Leta i den här bloggen

onsdag 27 maj 2009

”Kniven” på kulturhuset Underjorden

”Kniven” på kulturhuset Underjorden
Göteborgs Indiekör tolkar The Knife.

Kantor, Grotovskij, Gardzienice, Eva Demarczyk, Pina Bausch och vår egen Lars Norén. Minnesbilderna virvlar upp under föreställningen ”Kniven”.

Dirigentens fysiska och rytmiska aktioner skapar en egen akt, teater i teatern, aktörens egen soloakt i körföreställningens totalshow.
Hon utför starkt undergångs, dirigerande dunk, melodiskt och rytmiskt.
Armarna rör hon i takt, upp och ned. Hennes kropp böljande fram och tillbaka medan hennes knän hela tiden böjs rytmiskt, dansant och nästan melodiskt. Allt tillsammans bildar en mystisk tre klang som hon säkert lyckas suggerera kören, ca 40 personer, till än större prestationer och locka fram föreställningens mörka berättelser.

Det var mjau sång, vackra tenorer, höga nästan gälla solosånger och som jag till sist påminner mig om, basar.
Dessa många röster från kören blandades med traditionella engelsk och amerikanska tongångar, tolkningen av det svenska electropopbandets The Knifes musik.

Det skapade tillsammans med svartvita bildprojektioner av timmerflotting från förr, barn från förr och en man i glasögon som auktoritativt talade in i kameran och sedan växelvis tittade diagonalt bort från kameran i en stilstudie av hans underbara ansiktsprofil, en helgjuten totalupplevelse.

Det är modern körsång, mörk, melankolisk med både lajv musik; bleckinstrument och inspelad musik.

Dirigenten hade en leksakskulspruta med laser liknande ljus längst ut på pipan. Hon sköt ofta rakt upp i luften. När föreställningens slutade riktades vapnet hotfull mot delar av ensemblen och mot några i publiken, med laserljuset.

Jag påmindes om när jag skådespelade, att jag upplevt aggression mot publik.

Marika Lagercrantz, skådespelerska, frågade mig för några veckor sedan om jag någon gång känt aggression mot kultur. Vi hade först samtalat kring kärleksfulla och underbara upplevelser av kultur. Men jag svarade också på frågan om aggression och frustration.

Förtrollad av körens höga ljus röster, nästan nasala men ändå inte, mörka röster och ack så vackra tenorer.
Chockad, tjusad och mystifierad föll jag pladask för föreställningen ”Kniven”!
Körens ”krigare”, krigsansiktsmålning, formar ibland levande statyer som står i frånvända positioner.
Det är ”mot” men ändå inte fullt ut samhällskritisk.
Vi behöver många härliga formexperiment.
Det var underbart överfullt i salongen av publik!

torsdag 14 maj 2009

Drabbad!

Teaterlegendaren ringde mig igår och trodde att jag blivit drabbad. Det skulle vara därför jag skrev om ”Egoisten, den lille i min blogg! Jag måste, tvärtom tillstå att jag nog vinner på en del andras egoism, märkligt nog!
Men det kanske skulle kunna bli ett ämne att skriva om i framtiden!

Jag såg Teater Albatross trilogi om Afrika. De spelade de tre föreställningarna ”Bortom Havet”(Kamerun). ”Mary Kinsley” och ”Kongo” på Frölunda Kulturhus!

Det var en mäktig trilogi om européers förhållande till flera länder i Afrika.
Deras föreställning ”Kongo” skall på turné till Kongo i höst!

Jag var där, på Frölunda Kulturhus med min äldste son och hans blivande hustru!
I publiken syntes flera kända ansikten som Peter, Janne, Fia, Nadja, Isadora, Bosse m.fl.

Det var en härlig publik som fick uppleva en ”fresk” av sällan skådat slag!
Vårt förhållande till det vi kallar Afrika är starkt, grymt och fascinerande på många sätt och vis! Vi älskar rytmerna, danserna, naturen, ursprungligheten och vi lockas av rikedomar som vi vill lura till oss. Om det så sker till priset av ond bråd död! Vi tycker om att påminna oss om att människans vagga stod i den kontinenten. Samtidigt som vi föraktar den påstådda bristen på bildning, religion och sedesamhet bland, med svepande formuleringar, afrikaner!

Publiken tvingades att göra upp med alla dessa bilder och med mycket mer! Männen kunde dras till de vackra kvinnornas mörka kroppar. Kvinnorna kunde drömma om muskulösa unga män från Kongo!

