Domedag

Vad händer om golfströmmen ändrar sitt förlopp. Vi som bor i Skandinavien får upp till minus 40 grader. Vi börjar utvandra till andra länder. I södra Europa uppstår ökenklimat. Asien drabbas av oerhörda översvämningar. Stora delar av Afrika blir varmare och mycket svårare att leva i.

Människan har skapat ekologiska katastrofer förr. En sådan udda är under romartiden. Romare var bl.a. förtjusta i skådespel på arenor där lejon åt upp slavar, krigsfångar, tjuvar och mördare.
Det innebar att man fångade massor av lejon. Vilket på den tiden blev ett hot för den arten och medföljande effekter på djurliv.

Vi, människor, verkar vara en art som gillar att utmana natur och djurliv.

Det betyder också att vi har överlevt ett antal tidigare ekologiska katastrofer.

Vi kan det!
Vi kan ändra beteende!
Nu kanske det är dags igen!
Jag har givit många löften till en miljövän. Bl.a. att aldrig dusch längre än 5 minuter.

Bokmässa

Margot Wallström sa i torsdags på Världskulturmuseet, att vi skall fylla på våra hjärnor och hjärtan. Allt för att reptilen i oss skall hållas i schack.

Henning Mankell var tillsammans med Barbara Hendricks och uppmuntrade till ökad solidaritet. Han uttryckte att ett exempel på solidaritet kan vara. När vi märker att något händer utanför i vår närhet. På gatan eller utanför vår trädgård och vi sitter inne och tittar på TV. Om vi istället för att höja volymen på TV och inte bry oss.

Om vi istället reser oss upp går fram till fönstret och tittar ut och tänker kan jag hjälpa till med något. Det är, säger Henning Mankell, ett tecken på solidaritet.

Göran Greider talade om sin bok om poeten Dan Andersson. Det var en bildningstörstande Dan som dog ung, förgiftad av misstag i ett hotellrum som besprutats med bekämpningsmedel mot ohyra. Han, Göran talade om Anderssons nervositet och tvivel. Hur han slets mellan hembygdens traditioner och stadens mer kosmopolitiska vardagsliv. Att vi kan känna igen oss i detta.

Jan Guillou lade ut texten om sin nya bok. Hans tema som han ville fortsätta att skriva något kring var temat om terrorismen.

Han funderade kring Saudiarabien. När det begav sig, några tusen prinsar som var råare än råa och plundrade hej vilt omkring sig. Amerikanarna hittade olja där. Plötsligt var de alla oerhört rika. Även Texas och i synnerhet en viss herr Busch blev mycket rik i ett senare skede och en annan historia.
Hur kan han skriva en historia kring detta. Jo, fet kan fungera med en berättelse om en kidnappad dotter! Och så blev det!

Pär Wästberg berättade om sin nya bok om en av Linnés lärjungar.

Sedan vilade jag ut i Studiefrämjandets undersköna monter på andra våning. Det var tema Mat och Trädgård. Talade med Studiefrämjandets representant om myskankorna som fanns där i bur. Myskankor finns i Latinamerika som ett självklart inslag där. Ungefär som vi har våra höns.
De lägger fina ägg!

När jag går ut råkar Göran Skytte passera samtidigt som mig. Innan dess hade jag suttit vid ett fikabord och hfikat bredvid Lars-Erik Wikström.

En helbra dag på bokmässan.

Staden

De första mynten som gjordes i Sverige. De gjordes i Sigtuna! Man säger att ”mynten slogs”. Sigtuna och Birka tillhörde de äldsta städerna i Sverige. Om vi inbegriper, på den tiden Finland också, bodde det kanske på 1300 talet ca 7-800 000 människor i Sverige .

Stadsbefolkningen var ca 5 %, 40.000 människor. De flesta bodde på landsbygden.

Lödöse, det äldre Lödöse, tillhörde dessa äldsta svenska städer. Lödöse fanns redan på 1000 talet. Man slog mynt, s.k. myntning, där också. Lödöse fick en stor betydelse tack vare handeln med Västeuropa genom tillgång till Västerhavet och förbindelsen till Vänern genom Göta Älv. På 11oo talet anlades en borg där. Även handeln med Vänern hade faktiskt sitt centrum där.

