Följetong del 67! Elena!

-Det är en så härlig morgon. Jag hör fågelkvitter och hur vattnet brusar i saltsjön.
-När du säger så menar du att färgen på fåglarna skrämmer dig!
-Ja särskilt de som sjunger taktfast och monotont!
-Nu läser vi varandras tankar! 
-Ibland så iscensätter vi varandras liv innan det som skall ske har skett!
-Så vill jag inte leva sa hon. Hon ryggade tillbaka och rös till lite!
-Jag vill leva i nuet sa Gunnar
-Det gör jag!

Han försökte sträcka sig efter henne men hon var inte nåbar!
-Det är så mycket som jag måste göra! Jag kan inte fästa mig vid en person! Då kan jag inte göra så mycket! 
-Jag trodde alla ville vara tillsammans!
-Nej, inte jag! Jag tycker om friheten!
-Varför tog du kontakt med mig!
-Det vågar jag inte berätta!
-Gör det! 
-Jag ville bråka bara!
-Jag missförstod helt!
-När jag uppfattat ditt misstag spelade jag bara med!
-Du har gott självförtroende!
-Tycker du fortfarande att jag är vacker!
-Jag är i ett chocktillstånd!
-Vad roligt!
Hon reste sig upp och sträckte på sin nakna kropp! Professorns ögon höll på att trilla ur sina hålor! Han gnuggade sig i ögonen och tänkte detta händer inte!

Hon började långsamt och retfullt ta på sig sina kläder!
Hon gick med mycket rak rygg mot dörren samtidigt hon vinkade med ena armens hand över axeln och försvann ut genom dörren!

Teater Krokben spelade igår Moratorium på Falken, Göteborg

Moratorium av Teater Krokben
Regi Evelina Persson 
Ljussättnig Anna Drake

Medverkande:Marlene Larsson, Anna Sandin, Viktor Jensen,  Hanna Elvin, Angelina Burenstrand, Stina Almered, Anton Högberg, Alva Svenneborg.

Teater Krokbens alldeles förvånande, energiska kollektiva spelstil innehåller både allvar och komik! Publiken kastas mellan djupaste allvar och nästan tårögd melankoli!
De 15-17 scenerna flyger fram utan egentligen att man märker av den dryga en och halva timma som föreställningen varade.

Den unga vackra kvinnan som förföriskt snärjer sin pojkvän fastän det är falskspel från hennes sida och inte alls den hon älskar! 
Den unga pojken som med så gott skämtlynne överger henne!
Den äldre farmodern som sitter på hemmet och vantrivs!
Man blir tårögd igen när man ser hur skickligt de hanterar konsten att avfyra  scener som är bildskärvor från en av dem lagd mosaik över hur livet kan te sig!
Replikskiftena var snärtiga, fräscha och välartikulerade.

Regin var omsorgsfult lag med tempoväxlingar och många väl avvägda entréer och sortier. En del scener var långa och omväxlades med korta och föreställningen fick på det sättet ett högt tempo utan för den skull slarva med själva pjäsens innehåll och handling. Den bars fram av en stringent genomförd handling!
Ljussättningen fungerade både understödjande och som något i sig gestaltande av livets villervalla!

Det fanns undertoner som var suggestiva som en svensk sommarvisa!
Samtidigt målades livet upp med en svartsyn som fick mig att tänka på Pina Bausch!

Obetalbara ögonblick med två lesbiska pundare som skulle adoptera en vuxen person som sedan skulle gifta sig o.s.v.

Det var sviken kärlek, brustna förhoppningar och ständiga uppbrott i en flykt som påminnde om det liv vi lever!

Vårt liv som en komisk tragedi utan möjlighet att undslippa dess obönhörliga ok som tynger ned den lilla människa och får henne att mista tron på friheten. Om det inte vore för vårt sinne för humor som gör att vi kan skratta och le åt alltsammans när det är som mörkast!

Man pusslade ihop med var sin pusselbit som lades på hög såsom vi lägger erfarenhet till erfarenhet och på så vis blir vi klokare! Ett par delade på sin kärleksbit och av de tvenne blev ett!

Över allt vilade en god tajming och känsla för rytm som gav lust att se mer av Teater Krokben! Ensembeln stegar ut med höga knälyft och anger till syvende och sist sitt skämtlynne mitt i all kaos!

Följetong del 65!Pannkaka!

