Ingen är särskilt lätt på foten. Små fiskar i Delsjön och mygg.

Småfiskarna simmar i solgläntan i den grunda och smala delsjöbäcken. Kråkorna kraxar, myggorna flyger vinglande omkring och tar sig ett redigt bett på mig och min kropp.
Solen lyser för full kraft och fågelsången är ibland öronbedövande hög.
På bänken med utsikt över Delsjön, senare, i sjön,
har det bildats krusiga mönster i det oändligt vackra blåa.
Det är vindstilla och skönt.
Ett högljutt pladdrande sällskap går snabbt med våldsamt
krasande i gruset på grusvägen.
Några andra diskuterar en ny sorts grill.
Fotnedsättningarna är våldsamt kraftiga.
Ingen är särskiljt lätt på foten.
Kanske under andra omständigheter.

Romansen gungade stormvågor på Lilla Bommens café i Göteborg

Det går en jordgubbe och svabbar sin fina stora segelbåt som ligger i hamn vid operan. Jag sitter på café lilla Bommen och njuter. Det är molnigt och något kylig vind blåser från väst. 
Mannen som svabbar har en virkad mössa på sig, Mössan har givits ett mönster som för att likna en jordgubbe.
Han ser sådär mys, pys, trevlig ut.
Han väntar besök, kanske.
Är det en operaprimadonna som skulle komma ut från Operan som snart sjungande skall stiga ned i segelbåtens kabyss.
Det blir en häftig romans mellan jordgubben och primadonnan. Så häftig att segelbåten gungar våldsamt fram och tillbaka. Det bildas tsunami-svallvågor  som sköljer över Lilla Bommens café.
Skönt för mig att det aldrig blev någon romans, på riktigt.
Jag hade tvingats cykla vidare dyngblöt.
Nu kunde jag torrskodd trampa hemåt på min hoj.

Cykel, flanera, studenter, idag onsdag 1 juni

Bli av med alla skräpiga tankar?
Tankar? Jag har inget bättre ord för det? Mysko shitskräpsom lagts där.
Ställer cykeln på Centralstationen.
Går mot Nordsta'n.
Nästan krockar med en person. In i Nordsta'n. Köper en jacka för 200 kr.
-halva reapriset.
Promenerar vidare längs Avenyn. Köper mig en vegburgare. Tänker att vad skulle hända om jag ringde Kjerstin som bor här. Slår bort den tanken.
Sätter mig på Stadsteaterns fik.
Runt omkring mig flockas föräldrar till studenter som larmar. Klädda i kostym, pimplar vin och pratar med välansade röster. Det är den charmiga medelklassen som jublar.
Studenterna vadar i fontänen, kring Poseidons fötter. Dock inte näck. Studentupprorets dagar har passerats för så länge sedan att det växt hellångt skägg på tiden som förflutit.
Studenterna liknar kopior av kopior av kopior, i all oändlighet av något som aldrig funnits.

Hoppet om en ljusnande framtid har aldrig varit längre bort.
Bättre att luta sig mot det hedonistiska arvet och bejaka sitt ego. Det blir inte bättre än så här! Mitt barnbarn Vilmer kommer att ha studentmössa och jag kommer att ha kostym och pimpla vin i bästa medelklasstil. Det är synd om människorna som Strindberg och  Schopenhauer skrev.
Promenerar nedför Avenyn igen möter Sven Wolter som kommer ut från restaurangen och han vänder och känner på en dörr till höger om restaurangen.
Dörren är låst!
Jag fortsätter och flanerar på Avenyn bland alla unga glada studenter. Minns min egen sorgliga ungdomstid som jag inte vill ha tillbaka. Jag hade också studentmössa. Vad hade hänt om jag inte hade burit en sådan ?
Studenterna hoppar och blåser rytmiskt i visselpipor. "När du ser hoppen vi gängar till toppen" rimmas det bl.a. på "veporna" som bekläder vagnarna.
Eller utan rim"Det här var kul".
En polis letar i en papperskorg. Samlar han på flaskor eller är han törstig?
Har lönerna för poliserna halkat efter?
Eller är det en säkerhetskontroll att det inte finns en bomb däri? I dessa radikaliseringens tider. Uppror och kravaller i Spanien bland unga. 45 % arbetslöshet. Spaniens arbetsgivare verkar ha tappat lusten eller vad det nu beror på?
Jag passerar ett stånd med polisen som arrangör. De har skrivit på anslag att de anställt personer med utomjordiskt ursprung som poliser. Det verkar vara en bra idé.
Solen gassar. Det är varmt och skönt. Kanalens vatten som flyter förbi bildar en härligt inslag i miljön med studentikosa  biltutningar och pop-musik från flaken på lastbilarna som kör runt i innersta'n.
Jag går nog vidare tillbaka till min cykel.

