Mannen

Suzanne Brögger´s kravlista på mannen. Han skall kunna:
byta färgpatronen i hennes fax, fixa och laga rör, döda en rovfågel som flugit in genom fönsterrutan, tolka sagor, skriva stora böcker, tvätta bil, piska mattor, rensa takrännor, kratta gårdsplan, slå gräs, beställa DVD på Internet, såga med motorsåg, laga elektriska ledningar och kontakter, måla fönster med oljefärg, reparera gräsklipparen, byta tändstift, läsa manuskript och komma med goda förslag, koka ägg á la Plaza, bränna skräp, kan redogöra för hela den klassiska litteraturhistorien och det mesta av världshistorien, kan förklara varför en modern dikt är bra, köra bil i bergen, dansk mästare anno 1950 i kartläsningoch navigering, byta hjul, jonglera med en flaska kamomillschampo på näsan, använda grytlappar som örhängen och en köksstol som halskedja, vända pannkakor i luften, kratta ut mullvadshögar och gasa ut djuren, utfodra fasaner, dräpa hennes döda metaforer, överföra hennes disketter till cd, byta gasbehållare, om han vore en sång skulle den kanske börja: ” he keeps me awake with Blake”, och en annan rad kunde vara:” He´ll fix my zip and zip my boots”
Men nu, det sista med sången är hon inte säker på om han kan vara inne i en sång.
Vem vill försöka att klara av detta? Ribban ligger där! Det är bara att börja träna!

Primadonna

Efter mig syndafloden.
Det finns många sätt att förtala mig själv och andra. Kanske bäst att göra som Ofelia(inte gjorde) i Shakespeares Hamlet ”gå i kloster”.

Madame de Pompadours yttrade”Après moi de dèluge”(”efter mig syndafloden”).
Madame de Pompadours levde på 1700 talet. Det sägs att hon var mätress. Det betyder att hon var älskarinna till någon betydelsefull person. Hon gifte sig med sin pappas brorson. Hennes mamma och pappa lär ha uppfostrat henne till detta att bli mätress. Hon blev också mätress till kung Ludvig XV. Detta står i Wikipedia.
Hon gjorde av med mycket pengar. Och gynnade konstnärer ekonomiskt.
Det kanske går att kalla henne för en primadonna. Hon visste om att hon var intelligent, vacker och handlingskraftig. Det gillade inte allmänheten.

Regissören, med stort R, Ingemar Bergman, hade ångest. En annan känd regissör, Bo Widerberg berättade en god historia om Ingemar.

Johan, cirkelledare, påminde mig om historien om Ingemar. Min kära där hemma påpekade var jag hade hört den förr. Själv mindes jag det bara som en aning, en svag påminnelse om något.

Det är väl Thommy Bergren som är upphovet till historien.
Thommy Berggren, är en välkänd skådespelare. Han arbetade tillsammans med Ingemar Bergman på Dramatiska teatern i Stockholm vid detta tillfälle.

Thommy: Hur är det Ingemar!
Ingemar: Du förstår det var så konstigt Idag vaknade jag så konstig. Jag hade ingen ångest!
Och nu har jag ångest över att jag inte har någon ångest!

Thommy Bergren växte upp i ett arbetarhem i Mölndal. Tommys pappa var socialdemokrat. Mamma var kommunist. Thommy bodde i Toltorpsdalen.

Bo Widerberg uttalade ibland sin värste konkurrents, Ingemar Bergmans namn så här: Ingemarrrr.

Bo Widerberg och Thommy Bergren var nära varandra. Thommy är bl.a. hyllad för sin rollprestation i Bo Widerbergs film ”Kvarteret Korpen”.

Ingen av dem är egentligen primadonnor. Det finns bara en primadonna. Det är hon i mitt hjärta. Alla de andra är bara bleka kopior.

Skämt åsido!
Det finns så klart hur många primadonnor som helst. Alla är vi primadonnor!

Gemensammabeslut!