Lödöse låg från början så långt upp längs Göta Älv som det gick att segla med större båtar. Storhetstiden för Lödöse varade ända fram till 1300 talet. Lödöse förlorade sina stadsprivilegier 1646.
Nya Lödöse fick sina stadsprivilegier 1473. Nya Lödöse låg längre ned längs Göta Älv. Där Säveån flyter ut i Göta Älv. Nya Lödöse hette från början Götaholm.

Andra städer som etablerades under senare av 1300 talet var Stockholm, Arboga, Uppsala, Enköping, Kalmar, Linköping, Norrköping, Skänninge, Västerås, Åbo och Örebro.

Under 1100 talet var det Sigtuna, Skara och Lödöse som man skulle kunna kalla städer.

Under medeltiden, främst den senare delen, uppstod ca 40 städer om vi inkluderar Finnland. I Danmark och Norge var det ca 30 städer.

Stockholm blev den viktigaste staden. Speciellt genom den långväga handeln med Finland och dess centrala läget för regionen Sverige och Finland. I Stockholm bodde det ca 6000 invånare under senmedeltiden och det innebar att det var den största stden.
Som jämförelse med andra näraliggande städer i Europa kan nämnas att i Paris bodde det kanske 100.000 människor och i Lübeck ca 40.000 invånare.

Lite historia för stadsbor kan vara upplysande. Det var för handeln, marknaderna och administrationen som städerna bildades.

Moln

Rollkaraktären Vera älskar moln. De moln som går förbi där borta! Hon älskar att ligga alldeles naken i en svimingpol mitt i vintern och titta på fullmånen en klar stjärnklar natt.

Igår spelades den nyskrivna operan ”Vi i villan” på Atalante. Den var två timmar och 45 minuter lång av underbar sång och musik. Ensemblen textade så bra när de sjöng. Det gick att höra nästan varje ord.

David Bolanders gestaltningsförmåga är oslagbar i sin roll som Axel. Rollkaraktären Axel är så smittad av arbetsnarkomani att jag som publik nästan går under av plikt och kravfylld vardag. Hans alkoholiserade våldsamhet leder till hustrumisshandel.
Hans hustru Vera är passiverad nästintill utplåning.
Hon gör en underbara gestaltning! Hennes suckande med sin depressiva och utmattade attityd. Det gestaltas så bra i hennes sång att det skär i ”en”.
Erika Alexanderssons karaktär Vera tecknas så innerligt genom hennes härliga sång.

Operans intrig är så fasansfull att man önskar att man inte vore människa. Det är psykologisk realism. En tragikomisk lek med vardagliga schabloner. - ”Axel: Köpte du kaffe? Vera: Vaddå köpte du kaffe? Det skulle ju du göra!”
Ett gift pars bräckliga dröm om att leva tillsammans i en mödosamt anskaffad villa med stora lån. De når inte alltid fram till varandra.
I pausen diskuterade jag med teaterlegendaren om operans val av stil!
Att de gestaltade genom psykologisk realism. Det leder tankarna till s.k. ”diskbänksrealism”.
Katastrof menade denne erfarne teaterman. Han valde att försvinna iväg längs Sprängkullsgatan i en virvlande röd teatertornado(bil).

Från Atalantes hemsida:
”Två akter, en parmiddag och en hop nyfikna grannar. Dolda hemligheter, otillräcklighet och förbjuden åtrå. Undergången närmar sig när intrigerna tätnar i takt med att glasen fylls och töms. Hur låter en opera komponerad på 2000-talet? Den frågan vill New Opera CO besvara med sin andra nyoperauppsättning Vi i villa. Dramat utspelar sig under en middag i en vanlig villaförort där två par grälar och myser under två akter. Dolda hemligheter, otillräcklighet och förbjuden åtrå. Undergången närmar sig när intrigerna tätnar i takt med att glasen fylls och töms. Musiken är nykomponerad och inspirerad av jazz, opera, kabaret och elektronika. All dialog sjungs, precis som i vanlig opera, men sångarna har sin bakgrund i improvisations- och jazzmusik. Vi i villa är ett nykomponerat libretto av Niklas Rydén som är konstnärlig ledare på Atalante. Medarbetare:David Sperling, Erika Alexandersson, Jorge Alcaide ,My Engström-Renman, Anna Gustafsson, Magnus Bergström, Niklas Rydén, Jim Berggren,Fredrika Byman-Moberg,Pär Bengtsson. Trailers Se två trailers för föreställningen. Trailers: http://www.atalante.org/viivilla/
Följ arbetet på bloggen http://newopera.blogspot.com
Vi i villa har premiär 25 september på Atalante.”