När han kom tillbaka till Sjöfartshotellet lät han allt och alla rinna av sig! Det tog lång tid! Han kunde känna hur sådant som väckt hans obehag och sårat hade klistrat fast sig som kardborrar! Hade han kunnat hade avlägsnat dem med handkraft! Det gick nu inte. Det ända han kunde göra var att vänta tills hans sunda vätskor kommit i balans igen! Det blev en tid i overksamhet trots hans goda föresatser!
Han kände hur uppkomna symbioser liksom klibbats fast i hans spegelneuroner! Om han kunde komma på ett sätt att skynda på den processen att bli av med dessa kardborreliknande oroselement! 

Han försökte med meditation, löpträning, gå på gym och hänga på olika ställen på Söder!

 Ibland fick han för sig att nu var det dags igen att bli människa igen för att snart kastas in i en ny melankoli!

Han undvek människors blickar med syfte att undvika för många slumpmässiga intryck! Han ville inte inlåta sig i en ny förbindelser och undvek därför att se på kvinnor. Det kunde så lätt distrahera honom om han råkade fastna med blicken på ett hårsvall, profilen av bröst, lår eller studs. ibland fick han för sig att vissa kvinnor besviket noterade att han inte uppmärksammade henne och hennes beräknade attraktionskraft. Det roade honom och lockade honom att bryta sin uppsatta disciplin genom att i smyg slänga ett snabbt ögonkast på någon som attraherade honom.

Det tyckte han var ett tecken på att han var på väg att bli på bättre humör!

Han hade precis börjat äta en måltid på ett franskafrikanskt pannkaksrestaurang när en kolsvart afrikanska satte sig mittemot honom och demonstrativt tog sig en bit av hans pannkaka! 
Samtidigt blev han dionyssiskt  betagen av hennes skönhet. Han noterade att hon belåtet upptäckte detta och hon tog en bit pannkaka till!
Han beställde in mer vin och ett glas till henne också!
Snart var de inbegripna i ett ömt samtal om livet, melankoli och kärlek.
Det blev åtskilliga flaskor vin! Kvällen fortsatte med taxi hem till honom och de somnade genast när de kom in på hotellrummet!
Nästa morgon vaknade han av att hon satt upp på sängen naken! Han hade aldrig sett en naken svart kvinna på så nära håll tidigare! 
Han kunde inte slita  blicken från henne. Han lät blicken löpa helt fritt och njöt av allt hon lät honom få se.
Han upptäckte på  insidan av ena låret fanns det en tatuering med siffran 64! Av en impuls borrade han in sitt ansikte i hennes hår. Det fanns myriader av lukter i hennes starka, burriga hår! Det luktade skit, underbar parfym, svett, sinnliga kroppslukter, rök, vin, pannkaka, rökelse och så många fler lukter att han drabbades av stark yrsel kombinerad med huvudvärk. Han lät sig hand lös falla mot hennes sköte och lår. Det fick henne att böja sig över honom och smeka hans huvud sakta.
Det var faschinerande att titta på hennes mörka starka hud. Han smekte den längsamt och blev förvånad över hur denna starka nästa läderaktiga till utseendet var så ulltra känslig för hans smekningar. Han kunde se hur den knottrade sig!

Följetong del 65! Nya krafttag bland iranier!

Det fanns stunder,även om de inte var många, som han hade tvivlat på sina idéer! Han kände sig då så svag och kunde formulera sig med stor svärta!
Då tyckte han at det gudomliga ödet  hade skrattat åt honom och hans företag! Han tyckte inte han var är värd ett vitten i just den stunden. Det smakade söndrigt, krisigt, darrigt! 

Han hade rest ned till Göteborg och deltog på Eldfesten. Han trängdes bland människor och försökte glädjas åt det nya Iranska året! men han kunde bara deprimerad stå och glo bland alla människor! Hans hjärta var tomt och han tyckte hans tankar var innehållslösa. Han var håglös och drömde bara om att igen återfå kraft och styrka! Han ville också vinna mycket pengar! 