I tusen år har man bl.a. på det urgamla tinget beslutat gemensamt vad man vill.
Tingsplatsen: t.ex. låg där stenar i en rundel bredvid en helig äng!

Här har vi diskuterat långt före diktatur och parlament. Här satt man och parlamenterade! Vi har haft demokrati i 2000 år. Men inte alltid varit medvetna om det skriver Suzanne Brögger i Sölve.

Hon gissar att kanske tingsplatsen var Nordbons egentliga helgedom.
Den uråldriga rundelnpedagogiken.

Människor som själva bestämt sina egna saker tillsammans. Detta handlar om Danmark. Hur det är i Sverige kanske är en annan historia! Kan det vara annan form av kunskap än maktens?

Debatt!

Behövs det verkligen en revolution för att barnteatern skall få en spännande och stabil förankring. Annars kan det bli så att entusiasterna inom teaterns arena måste betala ett alltför högt pris personligen för att barnpubliken skall få vad de har rätt till.

Debatten hos Teater Uno i fredags var illavarslande för den kära barnteaterpubliken. Alla där i lokalen,” the black box”, ville så mycket med sitt skapande. Men omständigheterna kan ibland vara mycket påfrestande.
Det kan bli så krävande med att skapa teater som en i panelen uttryckte det. De existentiella frågorna vävs in i de mer samhälleliga när frågan om barnteater och barnteaterns kvalitet behandlades av Panelen.

Panelens deltagare var från branschen, världskulturmuséet och kritiker från pressen. Ingen av dem ville egentligen fånga upp den frustration över teaterns ekonomiska villkor som flera deltagare försökte debattera. Villkoren för många teaterarbetare är ofta osäkra och otacksamma vid många teaterensembler och blir ibland mer i fokus än annars.

Det finns svårigheter med att få ekonomiska resurser för att kunna leverera den kvalitet som man alltid vill ha för att vara nöjd.

Det finns hot och hinder som skall undanröjas såsom rädsla för minskade anslag och vissa uppdragsgivares ointresse för teater.

Jag hoppades att debatten kunde vara en del i det som är teaterns livsnerv. Även om det fanns deltagare som suckade över att ingen riktigt sa det som var det viktigaste.

Lusten att skapa! Lusten att möta publiken! Lusten att förmedla viktiga berättelser till förnöjelse för så många. Förslag på hur man skall kunna samarbeta för att kunna genomföra detta på ett bra sätt! När det utrycks att man mår dåligt på grund av de osäkra livsomständigheterna! Och att det sägs att det krävs en revolution för att det skall bli bra för ensemblerna! Kanske detta skall lyftas fram ännu mer av någon engagerad grupp som vill barnteatern väl. Det krävs kanske en ny organisering av dolda och välkända behov. Människors egenintresse mår bra av att ventileras ofta om det finns stora brister och när det saknas rimliga omständigheter för dem!

Lindans

Lindans

Det enda som skiljer oss från lindansaren är väl att vi inte balanserar på den spända lina som lindansaren så virtuost gör. Hon, lindansaren, går, i gula högklackade skor, på den spända linan som om det var den mest naturliga sak i vägen! Hennes muskulösa ben ser ut som om de vore gjutna i en helt annan form än alla andras bräckliga motsvarigheter.

Les Colporteurs underbara lindansföreställning frammanar ögonblick som är underbart sköna. Tränger bort tristessen från oss i publiken för en stund. Saltomortaler, grandiosa balettsteg och ned i spagat på linor som är spända inne i cirkustältet. Dans- och teaterfestivalen som arrangerade detta, erbjöd ett fullsatt cirkustält denna kväll som inspirerade till nya känslor och tankar.
Den gråa cementblandningen som samhället ibland skapar kring oss och gjuter fast oss i, blev genom Les Colporteurs föreställnings lyskraft en aning mindre påträngande. Det tackar vi för och ger artisterna våra varma applåder.