Jeppe på Berget av Fröa konstnärliga teater på Göteborgs Dramatiska, Göteborg

Satt på Bengans igår, tisdag 31 maj år 2011 och dricker San Pellegrinos kolsyrade vatten.
Skall till Göteborgs dramatiska för att se Fröas konstnärliga teaters uppsättning av Holbergs enaktare Jeppe på Berget skriven 1722. Den handlar om en nedsupen a-lagare som luras till att tro att han är härskare och fick bestämma över alla och allt. Alla säger att Jeppe super men ingen frågar varför? Den frågan brukar finnas med när pjäsen spelas.

Hur skulle det vara om jag var den som bestämde allt?
Det vore mycket bra!
På 1700 talet tyckte man inte att det var bra att vanligt folk bestämde.
Så kanske styrande tycker i hemlighet idag också. Tal på SKL:s(Sveriges kommuner och landsting) demokratidag 14 april 2011 av Birgitta Ohlsson, EU-minister inleds med citat av Winston Churchill "Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla andra".
Fröa konstnärliga teaters ensemble rör sig på scenen. Det är drygt en halvtimma kvar tills föreställningen ”Jeppe på Berget” skall börja.
Regissör Erik Otterberg sitter vid ljusbordet. Producent Fredrik Johansson finns överallt. Skådespelarna går omkring omklädda, småpratar med varandra. Ropar plötsligt till på någon eller ordnar med något som måste fixas.
Regissör Erik samlar ensembeln, stående i ring med armarna om varandra och alla utbrister i ett samlande ooooooiiiiiiiuuuuu.

Kjell Lundgren spelar Jeppe. Nille spelas av Joyce Åkerlund, Dahn Lindgren Jacob Skomakare, Sara Baronen, Leif Mattson Sekreteraren, Viktoria Burlind Malla. Jag tror mig tidigare ha sett någon uppsättning av Jeppe på berget på Stadsteatern men jag är inte säker på det!

Vad nervöst det är strax före teaterföreställningar. Outhärdligt,
vidrigt, avskyvärt, det vore bättre att dö. Varför? Varför? Dödslängtan?
Suck: oooooooooooo.....hhhhhhhhhhoh ....åååååppppppppphhhhhhhoooooo Helt underbart att göra!

Jeppe och hans hustru Nille som pucklar på honom med påken Mäster Erik.
Nille med sitt härligt målade ansikte, munnen så ihopsnörd och "trumpen". Nille är en sadist och otrogen jämnt!
Sekreteraren som spelas av en garvade musikal artist som i en biroll efter pausen så skickligt och virtuost rusar in som skvallerbytta och berättar för alla om Jeppes eskapader. Skomakaren porträtteras säkert och bra av Dahn. Joyce gestaltar sin dubbelroll magnifikt. Allvarligt ögonblick på slutet av föreställningen då jag håller andan när baronen skickligt spelar fram antydan att vi alla vill dö om härskaren så befaller.

Kjell spelar Jeppe med en urkraft som imponerar. Spelet mellan honom och hustrun Nille blev till ett tragikomiskt slappstick som fick mig att gapskratta och samtidigt sätta skrattet i halsen: så är det ju ibland!
Föreställningen blev så bra efter paus. Det blev högt tempo och mycket suggestivt spel.
Erik Otterbergs regi är imponerande. Han lyfter Holbergs klassiker in i samtiden. Jeppe på Berget engagerar och konfronterar mig: hur skall jag stå ut med vår samtid?
Eriks genialitet skapar en succé.
Christian Palm har gjort originalmusik! Den är bra! Oj!Oj!
Det finns inga ord för hur bra föreställningen blir!