Motstånd

Vi säger kanske inte till varandra det som vi skulle, alltid! Ibland skakar sorg till oss till så att vi chockartade inser vår bräcklighet. Rösterna hårdnar med syfte att dölja detta. Ingen kommer ändå undan så varför inte istället börja kämpa för en bättre värld. Lars Norén skriver om inre möten med människor och med texter som något han ser framåt mot. Detta skriver han om i slutet av ”En dramatikers dagbok”.

Jag förstår det som att vi, människor i vårt samhälle är med om en stor omställning. Den försätter oss ibland i ett ”mentalt tillstånd” som blir grogrund för förvirring och onödigt desperata handlingar.

En parallell till detta kanske man kan säga var vad man påstod vid en speciell historiska omvärdering, revidering. Revidering av synen på Franska revolutionen.
Vi hade lärt oss att borgerligheten gjorde uppror mot kungen och aristokratin. Karl Marx ekonomiska teorier vilade bl.a. på detta antagande. Men en del andra historiska studier säger att en stor del av den franska befolkningen var i ett ”mentalt tillstånd” som var förutsättningen för det rebelliska upproret. När sedan den franske Kungen räddhågat drog sig tillbaka skedde en serie handlingar som ledde till revolution. Revolutionen var egentligen ett misstag. Den rikare delen av borgerligheten hade inget att tjäna på den egentligen.

Kanske finns det idag sådant ”mentalt tillstånd”. Domedagsprofetior, uppgivenhet och ny uppvaknande dogmatisk religiositet ersätter vetenskap och engagemang för bra frihetliga, demokratiska och goda samhällssystem.

Det finns emellertid också en upplysningssträvan idag. Konst och kulturföreningen Kurrents ordnar konferensen Cognitive Capital Spaces of mobility i helgen som kommer. Motstånd, social förändring, globalisering och den nu förhärskande ekonomiska krisen berörs i olika seminarier. Antoni Negri författare och professor i filosofi m.fl. föreläser om samtiden.
Det är bara att slänga sig in i diskussionerna och ut i upplysningen.

Höst!

Lena Josefsson & Kompani Raande-Vo gästade Pustervik med ”Plutôt la vie!(snart liv, eller: plötsligt liv) i veckan. Dansarna Philippe Lebhar, Zhao Liang, Tendai Makurumbandi, Allison Ahl, Maria Volmerson, Julien Folliot-Villatte, Vicenzo Schiavulli, Jessica Andrenacci, Paola Piccolo, Philippe Mesia under ledning av Koreografen Lena Josefsson dansade oss, publiken vilda. Magisk bild efter bild chockade oss och berörde oss djupt i våra hjärtan. Gasballongerna i svart och rött som lyfte den kvinliga dansorskernas lång böljande hår upp mot himmelen. Badräkter i grälla dräkter ! Svart muskulös kraft och vighet ! Kinnligt, mannligt, erotik, passion och sensuella utryck. Allt ! Höstmörkret vek undan för artisternas flört med oss. Bra ! Konstnärligt ! Underbart !

Martina von Schwerina dansade i gruppen Donya på Ryaskolan tillsammans med Liv Bengtsson så att Aulans tak lyfte. Musikerna Jonathan Larsson, Andreas Risan, Ferhat Deniz Fors, Dyar Jalal och Michael Andersson lyfte dansarna ännu högre. Publiken jublade!
Höstmörkret försvann igen !
Det finns egentigen inget höstmörker ! Därför att Larssons & Adas teater skall gästspela i New York med sin "Berta" ! Deras "Dahlqvist tolkad på vårt sätt" virvlar med sång och text! Lasse Dahlqvists sånger uttolkas med pregnans på text. Nya betydelser utvinns och gamla väcks till liv igen. Det finns så mycket att göra och uppleva ! Det blir till en inre sol som jagar bort allt tråkigt och trist !
Skulle det ändå behövas något finns "Cognitive Capital spaces of mobility" Ett konferensprogram med bl.a. Antonio Negri som gästtalar 1-2 november, Göteborgs Universitet. Föreläsningar som har som mål att upptäcka fält mellan ekonomiska undersökningar och conseptuella projekt vars syfte är att återuppväcka det politiska i samtidens konjunktur. Föreläsningarna ör organiserade kring olika teman som politisk ekonomi, estetik, subjektivitet, urbana studier, olika sociala och politiska motståndsrörelser, folks förmåga till rörlighet. Något jag kan medverka i för att bli upplystare och gladare. Vässa de intellektuella verktygen så att de blir sylvassa!
Snart måste jag ut och leta för att finna något höstmörker. Men det kan vara mysigt att gå hem till den trånga lägenheten. Krama sin mjuka nästa. Säga att jag älskar er barn. Slå mig ned och titta på en film. Jag kan gärna se om ”Jakob the liar” i regi av Peter Kassovitz med Robin Williams.
Livet är härligt!

