen. Nu arbetar vi för att människor skall utvecklas och få nya möjligheter. Vi samlades tidigare på kvällen för att åstadkomma ett hejdundrade evenemang 31 maj med musik, dans, cirkus och massor av aktiviteter som föreningar från området erbjuder. Vi planerar Biskopsgårdens dag 31 maj. På andra sidan sjön har representanten, Martina, för projekt Komma till tals villat bort sig. Hade jag vetat det hade jag rusat dit för att rädda henne och kanske själv gått vilse. Miraklet att så många samlas för att skapa kultur och mötesplats är ett faktum. Besök Svarte Mosse 31 maj och njut av natur, kultur och politik! Martina som många andra hade erfarit spårvagnsstopp på Vårväderstorget och förstod att det skulle innebära att hon blev sen till planeringsmötet. Det gillade hon inte! Därför gick hon den ansenliga sträckan till fots med andan i halsen. Och fram kom hon till mötet förmodligen snabbare än om hon passivt väntat på tricken. Och samtidigt vet hon mer än mig. Hur det ser ut på andra sidan sjön Svarte mosse.

Maj 1968

Maj revolten 1968 i Frankrike skakade om världen! Då var jag 15 år och arbetade på en lantmannaförening! Klädd i jeans och jeansjacka gick jag under smeknamnet "Manolito". Det skulle vara elakt menat men jag var glad att jag hade ett så vackert smeknamn. Det var namnet på en av karaktärerna i serien "High Chaparral". Världens bästa vilda västernserie tyckte många. En medvetenhet skapades hos mig med anledning av revolten i Frankrike som långt senare gjorde att jag hoppade av min då påbörjade karriär och började med kulturföreningsverksamhet och teater. Det var hemskt mycket disciplin och ofantliga mängder ideellt arbete. I teatern innebar det för mig hårt fysiskt arbete på "scengolvet". Golvet var ibland ett smutsigt, skitigt trägolv som kvällen för hade använts till dansgolv vid festverksamhet! Ja det var tider det! Kan finnas skäl att återvända till detta i en senare blogg! Igår skrev jag ingen blogg! Mina närmaste hotade med att bojkotta mig om jag skrev på en söndag. Det är bara att ta skeden i vacker hand! Jag hade kanske inte hunnit skriva någon heller. Teaterlegendaren från golfklubben ringde och berättade att han läst bloggen och han ondgjorde sig över det långa citatet från Lars Noréns Dagbok. Annars gillade han dem. Vi diskuterade att spelas teater görs det men det saknas diskussion, samtal om vad, hur och varför! Ringde efter detta till en annan kompis. Han är intellektuell, inte! Jag ljög och sa att han och jag har ett projekt ihop idag. Vi skall träffas på Drottningtorget klockan 12.30 för att sedan åka vidare till Lexby odlarförening, till min nya odlarlott och bod! Han som var yrvaken och lite lätt bakis lydde och rusade iväg! Min kära gjorde ordning kaffetermos eftersom hon skulle iväg och måla(tavlor). Hon hade säkert lite dåligt samvete för att hon inte också följde med mig ut för att odla. Men jag var nöd och tvungen att själv hälla i kaffet i termosen. Iväg och ta tricken till mötesplatsen där min intellektuella kompis väntade otåligt eftersom jag kom för sent! Bussen till Lexby kom inte på länge så vi tog en kopp kaffe där på en parklänk på torget. Kaffet flödade eftersom jag glömt sätta på korken på termosen. Det smakade surt och hälldes ut samtidigt som vi diskuterade politik och revolt à la maj 68. Och fortfarande är det så mycket fel på allt konstaterade vi även när vi senare satt på bussen. Förbi golfklubben och till sist framme. Vi placerade oss i varsin skön utefåtölj och försvann in i ingenting. Eskorterade av en brännande sol och skön värme fann vi sakta sinnesro och frid!