Genus

Aldrig har gemenskapen varit så nära oss i vår vardag som just nu. Hur hanterar vi vår vardag? Vi, homo ludens, den lekande moderna människan.
Vi vill förbli människor och använda all vår lust och kreativitet Vi lever på denna planet som heter jorden och skapar vår vardag i samstämmighet med våra omständigheter.
Vi lever ihop med våra käraste.

Professor i genusvetenskap Tina Rosenberg talar om att ”släppa loss könet”.

Det gäller, tänker jag, att göra det vi tycker om och ser som meningsfullt. Vi skall starta med att kämpa för att samhället förändras i den riktningen.

Hon pratade igår på restaurang trappan. Hon utgick från Friedrich Engels(1884) och citerade ur hans böcker. Engels kritiserade kärnfamiljen och den traditionella synen på sexualiteten och dess organisering (”sociala reglering”). Han menade att den synen är grunden för samhällets orättvisa ekonomiska systembygge och maktfördelning.

Engels ville upphäva privategendomen, lönearbetet och den borgerliga och proletära kärnfamiljen.

Jag inbillar mig att om vi greppar detta bättre blir vi duktiga nybyggare och nyskapare.

Mitt ibland styva bröstvårtor och bulliga symboler för lust bygger vi en jämlikare värld med två jämlika kön. Kanske måste vi skita ned oss lite under tiden med dåliga samveten och förvirrat sökande.

Det kommer att byggas nya visioner! Tänker vi rätt då handlar vi med kraft och ärlighet för en ny demokratisk organisering.

Tina Rosenberg menade att socialdemokrater och kommunister förträngt och nonchalerat dessa partier hos Engels. Tina fokuserade på detta och lyfte fram detta för att göra oss medvetnare om vad Engels skrev.

Mannens och kvinnans frustration i vårt samtida moderna samhälle ha sin grund i denna orättvisa och felaktiga sociala reglering mellan könen när det gäller könsroller, arbetsliv, fritid och familjeideal.

Det var en överfylld lokal med många debattlystna åhörare. Jag blev mycket inspirerad och samtidigt också upplyftes av att det finns så mycket som behöver förändras.

Gråt

Hur många matskedar gråt uppstår vid ett tänkt framtida finskt inbördeskrig. Författaren Arto Paasilinnas broderar och tematiserar detta i ”Domedagen gryr”. Det blir en mäktig kvantitet med gråt.
Människor grät mer förr enligt historieböckerna. Det gjorde ont oftare och då grät man.

Lars Noréns ångest som han så väl beskriver i sin dagbok ”En dramatikers dagbok” är väl en utveckling av detta. Om man förr grät högljutt så skriver dramatikern om motsvarande i sin dagbok i stället. Känna ångest som tema istället för ge ut sig i form av ljudlig gråt. Vilket av detta är att föredra? Om man nu kan välja?

Edsöre är ett gammalt svenskt ord. Finns i skrifterna redan från 1200-talet.
Detta kunde innebära att man svor en ed på att kvinnor inte skulle utsättas för våld. Detta kallade man för kvinnofred. Man kunde bestämma att man skulle hålla sams.

Idag är det närmast regel att ljuga för varandra, kollegor, vänner, familjer och makthavare. Det kunde kanske vara dags att svära en hel del eder. Edsöret skulle kunna handla om att tala sanning.

Hur det än blir med detta så händer det saker och ting.

Igår när jag lämnade arbetet vid lunch hamnade jag mitt i ett gängbråk. Det var ca 15-20 ungdomar som befanns sig mitt på gatan under skoltid. Det hade skett ett eller två slagsmål. En ungdom låg på marken och hade smärtor. Flickorna stod i klungor och hävde ut sina förolämpande kommentarer till förbipasserande. Någon gick omkring med en käpp och hotade med den. Han var längst och tyckte väl han kunde göra vad som föll honom in.