På vägen ut hör jag publik fråga hur gör dom! Jag säger: kan det vara teét de dricker eller det franska språket de talar, kulturen, som ger dem kraft och inspiration att lära och utföra lindanskonst?

Kvällen är varm och inbjudande när vi kommer ut ur cirkustältet tillsammans med alla andra som strömmar ut ur Les Corporteurs magiska illusion. Resvägen hem blev lång och oändlig.

Promenad längs kajen och spårvagn i nästan en timma. Äntligen hemma! Lyssnade på en C.D. av Les Colportueurs med föreställningsmusik samtidigt som jag läste ur Noréns dagbok.

Somnade sedan sött! Vaknade nästa morgon, frukost och lätt morgongymnastik(balansövningar) och sedan promenad till jobbet! Jag går trallande till Studiefrämjandets kontor!

Saknad

Bristen på sammanhang skapar nya cirklar! Det kan verka som en paradox!
Att leva och verka i balans och harmoni är bra.
Men vardagen ger för handen en svårare ekvation. Det finns en alkoholiserad våldsamhet som slår sönder allt det organiska livet.
Den, våldsamheten, kommer att dras med i floden(”syndafloden”) som mycket annat och någon blir den förste att drunkna där i.

Att vinna över livet är omöjligt!

Det möjliga scenariet kan i värst fall bli att drogernas successiva tar över och vinner mark för att sedan ta över tanken och känslan fullständigt!

Men ingenting av det högdragna nedlåtande föraktet kommer att överleva.
Trots att förtalningens kraft skapar intriger som lamslår och förnekar allt.
I sången och i orden föds livet igen!
Det oemotståndliga och kärleksfulla!

Sveket, det kollegiala, oåterkalleliga och förnekandet är alltid närvarande i allt!
I dessa dysfunktioner virvlar sjukdomen iväg och skakar grundvalarna för existens och läkedom.

Blixtsnabbt kryper någon iväg och förråder det som går att förrådas.

Befriad blir jag från bördan av det uppenbara. Nu är det fullkomnat! Pustar ut och ser vad som går att se!

Nedförsbacke sedan!

Kartan visar på en liten människa som har en otrolig vrede som trycks ned, djupt ned. Och som plötsligt, ängsligt, visar sig: ”sladderbytta bing, bing, bong Går i alla gårdar. Slickar i alla skålar!”. Det fega krypet som har arbetat upp ett fruktansvärt hat mot alla och envar!

Tävlingen mellan varandra sägs utveckla oss. Då är det väl bara att tävla på! Hela samhället tävlar, tränar och mäter varandras prestationer på korsan och tvärsan.
- ”jag skrev när jag kom hem. Det är min lösning. Det löser inget. Det skjuter upp. Det är förtränging. Jag vet det. Men det är därför jag håller mig samman.” Lars Norén En dramatikers dagbok”.
L.N. fick elchocker på Gullberga på 1960 talet. Han får ibland små hårda blixtar inne i hjärnan, som gr väldigt ont. Han har fått för sig att det är minnen från sviter av dessa elchocker. De gav honom också giftet curare. Det var många som fick elchocker på den tiden. Människor låg och skakade på sjukbädden utsatta för elektriska chocker som sades bota dem.

Allt detta är passé. Nu är det nya krya tider!

Vi saknar dessa nya krya tider!

Blinget!

Ingen vet hur ett möte kan bli mellan människor! Människor som möts, olika universum, olika temperament, älskande, sogsna, glada, medmänniskor som hjälper varandra.
Men att bryta det sjunde inseglet(blinget) och lossa fördämningarna till all berövelse som drabbar de oförbätterliga! Om den yttersta domen från uppenbarelseboken, bibeln!
Människan blev liten och Gud den allsmäktig så arg! Alla människor kastas ut i förvirringens största kaos!
Kanske blir tungomålstalandet normen, som kastar fram ett mytiskt skimmer över en värld i mörker! Ögon som söker fadern stöd på väg till den nya skolan där mobbing väntar!
Kvinnans förtvivlan som griper omkring sig med ångestfulla blickar och inte tål ens aningen av ett uttalat leende. Hennes vrede över att det finns glädje ,tillit och förtroenden i världen, Hon hatar allt liv. Hon är redo att döda för mindre!