Föreställningen drabbade oss med full kraft. Fantastiskt Teater Albatross!

Jag såg också Peter Bergared på Röhsska i teaterföreställningen om Abraham! Han är en underbart duktig skådespelare som mimar, skämtar och gestaltar Koranens och bibliska Abraham inför en fullsatt teatersalong i sin föreställning Abraham/Ibrahim.
Kamelridning, vacker ung förförisk kvinna, grym härskare, gammal kvinna, profet, vän, havande kvinna, Gud, ängeln Gabriel, Abrahams två söner och ännu fler roller splas på ett kongenialt och uttrycksfullt sätt!
Peter ser mycket stark och vältränad ut!

Publiken fick en lektion i biblisk och Koranens historia berättad av en invandrad städare som hittat de två böckerna Bibeln och Koranen.

tisdag 12 maj 2009

Egoisten, den lille!

Missnöje finns där man minst anar det! En missnöjd person kan vara som en tidsinställd bomb. Hon kan vilja döda alla som hon möter. Hon kan hata allt och alla! Egoismen som enda kreativa kraft predikas aningslöst och utan att inräkna konsekvenser. Egoisten tror att tillvaron och den ideala mamman är samma sak. Det som gör att egoismen överlever är alla snälla människors empati och tolerans. Det är synd om egoisten. Hon förstår inte bättre! Vi måste hjälpa henne annars vet man aldrig hur det går.

Livets stora gåta är däremot empati. Hur kan det finnas något som kan kallas medkänsla, inlevelse och önskan att verka för bra saker. Hur kan någon vettig människa engagera sig t.ex.fackligt.
Det måste vara lika med döden! Bry sig om andra människor verkar helt dödfött! Alla är ju egoister och de som arbetar fackligt är de värsta egoisterna! De är egentligen korrumperade! Tacka vet jag den despotiska machochefen som inte tål att personalen är fackansluten. Det är en chef som är att räkna med!

En person man kan luta sig mot när det blåser kallt och gå till och få tröst. Chefen kan tala tröstande till den stackars arme saten till underlydande. Glöm medbestämmande, glöm delaktighet. Demokrati, det är egentligen dekadens!

Ja , det är inte lätt att tala för något annat än egoismen och patriarken, även hon går i kvinnokläder!

Ändå finns det personer som framhärdar och har framhärdat! Sven Erik Lidman, Bengt Göransson, Olof Lagercrantz, Marika Lagercrantz m.fl.

Hur kunde de? Borde de inte vetat bättre?

Något recept på hur livet skall levas finns inte!

Det är upp till var och en!

Le soleil skiner på oss alla!

lördag 9 maj 2009

Amatörkulturakademien

Ordförande Ellen Tejle, Maria Rudbo, Marika Lagercrantz m.fl. gör en turné i tio regioner!
De skall bl.a. intervjua människor som är engagerade inom kulturområdet.

I fredags blev jag intervjuad! Vid träffen mötte jag många människor som brann för kultur, älskade kultur.

Mitt engagemang för kulturområdet steg upp till höga rymder.
Jag tyckte väl inte alltid att jag kunde svara bra på alla frågor men hoppades ändå att jag kunde bidra med något!

I Göteborg träffade akademien ca 40 deltagare under två dagar!
När turnén är färdig skall allt sammanställas och bli ett underlag för Amatörkulturakademiens fortsatta arbete!
Ordförande Ellen Tejle berättade att en av tankarna var att för att få en bra elit måste det finnas en bredd! Kanske är det resonemanget hämtat från idrottens värld.
Det ligger mycket i detta!

Jag är nog mer spontant intresserad av det horisontella sättet att skapa kultur.

Kanske löser det sättet att tänka,något fördelningspolitiskt problem när det gäller fördelning av resurser.

Men är kanske inte någon garanti för nyskapande kultur.

Jag trivdes verkligen hos amatörkulturakademien.

Och underbart att träffa, prata och bli intervjuad av underbara Marika Lagercrantz. Hon strålar som den artist och fantastiska människa hon är.
Jag blir alltid lika glad när jag tänker på Marika!
Hon är enastående!

lördag 2 maj 2009

Mörker! Moll! Kyssar! Dur!

Mina barn är för mig en kärlekens källa! De finns bara till för sig själva! Och jag som trodde att de skulle bry sig om mig. Men ack vad jag bedrog mig! Haha! Jag är övergiven av dem alla!
Varför skaffade jag mig barnen, tre stycken!

Jag blev inlockad till kärlekens källa!

Det var en gammal gumma som viskade i mitt öra. Skaffa dig barn! De är så gulliga!