Dessa ungdomar skulle behöva svära ett edsöre också. Hur gör vi för att hålla sams och hitta tillbaka till ett vänligt sinnelag och bli på gott humör?

Det skulle nog bli en del ångest och gråt som kunde fylla några liter innan det blev möjligt.
Läraren eller fritidsledaren som länge passivt stod och tittade på när gänget härjade vilt omkring kunde kanske tillåtas få en syl i vädret.
Han hade behövt en rejäl förstärkning av många kollegor så att han och hans kollegor vågat ingripa direkt för att vägleda ungdomarna i. hur det är att vara människa.

Nu tvingades han stå och titta på istället. Det kunde han gråta över att så maktlöst behöva stå och se på när ungdomar struntar i skolplikt och trafikregler när de tar sig friheten att bära sig åt mot varandra och andra.
Flera av ungdomarnas språk var svenska med stundtals kraftig brytning. Det fanss flera blonda unga också som aktivt deltog med fel slags engagemang. Ett felaktigt engagemang som ledde till detta kaos. Det fanns säkert många frånvarande föräldrar som hade behövts tvingas till aktivt ansvarstagande.

De hade behövt både gråta, känna ångest och svära en ed på att de skulle engagera sig i frågan. En lärare eller fritidsledare kan inte ensam uppfostra 15-20 ungdomar som struntar i att ta ansvar.

En del av dem kanske lever i en uppväxtmiljö som innebär många kulturkrockar.

Dags att starta om från civilisationens begynnelse.

Forsen

Lars Molins "Tre kärlekar" kommer snart ha premiär på Folkteatern i regi av Niklas Hjulström. Skådespelaren Göran Ragnerstam spelar den gamle bonden, Egon Nilsson som har spelats av Ingvar Hirdvall i TV-versionen för många år sedan. I den TV-versionen skådespelade också Niklas båda föräldrar. Folkteaterns uppsättning är en härlig uppsättning som jag hade glädjen att se igår. Det var ensemblens andra föreställning inför publik. Tre kärlekar är ett härligt och hejdundrande epos. Ragnerstam gestaltar en hårding till bonde som envetet framhärdar i att han inte vill sälja mark och fors till det statliga kraftbolaget. Han värnar om sin orörda fors som funnits där i 10.000 år. Han vill att forsen skall förbli orörd till glädje för framtida generationer. Görans rollkaraktär driver, som ett urberg, hela den sprakande föreställningen. Det uppstår oerhörda konflikter mellan honom, den övriga befolkningen och även med hans tre barn. Bondens uråldriga mystiska energi förblir kraftfull och orubblig. Det blev vidunderligt skönt att få ta del av en sådan sprakande teaterhändelse. Yngsta sonen älskar sitt arbete som flygare i det svenska flygvapnet. Flygvapnet kastar sedan hjärtlöst ut honom trots hans förtvivlan, efter det att sonen plikttroget gjort allt vad flygvapnet begärt av honom.
Äldste sonen Ovar väljer att bli riksdagsman. Dottern skaffar sig ett café.

Fadern saknar stöd från både sina närmaste i sin kamp för sin jord och sin fors och från hembygden.

Den uppbyggda lätt framåtlutade scenografin skapar många visuella effekter. De olika scenerierna som stundtals växlar med ett högt tempo ger sammantaget scenframställningen lyster och glans. De tre timmar och 45 minuter som teater evenemanget pågår ger oss, publik både hänförande upplevelse och verktyg för kritisk reflektion.
Efterkrigstidens exploatering av natur och människor genomfördes i ett gastkramande tempo som föreställningen så tydligt visar på.

När jag går hem i höstens kvällsmörker, efter föreställningens slut. Då står bondens ensamma envisa kamp för att bibehålla en oförstörd natur i stark kontrast till dagens göteborgs spårvagnar, bilar, asfalt, buller och myller av människor. I samtalet med Niklas i en av de två pauserna berättade jag om mina minnesbilder av kraftkarlar från den gamla stammen. Jordbrukare och arbetare som arbetade från barnsben och lärde sig av andra jordbrukare och arbetare. De var mångsysslare och ständigt upptagna med praktiska sysslor.
Niklas invände med en berättelse från Värmland om en man som berättat om sina stordåd. Men vid kontroll var dessa stordåd bara tomt skryt.