Det verkar bara finnas en sak i livet och det är tillgång till pengar. Jag kryper  
sakta fram i min nya existens. Ingenting går att rubba! Multitud, svärmintelligens, jag vill bara brista ut i ett stort asgarv åt allt strunt. Nu skall det bli annan ton i skällan! Här skall jag morska upp mig! En arg iranska i min ålder som skall få kaffe av socialdemokraterna i båset bredvid mig! Han hällde i för mycket mjölk i kaffet till henne!
Hon blev så förgrymmad! Han fyllde i med kaffe igen och hon var fortfarande så sur!
Jag gräver i min hjärna och jag finner där mina vänners medel- och överklass samförstånd! Jag beundrar dem för sin självsäkerhet, trygghet och  brist på empati för underklassen. Man är född till att härska! Man är född till att var sur! Ingen glädje här inte! Å andra sidan när jag tiggde kaffe av socialdemokraterna i båset bredvid så sa de att det förpliktigar. Jag kunde inte låta bli att ljuga och säga att jag är född socialdemokrat. 

Gå upp tidigt imorgon och arbeta i mitt anletes svett för att tjäna pengar! Nu skall det bli andra bullar!

Följetong del 64! På Söder!

Gunnar tyckte att han hade det bra! Affärerna gick hyfsat men han märkte att han tyckte det var för tråkigt arrangemang med henne som partner. Detta smärtade honom mycket! Men han kunde inte låtsas som om det inte var så. Han berättade en dag vid ett lämpligt tillfälle för henne att han var på väg från Tiblisi. Hon hade inget emot det! Tvärtom faktiskt! Hon ordnade raskt en partner som tog över firman och de tog ömt farväl från varandra.

Det var med stort vemod som Gunnar såg tillbaka på vistelsen i Tiblisi! Nu visste han inte vad han skulle ta sig till!

Han bestämde sig för att bosätta sig till att börja med i Stockholm och då tänkte han på Söder. Det var det enda stadsdelen i Stockholm han egentligen hade någon positiv relation till. Han tog in på Sjöfartshotellet och trivdes med att bo där och därifrån bege sig till olika platser som Moderna Muséet, promenade upp på Söders höjder ibland eller tog tunnelbana till Gamla sta'n och promenerade även på Djurgården.

Han tog upp kontakten med konstnärinnan som inte var särskilt entusiastisk över att han kontaktade henne men hon tyckte om att han hörde av sig.

Den närmaste tiden var en tämligen händelsefattig period. För många var det en tid av omställning från en uråldrig demokrati till en diktatur. Det hade blivit tråkigare och hotfullare. Ingen vågade uttrycka sig fritt längre! Det förekom bortförande av misshagliga element. Det var inget man talade högt om! Men det kändes betryckande!

Gunnar skrev ganska mycket och läste en hel del! Han hade tjänat en hel del pengar i Tiblisi. Det tillsammans med sin sparade förmögenhet innebär att han kunde ägna sig åt det som verkade vettigt i stunden utan att fundera på hur han skulle få sin utkomst!

Det som understundom intresserade honom var att så många människor i hans närhet mest satt och tittade på TV, lyssnade på radio och läste tidningar. För honom var det viktigare att läsa böcker, bli förälskad, resa till nya miljöer t.ex. andra länder. Han tyckte att TV, radio och tidningsläsning skapade hos honom ett tillstånd som han upplevde var passivare. Han tyckte inte om det därför!

Det var hans gärning att göra något annat. Det var hans insats för multituden. Multitud i den meningen att han deltog i att skapa en mer demokratisk global värld. Han förstod att han ensam inte kunde göra så stor skillnad!

Men han kunde utveckla ett medvetande som tillsammans med andra utvecklade multituda medvetanden bli till en svärm av intelligenta personer som kunde verka för demokrati och yttrandefrihet.

Följetong del 63! Multituden!

När de älskade med varandra gjorde de det med stor glädje. Ibland låg de alldeles utmattade bredvid varandra. Då föll det sig naturligt att samtala kring spännande framtidsprojekt. De pratade och lyssnade innerligt på varandra.

Efterrhand utkristalliserades sig en idé som de höll sig till vid fortsatta samtal. De ville starta en verkstad kombinerad med affär och restaurang med scen där Ingrid kunde uppträda på. De skulle baka bröd, sälja litteratur och tillhandahålla datorer med internetkoppling för de som ville. Det skulle ha ett café med möjlighet att hänga länge på för de som ville. De vände sig till ambitiösa människor med något på hjärtat som de ville samtala om och skriva om.

Ingrid och professor Gunnar Björk satt och skissade på hur de ville ha sitt ställe.

De promenerade omkring och letade efter lokaler för sin verksamhet. Det fanns en hel del att välja på. De resonerade fram och tillbaka till de till sist bestämde sig för en ledig lokal i hörnet av en av de största gatorna. De kallade sin lokal för Multituden.