Jag gick på den lätta! Barnen var inte alls speciellt gulliga. De krävde allt av mig. De tycker ändå att jag har gett dem för lite och att jag alltid skall ge dem mer än vad jag gör!

De äter bokstavligen upp mig! Kroppsdel för kroppsdel! Sedan tar de min själ!

Solen, kärleken, lyckan!

Vart tog du vägen?

Jo!

Överallt kan jag finna dig!

Jag hör, när jag talar med min kompis Robert, hans glada stämma.

Vår klagan över tillvarons besvärligheter.

Jag känner hur jag går sönder, mitt i tu!

Glädjen kommer till mig!

Jublet, plötsligt, ruset och lycksaligheten!

Allt är möjligt!

Barnen skänker lycka i sin frånvaro bara med sin närvaro i livet.

Jag älskar mina barn oändligt mycket.

Bara jag slipper umgås med dem för mycket!¨

Extas. Hänförelse! Inspiration!

Livet är härligt!

Visst är det grymt!

Orättvist!

Och omöjligt att förstå!

Men jag är en glad person!

Kramar! Kyssar!
Oändliga!

Jubla!

Sören Larsson är i New York, New York, New York med larssons och Adas teater och spelar “Bertha” over there.

Sören hälsar och skriver till mig att Amerika är bättre än han trodde.

Det är bara att jubla.

12 föreställningar skall de spela i New York och Washington.

Vem kan älska att de, Fia Sandblad, skådespelare och Sören Larsson regissör är där och spelar?

Många!

Jag minns Sören när han spelade etyden ”mannen utan väg” Lindegren.

Sören stod där med en skurtrasa och en spann! Det var grymt, mäktigt och osynligt. Just så som stor skådespelarkonst måste vara!

Ögonblicket som fångar åskådaren mitt i livet och blottar det, grymheter, kärlekheter, tillkortakommandeheter.

Livets ofullkomlighet som vi döljer, beljuger och gömmer.

Plötsligt påminns vi!

Likt ett morotsfrö som glupskt äts upp av en mördarsnigel
Vi vaknar upp och är utan skyddsnät.

Vi har inte valt livet! Vi har inte valt alls!

Men vi ljuger på!

Nu gör Sören New York och Washington med sin underbara Bertha!

Det är stort!

fredag 1 maj 2009

Teater Hallands Blodsbröllop

Maria Ericson, Teaterchef för Teater Halland berättar engagerat om
Federico Garcia Lorca när jag träffar henne på Pusterviksteatern. Om texter av Lorca som översatts för första gången till svenska och haft premiär på Teater Halland, pjäsen Om Kärleken!

Teater Halland gästspelade på Pusterviksteatern för en vecka sedan med Lorcas Blodsbröllop!
Jag tyckte bäst om Ann Lundgren och Irma Erixsons skådespeleri. De båda spelade helgjutet, innerligt och träffsäkert.

Hela ensemblens skådespeleri i sin helhet har en hög kvalitet.

Det var bra regi, musik och spännande video projicering!

Det fanns ett undantag! Jag tyckte inte om den stiliserade scenen där skådespelaren håller i en fiktiv måne! En scen som blev för statisk i mitt tycke!

Annars var det en mycket sevärd och bra föreställning.

Det grymma i det framtvingade bröllopet som bara görs på grund av konvention och baserat på ekonomiska kalkyler. De vuxna tvingande intriger för att lura de unga till ett äktenskap som inte är byggt på kärlek! Modern som kyligt lever sitt bittra liv och inte förmår att känna verklig ömhet och kärlek till sin sons blivande hustrus tvekan.

Federico Garcia Lorcas Blodsbröllop behåller sin aktualitet.
Penningen styr alltmer av vår tillvaro. Grymheten i människan blommar upp när hon bejakar sin girighet och egoism!

Teater Halland är en teater att räkna med! Res dit och titta själv!
Du kommer inte att ångra dig!

Blodsbröllop:
Manus: Federico García Lorca
Översättning: Jens Nordenhök
Regi: Victoria Brattström
Kostym: Martin Bergström
Mask: Sofia Lewandrowski
Scenografi och video: Martin Bergström, Twice A Man
Ljus: Joakim Qvarforth
Musik: Mariam Wallentin, Andreas Werliin
Skådespelare:
Rebecka Cardoso
Henrik Danielsson
Irma Erixson
Petter Heldt
Malin Svarfvar Karlsson
Mattias Lech
Ann Lundgren
Evabritt Strandberg