Dansa på morgonen

Bjud upp till dans på morgonen. Vill ingen dansa, finns ingen att dans med? Återgå till stretchingen! Vänster fot bak! Tryck! Kämpa på! Spagat? En bit kvar innan det är möjligt. En jättelång bit. Känns som omöjligt! Äh, fram med stången! Alltså den som jag har hemma och tränar mina musklar med. Den är ca en meter lång och när jag trycker på den med mina armar från båda hållen växer musklarna! Hoppas jag! Det gör väl de? Bort med stången! Springa på stället! Armhävningar! Hopp upp i luften! Knäböj! Övningar! Övningar! Övningar! Efter ett tag fram med måttbandet och mät midjemåttet. Hu! 106 cm. Det är för mycket. Det skall bara vara 94 cm. Igång igen med morgongymnastiken. Maghävningar, lårhävningar, Tom Jones rullningar, utfallssteg, svanhopp, mystiska ondulationer, ansiktshävningar à la Dullin(legendarisk teaterman). Hör kaffekokaren skvala. Måste hinna några grejer till. Sjunger nu desperat höga C, eller vad det ljudet nu kan vara för ljud. Sista desperata utkramningen av min arma kropp. Flaxar omkring med en gitarr som jag bankar på allt för att utmana mitt midjemått. Protesterna från de jag bor med är nu mycket högljudda! De utgjuter sig: sjukt, sluta, står inte ut med att se dig o.s.v.
Igår fikade jag på golfklubben i Björlanda i sällskap med en teaterlegendar. Vi pratade om att TV-tittandet är över drivet stort hos oss. Kanske göra som författaren som slutade titta på TV 2006, Björn Ranelid och istället utöka mitt motionerande ännu ett steg till kvällsaktioner typ promenadet eller till och med ut och cyckla och springa.
Nu är kaffet klart! Och dagens kamp med demonerna är till ända.

Läkarundersökning

Vi blev läkarundersökta idag. Blodprov, ekg, urinprov och midjemått! Själv måste jag minska mitt midjemått med 14 cm. Slut på choklad, vin, kakor, godis, dessert, chips, vin, öl, tv-tittande, cafébesök, bruna bönor och fläsk, pannkakor och sylt. Promenera till jobbet varje dag. Även när det regnar eller snöar! Glömde fråga läkaren om det är okey att läsa Lars Noréns dagbok! Morgongymnastik, ut i motionsspåret och springa milen, gå på gym, dansa, sjunga, spela teater och måla. Alltför att midjan ska minska! Jag är redan trött vid blotta tanken på alla förändringar jag skall göra i framtiden. Skall jag börja förändra mig idag eller imorgon. Det kräver en rejäl överläggning. Kanske en större överläggning än Lars Norén gör i sin dagbok. Hjärnan blev nu plötsligt helt tom! Det var länge sedan den var så fullständigt tom! Är det en protest eller? Vill hjärnan inte vara med på min stora plan! Eller blev den överbelastad? Är den för liten, hjärnan alltså, för att kunna ge startsignaler till mitt nya hälsosamma liv!
Det är underbart, härligt och varmt idag. Jag står vid mitt skrivbord och gläds över min kommande lunchpromenad. Det är lunch nu!

Puh varmare och härligare eftermiddag

I kortbyxor framför skrivbordet minns jag ännu alla underbara människor som jag mötte på min lunchpromenad idag! Lättklädda, vackra och glada! Ingen ångest á la Lars Norén. Tänk om det alltid var så här varmt! Vi skulle alla bli gladare, vänligare och fyllda av framtidshopp. Se möjligheterna i livets alla skiften! I augusti, ca 15 augusti börjar dans och teaterfestivalen i Göteborg. Projektedare är Birgitta Winberg-Rydh. Jag försöker få möjlighet att träffa henne för att se om det finns något bra. Festivalen står på tre ben. Föreställningar, utbildning och mötesplats.

Värmen slår mot mig och skapar en ogenomtränglig mur som förvandlar själen till seg asfaltstjära. Tankarnas slöar med en enorm frånvaro. För att inte tala om känslorna. Till vattnet och hoppa i. Ligga och svalka av sig med något gott att dricka och något att titta på. Ops, censur, censur jag menar titta i. En bok eller så.



En pjäs eller si! Tjechovs längtande karaktärer som vantrivs och drömmer om framtiden som skall komma om 100 år. Och hur bra de kommer att bli! Vi, jag, 100 år senare drömmer oss tillbaka 100 år till Tjechovs karaktärer. Ljubov Andrejevna Ranevskaja, Lopachin, Peter Trofimov, Anja, Varja och Firs, alla längtar de till den framtiden som vi lever i nu. Och som skulle blir så bra!