Snart är det premiär på Tre kärlekar! Ensemblens alla underbara skådespelare och musiker måste ses av många!

Teatermirakel

Teater Nu´s premiär igår på Kulturhuset Underjorden var ett underbart ögonblick av helt nyskriven dramatik. Deras nyskrivna pjäs ”Den jag är det är jag” var vidunderligt frän och chockerande. De fyra skådespelarna i ensemblen drev hejdlöst med nutida schabloner.
Eb roll var karaktären flickan som hade köpt sig kläder för att skapa sig en identitet. Det var moderiktiga skor, strumpbyxor, jeanskjol, jacka och skärmmössa.
Allt för att hon skall kunna känna sig trygg i sitt umgänge med likasinnade.

Den unga poeten som sprejar grädde från gräddsprejflaskan rakt in i munnen för att framskapa ätstörningar. En framgångsrik poet måste bara ha ätstörningar annars uteblir säkert diktarkarriären.

De två kompisarna som inte träffat varandra på så länge. De super upp sitt medhavda spritförråd. Mitt bland alla kärleksbetygelser förför den ena kompisen den andra, som dessutom är nygift! Hon, förförerskan, övergav sedan direkt bara, efter kärleksakten, sin kära kompis.

Alla sveptes de med i Teater Nu´s syndaflod.
Pjäsens tema var identitet! Den slutade i en dröm om att identiteten kommer födas fram med metaforen likt en förlossningsprocess.
Härligt!
Vi, publiken blev förlösta!
Jag hoppas att min upplevelse av Teater Nu´s Pjäs ”Den jag är det är jag” kan inspirera andra att besöka dem. Gå dit och se dem spela!

TeaterNu

Teater Nu finns på kulturhuset Underjorden. Deras föreställning ”Den jag är det är jag” har premiär ikväll!
GP skriver idag om Sara Östebro som är manusförfattare och dramaturg till pjäsen.

Jag undrar för mig själv i denna blogg om pjäsen handlar om meningen med livet!

Ur Hamlet´s väl använda monolog:

Att vara eller icke vara, det är frågan:
Månn' ädlare att lida och fördraga
Ett bittert ödes styng och pilar eller
Att ta till vapen mot ett haf af qval
Och göra slut på dem med ens. - Att dö -
Att sofva - intet vidare - och veta
Att uti sömnen domna hjerteqvalen
Och alla dessa tusental af marter,
Som äro köttets arfvedel - det vore
En nåd att stilla bedja om.

Saras manus till pjäsen ”Den jag är det är jag” är sökandet efter sin identitet som är temat.. De fyra karaktärerna i pjäsen är barndomskamrater som träffas igen efter en längre tids uppehåll.
Finns det ett ”jag” hos bebisen redan när det föds. Ögonen som tittar ilsket fram och möter ljuset utanför modern för första gången. Tänker barnet då eller är det en egentligen ödla som girigt bara vill ha.

Sara funderar vidare ”finns det från början ett färdigt syfte med ens liv”.

Min reflektion till detta är:
Jag tror att det kan vara så att det finns en mission som jag upplever att jag frivilligt tar på mig. Samtidigt som jag uppsöks av något/någon/några som ger mig denna mission. Författaren P.O. Enqvist lär ha legat och tittat på stjärnorna en kväll och blev uppfylld av något som fick stor betydelse för honom. Lewi Pethrus lär ha fått en uppenbarelse ute på en fiskebåt någonstans, om jag minns rätt, utanför norska kusten. Då blev han till och med religiös. I förlängningen utvecklades hans gudstro till att han blev en av initiativtagarna till Pingströrelsen.

Hon, Sara blev, när hon var liten, fanatiskt frälst av musikalen Jesus Christ Superstar. Helst av allt ville hon skådespela i rollen som Judas. Det väcker känslor och tankar! Matilda, initiativtagare till Teater Nu, skrev denna pjäs tillsammans med Sara. De lånade en stuga i Halmstad och där creerades ett halvfärdigt manus.