Den vite killen som har den unga invandrarmobben mot sig och svarar tillbaka med aggression och sparkar! Överallt finns representanter som utför en påtvingad sadismen och söker offer för att bli, ingenting!
Vardagens alla möten ger inte alltid kärlek och ömhet av sig själv.

Frånvaron av hopp smittar starkt i samtiden och drar till sig likasinnade. Men i mörkret lyser hoppet och kärleken som ett ljusbloss så tydligt. Kontakten och möjligheterna uppstår, speciellt när det finns vilja till förändring för en vänligare och mänskligare värld i balans med kosmos.
Trots alla misslyckade ambitioner finns tron på att världssvälten minskar (Medmänniskor sid.161, Stefan Einhorn).

Mirakler uppstår i världen när tillräckligt med godhet önskar så! Den hårda blicken som fanatiskt trumpetar ut granithård destruktivitet och säger att det saknas kvalitet och tempo i arbetet och produktionen!
Hur uppstår kvalitet i en motvind från en kall nordlig vind!

Överlevnadsinstinkter skapar också kärlek, mening och livslust för det goda livet.

Blinget(guldet) som lockar, förvillar och tvingar varelserna in i grottekvarnen. Samma bling skapar en värld utan mening och möjlighet till frihet! Mot ersättning säljer vi vår frihet billigare och billigare!
Huset som tvingar in fågeln in i när det sjunde inseglet bryts och basunerar ut kollaps. unversum rämnar i vidvinkelperspektiv!

Orden som utvecklar sanning, handlingskraft och frihet gömmer sig i det virrvarr av bokstäver som fingrarnas lätta beröring av tangentbordets system ger för handen som uttalat, uttänkt och utskrivet! Det märkvärdiga är att dominansen av det frånvarande ger de mäktig så stor makt och stark intuition att ingen kan gå emot.

Förrän ”berlinmuren” faller! Systemet är aldrig så cementerat och starkt som när det precis skall falla. Och när det faller gäller det att i inte dras med i alla rämningar!

Om inte annat blir det en oherrans röra!

Alkoholiserad våldsamhet som slår sönder det organiska kommer att dras med i floden som H blir den förste att drunkna i. Att vinna över livet är omöjlighet! Det möjliga scenariet blir att drogernas successiva övertagande vinner mark för att sedan ta över tanken fullständigt! Men ingenting av det högdragna nedlåtande föraktet kommer att överleva. Trots att förtalningens kraft skapar intriger som lamslår och förnekar.

I sången föds livet igen! Det oemotståndnliga och kärleksfulla!

Ilska

Berättelser från boken Medmänniskor av Stefan Einhorn ringlar fram över sidorna. Överläkare Einhorn skildrar en ilsken bilmekaniker som i lönndom gjorde sönder hans bils startmotor. Bilmekanikerns, Tobias, ilska var välkänd. Men Tobias hade haft en dröm där han trodde att just Stefan Einhorns ålderstigna Opel Kadett skulle vara inblandad i en svår krock. Därför mixtrade Tobias med Stefans Opels startmotor så att den inte fungerade. Einhorn med sitt sällskap ställde in den planerade bilsemestern ned till kontinenten. Istället tog de en charter där han träffade sin stora kärlek på flygplanet. De kysstes redan efter två dagar! Sedan var det kört!
Samtidigt skedde en jättestor bilkrock i Tyskland. Ungefär där Stefan skulle ha befunnit sig med sitt ressällskap i sin gamla Opel kadett.
Den ilskne bilmekanikerns insats och ansvarstagande utifrån sin dröm är makalös! Vad kan dölja sig bakom ilska? Flera räddade liv kanske!
Vi tar ansvar för varandra när min nästa behöver det!
I går begravde jag ännu ett djur som självdött! I förr går sjöng jag tillsammans med någon över ytterligare ett djurs grav. Vi bryr oss om djur, natur och växtlighet! Mitt ibland all ilska, frustration och ångest växer tillit, glädje och eufori. Jag vet detta! Mins själ vet det! Och min kropp vet det! Barack Obama vet det! Göran Johansson vet det! Om Gud finns vet han det också!