Och nu är det bra! Sol, sol och sol! Det blev som det skulle bli. Därför har vi moderna människor slutat längta! Vi är glada och nöjda! Hurra! Nu överdriver jag! Jag längtar bort! Kanske gör någon annan det också! Om ingen längtar då vet jag inte.



Ah! Ur Noréns dagbok:2001, 1 mars "Gick och betalade resan till Marocko den 31 mars. 12000 kr. Jag vet att vi inte kommer att åka dit. Jag hoppas att bladen i vår bok ska vändas till något milt och hoppfullt så att vi kan resa dit. Sedan åkte jag ut till Riks. Träffade Pål, Helge, och Terje och scenmästaren vars namn jag inte minns, Göril! Jag blev blyg och visste inte vad jag skulle säga, men det var underbart att se dem igen. Imorgon repeterar vi kl. 10. Jag vet inte riktigt vad vi skall göra, utom att försöka hålla oss inom formen som vi skapade och som kräver koncentration och gemenskap. Vi har besök av kulturnyheterna 10.30. Först fotografering av de konstnärliga ledarna och producenterna på Riksteatern kl. 9. Föreställningen kl. 19. Jag ska vara där igen halv sex. Sedan går vi och äter på Sturehof eller Riche. Jag blir ganska nervös vid tanken på att jag skall se henne igen. Samtidigt längtar jag efter det, den spänning som jag känner, den absoluta nödvändigheten att känna det jag känner."
Underbart med värme och underbart med människor.

Ännu soligare och ännu härligare idag också

Igår besökte jag Matilda cirkelledare i Teater Nu. De träffas på Kulturhuset Underjorden, Gamlestaden(Brahegatan). Jag var tidig och satte mig och väntade utanför Underjorden. Spårvagnen som jag åkte med kom med en gång när jag stegade iväg från Kulturhuset Falken, Falkgatan. Matilda kom med sin kompis. Vi gick in och började sopa och svabba av scenen som Teater Nu skulle använda denna onsdag kväll. Efter detta började fler deltagare komma. Några var nya och fick en introduktion ute på gräsmattan dit vi förflyttade oss för att njuta av den underbara solen. Flera förslag kom på spännande teaterutbildningar och evenemang som en teaterbiennal. Vi gick tillbaka till scenen och där började Teater Nu med teaterövningar. Uppvärmning, scenkull, frysimprovisationer och mycket annat. Det blev en lång dag för Matilda. Redan kl. 6.00 på morgonen hade hon börjat sitt ordinära arbete. Nu var hon verksam som cirkelledare på kvällskvisten. Jag lämnade gruppen strax efter kl. 20. Då var Teater Nu i full gång med improvisationer! Teater Nu består av underbara människor som utvecklar bra scenkonst.

Soligt och härligt!

I denna soliga härliga sköna majdag står jag vid mitt skrivbord och skriver på denna blogg! Jag är inomhus i mitt kontorsrum på mitt arbete. Det är på Studiefrämjandets kontor på Falkgatan 7 i Göteborg. Kontoret börjar värmas upp väsentligt. Trots att min fläkt är på känner jag mest för att ta av mig vissa kläder. Men eftersom jag är en prydlig tjänsteman gör jag inte detta! Istället våndas jag och står ut. Jag har ett höj och sänkbart skrivbord som jag står upp och arbetar vid. Min arbetsuppgift är att handlägga folkbildning. Just nu är i fokus för mig att satsa på teater! Vi skall skapa bildning i teater.

Jag läser som inspiration boken Lars Noréns "En dramatikers dagbok". Under rubriken 24 februari (2001) skriver Lars Norén "Hon ringde mig halv tio. Jag blev glad, och förvånad. Jag frågade om hon ville åka med mig till Florens. Hon sa att hon bara är ledig på söndagar. Jag frågade om vi kan träffas när hon kommer hit. Jag vill höra henne säga det igen, att hon inte är intresserad av mig. "

Det är en omtumlande läsning som griper tag och omvandlar vardagen till ett stort äventyr. Läsaren, jag kastas mellan förtvivlan, stor insikt och stark längtan till något annat. Mycket inspirerande!