De inredde lokalen med fart och efter en månad stod den färdig för invigning. Ingrid hade bjudit in alla sina vänner och bekanta. Hon sjöng sina vackraste sånger och de bjöd på nybakat bröd med många olika ingredienser som pålägg. Gästerna kunde beställa vin och mat. Stämningen var hög och det hade kommit många gäster. Många prövade datorerna, skrev inlägg som visades på storbildsskärm så att alla kunde läsa och diskutera.Det var en diskussionslysten stämning som engagerade och såg lovande ut när det anbelangade framtiden.

De fortsatte att ofta arrangera olika spännande kvällar med olika inslag som filosofi, teater, föreläsningar och debatter. Det blev populärt och fler oxh fler sökte sig till deras butik för att sitta och hänga och ibland handla nybakt bröd, böcker och använda sig av datorerna. Multituden började inbringa inkomster som gav nya möjligheter.

Följetong del 61! Trubbel är till för att lösas!

Professorn satt ensam hemma och tyckte att livet var härligt. Det fanns egentligen ingen anledning att oroa sig! Han började istället att planera för framtiden. Han saknade inte Sverige alls. Det var säkert bättre att bo i Tblisi än i Sverige. Han tänkte köpa sig en lägenhet i närheten av Ingrid. De skulle leva i ett fritt förhållande.

Han tittade sig omkring i Ingrids bostad. Något liknande hennes bostad vore bra. Det tyckte han skulle passa. Han ringde till olika mäklare och frågade om det fanns något att köpa i närheten. Det verkade gå lättare än han trott. Det fanns många säljare och få köpare.

Han tyckte att de mäklare han talade med var trevliga. Det började bra det här! Han slängde på sig ytterkläder och gav sig ut i kvällsvimmlet. Det var många människor som var ute. Det var ljummet i luften och han promenrade omkring påläst som han var som vanligt på den ort han befann sig i. Det var roligt och han kontrollerade noggrant hela tiden vilken väg han gick så att han skulle kunna ta sig tillbaka till Ingrids bostad.

Av en slump kom han fram till det nöjesetablissemang som han kände igen som stället där Ingrid uppträdde. Han gick in och satte sig vid ett ledigt bord. Ingrid sjöng så vackert på landets språk. Det verkade vara sista uppträdandet för henne. Hon hade upptäckt honom och vinkade till honom. Senare när det promenerade hem frågade hon honom vad han tyckte om hennes sång.

-Du sjunger så vackert!

-Det säger du bara!

-Jag älskar din sång!

-Du är hopplöst snäll men jag har mina kritiker så det räcker. Dina ord är som balsam på mina sår. Jag blir så lätt sårad av kritiker, vänner och bekantas hårda kommentarer.

-Elaka kommentarer går det ett tjog på ett dussin. Jag försöker att stå ut men jag är inte speciellt duktig på att ta kritik.

-Det är därför vi trivs så bra ihop! Jag vill bara kyssa dig och kela med dig hela tiden. Men jag måste vidare till ett nattligt möte med hopp om nya spelningar förstår du!

-Kila du iväg och gör vad du ska!

Professorn promenerade vidare själv. Senare när han stod hemma hos Ingrid och ordnade med kvällsmat stormade Ingrid in storgråtande och slängde sig i hans armar.

-De har annulerat alla mina kontrakt. Jag är arbetslös.

-Jag anställer dig omedelbart!

-Du menar att du skall ge mig lön för vad?

-Jag har mycket att stå i! Jag behöver hjälp med att läsa in viss litteratur och skriva några "paper". Du kan landets språk och kan hjälpa mig tillrätta här i Tblisi. Det skall du självklart ha betalt för! Om du vill och har tid till det!

-Ja! Jag har tid till det.

Men vad får jag betalt?

-Du får det du vill ha och som du tycker är rimligt! Det underlättar för mig om jag får hjälp från dig!

-Jag är så glad. Det betyder att jag kommer kunna vara lugn. Sjunga kan jag göra när det finns tillfälle och intresse från arrangörer.

Nu skall vi ordna tillsammans världens godaste kvällsmat och bara ha det bra!

Föletong del 60!Professorn anar oråd!

När han vandrar omkring på gatorna i Tblisi tänkte han på sin stora förälskelse. Han mindes en dikt han skrivit!