Rolig!

Vaknade stelfrusen! Fönstret var vidöppet och det har haglat och snöat in på mig och min säng! Jag kravlade mig mödosamt upp genom snötäcket och lagret av hagel. Till sist kunde jag skönja något som såg ut som ett rum. I det bäcksvarta mörkret lyckades jag med konststycket att välta fågelburen. Fröer, fåglar och vattenskålar for åt alla håll. En undulat bet mig i örsnibben och jag vrålade till av bara förskräckelse. Var det en vampyr hann jag tänka innan jag kände något som flög rakt in i munnen. Hungrig som en varg svalde jag utan att hinna tänka efter. Lyckades efter många om och men ta mig in till toaletten. Tände ljuset! Översvämning! Iskana tänkte jag innan jag föll likt en fura. Slog huvudet i toalettens porslin så det sa smack! Det blev mörkt! Kom jag åt ljusknappen? Stjärnhimmel! Kometer! Solnedgång! Något kröp omkring under tröjan! Jag lyckades öppna ena ögat lite försiktigt. Spränghuvudvärk! Det såg ut som om det rörde sig något under min tröja. Jag lyfte darrande upp tröjan och stirrade på min mage! Jag kunde se en kontur av något som rörde sig under min hud . Kunde det vara min otroligt elaka och starka dvärgpappegoja Milla!
Jag for upp! Milla fanns inne i min mage! Jag sprang ut i trappan och in till grannen fast det var mitt i natten. Grannen som var kirurg vaknade. Han tog fram kirurg kniven! Förlöste mig och min mage snabbt och lätt med några snitt.
Milla flög ut vilt skränande. Hon verkade mätt och belåten. Själv staplade jag in till mig! Sydde tankspritt ihop magen med nål och tråd som jag fick av kirurgen! Drack lite morgonsur kaffe! Gick plikttrogen till jobbet! Väl framme vid mitt kontorsrum pustade jag ut och började svara på alla mail som kommit under natten!

Väl bekomme!

Folkbildning

Berättelser om livslust och dödsdrift har en särskild plats i mitt hjärta.

Den mycket unga flickan som bor hos sin mamma som inte längre vill leva. Men flickan får kraft och utvecklas genom sitt stora intresse för teater. Hennes teaterledare ger henne så oändligt mycket konkret kunskap om teater. Hon får på grund av sin förvärvade kunnighet i teater och sin stora initiativkraft engagemang i en TV-produktion. Det fyller henne med lycka och mening i sitt liv trots de dystra omständigheterna som omger henne liv just nu.

En annan mycket ung människa som inte äter längre som han skall men som fylls av kraft genom sitt engagemang i teaterverksamhet. Det är anekdoter om folkbildnings betydelser för människor i sin kamp för överlevnad och strävan efter lycka.

En pendang till detta kan man kanske uppfatta Michael Azars mörka pjäsmanus Deadline. Deadline spelas på Angeredsteatern i regi av Henrik Dahl. Skådespelarna Åsa Gustafsson, Jill Ung, Iwar Wiklander, och Ove Wolf storspelar i detta nyskrivna idédrama. Ivar Wiklander gestaltar en Överstes tårmilda, sentimentala livsfilosofi. I Överstens värld finns ingen rättvisa. Alla är onda. Ingen kärlek kan han finna. Det finns ingen gud. Hans son som kanske inte är hans son, spelas mycket bra av Owe Wolf. Översten vill locka honom till att döda sin pappa som kanske inte är hans pappa. Översten som är dömd till hängning vill lura och undkomma sin bödel på detta sätt.
Kommer han få sin s.k. son att göra detta?
Och om hans son, som kanske inte är hans son gör som Översten vill och dödar sin pappa överste, som kanske inte är hans pappa. Vad gör och blir sonen då?

Finns det en berättigad helig vrede kanske? Överstens livslögner skakar om publiken med sin cementerade aggressiva våldsamhet.

Michael Azar var senast aktuell med boken Döden i Beirut (2007). Denna pjäs är debut för honom som dramatiker.


Men folkbildning då? Och är teater folkbildande? Jag anser nog det efter att ha reflekterat över detta och ”bloggat” om detta idag.