När O i 100 kilometer på motorvägen känner att bilmotorn bara slutar och fungera! Och O knappt kan bromsa efter som servobromsarna blir som cement. Då vet han och hans medpassagerare att det behövs någon som håller sin hand över honom. Denna gång kanske det gjorde det! Kanske Gud räddade situationen med något av sina tentakler! Det var Bilens bränslepump som plötsligt slutade att fungera.
Vad lär vi oss av dessa historier?
Inget, som Lars Norén skriver en dag i sin dagbok(En dramatikers dagbok).
Livet är underbart och jobbet är härligt och jag älskar chefen. Jag lever och har hälsan!
Pussar och kramar till alla!

Tillbaka

Tillbaka är jag!
Livet är ett helvete! Jobbet är ännu värre! Ändå gör man det. Lever! Arbetar! Irak! Palestina! Attentat i Kina! Vi är varandras fiende! Ny granne! En brud! Säkert en otrevlig sådan person! Tji kosing för mig! Var finns lyckan? Lars Norén skriver att han blev bunden, sedan piskad blodig, som pojke, med en stålvajer av tre killar.
Barn föds ovälkommet utan att det finns plats för dem! Ingen säng! Inte ens en byrålåda att ligga i för den tre veckor unga babyn! I denna monstruösa värld skall vi lära oss att tycka om varandra. Ta hand om varandra! Älska varandra! Den ekvationen går inte så enkelt ihop! Scenen är din! Lös denna matematik! Spela, agera och ljug på! Det är ändå ingen som tror på dig och din ärlighet!

Filmen The Dark Knight(den nye Batman) slutar med att skurken(som var hederlig från början) hyllas som hjälte. Därför att, resonerar Batman, folket i Gotham City sägs inte klara av sanningen om hjälten som förändrar sig under handlingens gång och förvandlas till skurk! Därför ljuger Batman, the dark knight, för folkets bästa och tar själv, Batman alltså, på sig skurkrollen ”därför att han klarar av att gömma sig och dölja lögnen för folket”.
Elitismen och föraktet för den ”vanliga människan” blomstrar alltså i denna härliga och populära film.
Gullig nyfascism som vi alla charmas av!
Ned med demokratin. Putin, Busch, Reinfeldt och grabbarna har tagit över! Svälten lurar bakom dörren. Krig är på gång på nytt! Nu skall pojkarna leka i Georgien!

Kvadrantekonomi: 10 % av befolkningen äger 90 %. 90 % av befolkningen äger 10 %. Vem bryr sig egentligen om de där 10 procenten av befolkningen som äger så mycket. Inte jag!
De andra 90 procenten är viktigare!
Mahmoud Darwish dog i förrgår! Poet från Palestina som skrev Palestinas självständighetsförklaring. Kallas för arabvärldens största poet.
Han skrev dikten:

Vi lagrar vår sorg i krukor, så att inte
soldaterna ser den och firar belägringen,
vi lagrar den till andra årstider,
till åminnelse,
till någon händelse som plötsligt dyker upp på vägen.
När livet blir normalt
skall även vi sörja de personliga angelägenheter
som skymdes av stora rubriker:
vi märkte inte blödande småsår inom oss.
I morgon när platsen tillfrisknar
ska vi också förnimma det mindre viktiga.


Skådespelaren Stellan Skarsgård definierar kärlek som att bry sig utanför sitt eget ego i intervju i går med den flummige Malou von Sivers! Låtsas hon vara sådan?
Är det någon som klarar det tro, idag, i Sverige?
Inte jag, tror jag?
Who are you my friend?