Du var vacker i vår lek

Det var kärlek

Natten är till ända

Allt kan hända

Min känsla är stor

Allt jag erfor

Fantastiskt att det hänt

När du olycka till lycka vänt

Nu när vårt nattliga behag

blivit till morgondag

Du glömt så fort

Det vi gjort

Igår var allt möjligt

Och det var inte löjligt

Min vardagsrustik

Var för dig härlig mystik

Känslorna gav oss välbehag

Din skönhet var min lag

Jag vill be

mer måste ske

Det som skimmrade

Det som flimmrade

Fanns där

Och är ett minne här

Du fin

Lyckan min

Gå på nattgammal is

Gör aldrig vis

Slå bort denna gammal sägen

Den är i vägen

Jag älskade

med dig käraste

Nu är jag överlämnad till ditt hov

Utlämnad åt känslornas rov

Han skrattade åt sina rim. De behöver han skriva om när tillfälle ges. Varför lägga tid på att förbättra kvalitéten på en dikt nu när han var vid så gott mod.

Han behövde inte ha dåligt samvete gentemot konstnärrinnan. De lovade varandra att de skulle förbli vänner vad som än händer. Han visste att hon tröttnat på honom och förargade sig bara alltför mycket på honom. Hon tyckte mest han var ivägen för henne. Hon blev glad över att han reste bort och var nuförtiden ointresserad av vilka relationer han hade med andra kvinnor.

Hon tänkte säga ja till det som lockade henne. Det var hon tydlig med när han berättat för henne om sina resplaner.

Nu skall jag låta ryckas med i min passion med Ingrid. Förföras av hennes charm och föra spirituella samtal.

Hon kastade sig om halsen på honom och överhöljde honom med kyssar när han kom innanför hennes dörr. Han gav sig hän i kyssande som han aldrig gjort. De ramlade omkull skrattande och reste sig upp fnissande. Till sängen och nya erotiska äventyr med sensationella njutningar för dem båda.

De var sedan båda våldsamt hungriga efter den underbara älskogen och åt med liv och lust.

Han lade sig i sängen igen efter den goda måltiden och fantiserade om en ny framtid med många förälskelser, stora samhällsengagemang, barnbarn och besök hos sina barn. Vad mer kan en människa önska sig?

Detta medtanke om vad mer kan en människa önska sig oroade lite.

När han hörde Ingrid ropa på honom var han fortfarande en aning förbryllad över sig själv. Ingrid hade gjort sig ordning för att ge sig av till nästa jobb som artist som hon hade. Hon ville ha en kyss och kram. Det gav professorn henne mer än gärna. Hon svävade ut i mörkret som intagit Tblisi. Han stod där och vinkade efter henne. Hon var så glad att han inte ville tynga hennes sinne med sina onda föraningar.

Opus 5 på Tokalynga Teaterakademi lördag 2 mars 2012

Davi Bolander i sitt verk Opus fem, Sören Larsson, Robert Jakobsson är nummer ett. Det samlade intrycket av detta artistiska kulturmöte inför publik är att tidens tand misslyckats kapitalt med att förvandla dessa scenpersonligheter till stoft. De har verkshöjd och personlighet i gestaltning och framförandena och det skedde igår, lördagskväll.

Opus 5 med buktalarnummer, sensationella uttal av den kända japanska dialekten mischumischumisch(min egen omdiktning av asiatiskt gimbrich) klingade ut till den halländska och västgötska publikens förnöjelse.

Sörens regi av Opus 5 med speciell avslutning med en dropptyngd ljusomsluten väta förvandlade kvällen till teatermötet nummer ett i Halland denna kväll.

Publiken som var där skattade sig lyckliga att de drog denna vinstlott genom att ta sig till Teater Albatross Teaterakademi, Ätran, nära Ullared.

David Bolanders spel i Opus 5 växlade från högstämd komik i vattenkammningsscenen till klassisk komik med den lilla människan i centrum Hon som musicerar på barnleksakspianot med den frenesi som barnet, det sårade, kan trigga igång som en nutida Zlatan. Vi, publiken fick en ilsken blick som manade oss att stig upp från det kolorerade veckotidningsträsket och öppna våra sinnen för nya upplevelser och äventyr.

Davids skådespelarprestationer trollades fram med kraft från gestaltningens magi med ett tilltal som mötte bygdens univers och visade med kraft verket Opus 5:s höga konstnärlig halt.

Efter Opus 5 improviserade Sören Larsson ett myckert kort eget komponerat stycke om hur svårt det är att vara människa. Han jonglerade, ramlade och rullade runt. Det blev känsligt, innerligt och stilrent.