Jag frågade Matilda om de, Teater Nu, ville spela på kulturkalaset 16 augusti i år. Det ville de. Då tog de fram det halvskrivna manuset och färdigställde detta lagom till spelningen. Rollbesatte med fyra coola brudar(”min anm.”). De slet sitt hår med scenografi, rekvisita och kostym. De har arbetat ambitiöst och stenhårt. Från skrivarbetet dygnet runt under några dagar i den lånade stugan och sedan hela sommarens alla improvisationer och scenbyggen.

Ikväll är det premiär!
Wow!!!

Jarl

Sedan urminnestider har olika släkter kämpat om makten i det som senare kallades Sverige. Det finns fortfarande historiska minnen av ord som Jarl, Folkungar, hertig, adel, lekare. Det är ord som inte används i vårt dagliga tal. Kanske faschineras jag av orden p.g.a. en längtan tillbaka till något ursprungligt. Denna längtan är stark och mystisk. Mitt kritiska förnuft säger mig att det bara är en illussion. Men känslorna överrumplar mig. I Arto Paasilinnas komiska roman ”Domedagen gryr” finns skogshuggaren Hermanni Heiskari som överlevare i den finska Lappmarken. En kraftkarl på 50 år. Hermanni levde mestadels ute i det fria. Andades nästan enbart utomhusluft från tidig morgon till sen kväll. Ibland hela natten också då det hände sig att han övernattade ute i skogen. Längtan till något annat mer naturligt och starkt finns gömt i mig! Plötsligt överraskas jag av att önskan till en annan tidsålders livsstil slår undan respekten för vår egen tråkiga vardag!
Wikipedia berättar att Jarl under vikingatiden var en titel som gavs till personer som innebar att de fick ett stort ansvar och förtroende. Senare kunde det betyda högsta ämbetsman. En känd Jarl var Birger Jarl. På 1300 talet användes fortfarande Jarl titeln av en svensk: Erengisli Sunesson.
Hertig och Jarl kunde under en viss tidsålder vara likvärdiga när det gäller ansvar. Hertig har vi lånat in från tyskarnas Herzog: den som drar hären(härdragaren).
Jarlen Ulf, det kan kanske vara något!

Stress

Magnus Ladulås lär ha förbjudit herremän att plundra frälse(landsmännens) på sina tillgångar när de skulle ut på krigarstråt. Kanske är det därför han har sitt namn. Han satte lås(mentalt), genom sitt beslut på böndernas lador så att adel inte bara kunde våldgästa hur som helst!
Det minskade väl stressen på den tiden för de frälse.

Vem sätter lås på våra förkrympta lador när Reinfeldt härjar som bäst? Vem tar den utmaningen?
Kanske skulle nutidens frälse organisera sig bättre för att se till att landets tillgångar fördelas bättre än under alliansens styre!
Frälse betyder fri man. Troligen kommer ordet ursprungligen från att slavar blev fria.

Jan Björklund går i spetsen och ersätter kunskap med disciplin. Lyd, slav, också blir Janne så glad för ditt stöd.

Örnblicken, är en rovdjursblick, det visste nobelpristagaren Nelly Sachs. Hon skrev dikter om förintelsen. Hon blev så rädd för nazisterna under efterkrigstiden att hon tappade förståndet. Detta efter att lyssnat på Paul Celan(1900 talets största poet) när hon besökte honom i Paris. När hon väl kom tillbaka till sin etta(lägenheten) i Stockholm stängde hon in sig!

Då Olof och Marika Lagercrantz kom på sedvanligt besök vägrade hon öppna för dem. Olof pratade med henne genom brevlådan.
Hon sa till dem att nazisterna finns överallt därför var hon för rädd för att låsa upp dörren.
Det innebar för henne till sist en sjukdomsvistelse under tre år innan hon kom förbi den rädslan. Och återigen vågade vistas bland människor utan att ständigt vara rädd för att bli mördad.

Detta hände för åtskilliga decennier sedan.

Men idag blir författare som Suzanne Brögger uppsatta på dödslistor.
Vad har förändrats egentligen!

Kan vi inte vara lite mer snälla mot varandra?