Robert hade tidigare på kvällen visat film om Teater Albatross arbete med eld, skulptur och akrobatisk scenisk gestaltning utifrån temat koncentrationsläger, förnedring och utrotning.

Han visade därefter fram dräkter från det nya arbetet med den nya föreställningen om en flicka och en vattensköldpadda. Om flickan som skall rädda världshaven.

Kvällen avslutade Robert med att framföra Charles Baudelaires prosadikt "Man måste alltid vara berusad". Med lyrisk ackompanjemang från sin medtävlande f.d. kollega i en nostalgisk extatiskt framförande i gammal god Eldteaterstil.

Kvällens efterspel skedde i bastun med högläsning från Sören ur Erland Josefssons bok.

Följetong del 59! I Tiblisi!

Staden var vacker och mycket faschinerande! Deras bostad var stor och vackert inredd. Den var utsmyckad och nästan prålig! Han hade fått ett eget rum fast han längtansfullt och trånande försökt dra till sig Ingrids uppmärksamhet utan att lyckas. Hon kunde vara mycket bestämd och grym. Det mindes han! Och det hade hon varit nu också! Hon hade hånfullt avisat alla hans inviter med besked. Han kände sig bortgjord! Varför var han egentligen i Georgien? Han betedde sig som en stackars marskatt som bara ville en sak med livet!

Han hade lyckats införskaffa några böcker om Georgien som han nu började bläddra i så sakteligen och animgen förstrött.

När dörren plötsligt dörren slogs upp och Ingrid kom springade mot honom glädjestrålande! Hon hade inga kläder på sig! Hon slängde sig på honom med ett rytande.
-Nu skall du få!
-Jag dör!
-Du överlever!
-Nej!Nej!Nej!
-Jo!Jo!Jooooo!
-Hur skall detta gå?
-Slapp av!
-Jaaaaaaa!

Han var alldeles ifrån sig. Ett rovdjur som slet i honom. Skulle hon äta upp honom? Han såg på hennes bröst.
Ja! Ja! Låt gå för detta!

Han lät sig sjunka in i detta kaos, led sig igenom ett inferno av kyssar, smekningar och kel!

Tills de båda helt utmattade hade sjunkit ihop tätt ihop slingrade på golvet. På den äkta mattan.

När han vaknade var hans första tanke. Livet är bra underligt!

Knappt hade han vaknat så kom hon in fortfarande naken med en jättestor frukostbricka!

Nu professorn är det dags att vakna!

Följetong del 58!Det är viktigast av allt!

Är viktigast av allt!
När professorn tänkte tillbaka på sitt liv. Kunde han inte underlåta sig att skratta till. Ingrid vände sig till honom och hyssjade. 
Han hade genom hennes kontakter snabbt kunnat utverka ett visum till Georgien. Det hade inte varit några problem alls.
Hans liv hade varit ett bra liv. Det mesta hade gått att ordna. Han vände och vred på ordet visum och lekte med det i tanken. Han hade haft visum till det mesta, tänkte han och smålog.
-Du är så glad!
-Ja, det är en underbar idé att följa med dig till Georgien!
-Du är det bästa som hänt mig!
-Jag älskar dig!
-Det är svårt att vara människa. Jag älskar dig. Vi har så kort tid som vi skall använda på det underbaraste sätt som bara är möjligt!
-Ha, ha,ha!
-Tyst! Väsnas inte! Jag älskar dig!
-Jag vill kramas, kyssas och...
-Måste du! Allla tittar och lyssnar hela tiden!
-Jag skall vara försiktig! Samtidigt smög han in sin hand under hennes tröja och nöp henne försiktigt i det mjuka hullet på sidan.

Han lät tankarna löpa fritt! Det fanns små möjligheter att känna sig fri! Ofta fanns det omständigheter som pockade på uppmärksamhet och krävde sin tribut. Ibland fanns det knappt tid tillräckligt att andas. Han tog några djupa andetag. Det är märkligt vad små marginalerna ibland kunde vara. Det är lätt att förlora modet. Varför var det så?

Han slog bort tanken omfattande den frågan! 

Nu börjar jag ett nytt liv med Ingrid!

Jag skall forma dagarna på bästa sätt. Han började omedlebart vicka på tårna. Röra på axlar, lät kroppen bölja fram och tillbaka tills han visste att nu var han i form och redo att kasta sig ut i livet med friskt mod!
Kärlek är det viktigaste och inget skall hindra mig att älska Ingrid!