Romantiseringar;hantverkare, futurism,sommar, sol, vind, katt, hund, flickor, monster, vision, kärlek och svek.

Tre hantverkare från ett "östland" sätter upp byggnadsställningar på ett landshövdingehus i Göteborg.  Första soliga förmiddagen på länge efter ihållande regn några dagar. Högsommarvärme är på inkommande, med en varmare vind som biter i kanterna, västlig tror jag!  Alla tre har större magar än mig som spänner ut. De arbetar säkert och med en trygg, kunnig rytm. Ingen av dem vill skada sig i onödan.  Byggnadsställningarnas linjer, fyrkantiga med diagonala steger, bildar en klassisk futuristisk metafor av mänsklig flit och möda. Verktygen klingar metalliskt välljudande vid monteringen av ställningen. De talar då och då med varandra på ett främmande språk.  Äger de huset? Är det köpt för spekulation? Är en av dem ägare eller känner de ägaren? Fiskmåsar hörs i fjärran och jag sitter i skuggan och skriver!  En hund hörs skälla kort inifrån en lägenhet. Det var nog en liten en. Alldeles nyligen var jag ute med Chelsea, perserkatt, för att vänja henne vid ljuden och solen utomhus. Vi, jag och Chelsea, bygger upp en relation mellen oss. Vi utvecklas muskulöst, emotionellt och intellektuellt, båda två.  Två unga flickor går förbi, utan att jag ser upppå dem: den ena säger; va roligt! Chelsea blev idag utmanad av alla ljuden. Jag har tidigare gått ut med henne tidigt på morgonen eller sent på kvällen för att inte oroa henne i onödan. Hon har undersökt trappan ned till gården, gården och lite av porten. Nu gick jag lite längre och vi satt tillsammans, hon i mitt knä, på utsidan och hon lyssnade spänt på alla "monster" som gick förbi, då och då. Hon var flyktbenägen och då och då panikslagen. Jag klappade henne och talade franska med henne.  Efter en stund följde jag med i hennes flyktinpuls och vi gick upp och in.  Jag tror hon ville in igen men jag hoppas att hennes "innekattliv" fått en ny inpuls till ett rikare liv. När vi kom in gick hon för att få sig ett skrovmål. Jag ordnade med mat och friskt vatten. Hon åt! Jag stod och väntade på henne så att hon förstod att jag skulle gå ut igen. Jag kanske övergav henne nu eller så var detta det bästa för henne att nu få återgå till sitt "normala" inomhusliv för denna gången.  Vår gemensamma vision finns kvar! Hon gick, efter att ha ätit, långsamt mot sin favoritplats inunder sängen. Jag sa hejdå till henne.  Och hon tittade på mig! Hon förstod nog att jag skulle överge henne för en stund. Hon gick så där flegmatiskt långsamt som hon nog utvecklat som innekatt!  Jag sitter onödigt länge på utsidan för att inte förvirra min relation till Chelsea, så att hon tror att vi skall ut på äventyr igen eller något annat skoj. Jag skall ju vidare ut för ett ärrende om en längre stund som hon nog inte skall med till. Nej, det vore väl inte så lyckat. Lennart kommer körande förbi en moppe Han stannar till! Jag säger: va bra att gatorna blir tryggare nu när du kör moped. Han tutar som kommentar! -Vi skall till Paris med Ryanair och bo på enstjärnigt hotell i Montmartre, billigt. -Äsh! Det är inte hotellet som man vill se! Den västliga vinden som plötsligt  blåser igen innehåller än lite mer värme även om det fortfarande finns kvar lite kylig luft i kanterna.

Dä ä livet!

Jag tror att mina tankar far iväg ibland med mig. Jag är så himla glömsk men jag har för mig att det sker och är så.  När jag så gjorde blev det en tankeflykt som hette duga.  Det blev munspel och skimrande böljande lust och extas för hela slanten.  Ingen, i alla fall inte jag, vet varför det hände och varifrån det kan komma.  Det är i alla fall inte mitt fel. Nej det är det inte. Jag är oskyldig som ett lamm. Eller ännu hellre oskyldig som lammfärs. Det som komma skall kommer men vilken är då min roll? Och har jag någon roll? Nu över till något helt annat! När jag stod där på Ångbåtsbryggan i arla morgonstund helt naken med stammen pekande rakt ut och upp kom jag att tänka på vad livet är märkligt ändå. Finns det någon som kan förklara för mig vad allt går ut på? Är det en för stor fråga? Då har jag ett mindre spörsmål som jag nu tänker dryfta! Det hände sig för ca fyrttio  år år sedan ca 800 meter härifrån, från Ångbåtsbryggan, berättade en busig kvinna för mig för en tid sedan. Det hände när hon var där som barn och sommaren var så lång. Där på det gamla urtjänta pensionatet fanns det utedass med många hål som satt i rader.  På sommaren bodde det folk på och runt pensionatet så gott som i varje skreva på den gamla sjuttonhundratals bondgården.  Det blev mycket bajs och stora böjshögar som alla sommargästerna så flitigt prducerade. Och som buspojkarna och busflickorna så mustigt tyckte om att åka ruschkana i. Hur dom gjorde sig rena efteråt?  Det finns ett jättestort hav bara några hundra meter därifrån det mäktiga utedasset och det gamla pensionatet! Hon är som berättade detta är föresten nuförtiden lärare och kan om hon vill lära ut en massa dumheter från livets alla märklig mirakulösa gestaltningar!

Vi möts igen!

När vi möts igen! Det exakta mötet är aldrig förutsägbart. Det kan vara en rumpa som infångas i ögonvrån av blicken. I en försvinnande liten sekund. En stenhård blick som utmanar utan att gå vidare med vad som egentligen är frågan! En annan som drar sig lite undan för att sedan plötsligt bejaka igenkänningens hälsningsceremoni utan egentligen att det finns någon ork till utveckling. En tredje som låtsas som hon inte ser för att sedan explodera i ett glädjelöst bejakande av rutinmässig kontaktövning. Det verkar som man har fullt upp och inte orkar mer! Det bästa är att lyssna på det spontana mötena som intresselöst bara är för att påminnas om livets förunderligan förmåga att återuppstå i det nu som ingen visste skulle ske. Hjärnan som inte har något mer att ge för tillfället! Ett annat möte som börjar i förakt och när barnbarnet, och barnen nämns likställs med personen i fråga. Tidens tand som förråar sinnen och skapar mer kallhamrade attityder till gamla relationer. Det råa gapflabbet som ironiskt skrattar ut den andre mitt i bland all grönska och sol. Till vilken nytta?

Igår talade jag med en vattensköldpadda!

Jag talade faktisktmed en sköldpadda, nåja han skådespelade en sköldpadda. Vattensköldpaddan, en sådan art var det, han var mycket trött och längtade hem! Jag bjöd honom till en internationell folkmusikfestival, fel dag, hade missuppfattat datumet, men ändå ett vänligt initiativ. Han sa bestämt nej utan att veta att jag tagit fel på dag. Men sådan är överklassen; otacksam. På morgonen idag rumlade jag ut i bonussolen och satte mig på utsidan med GP och Ipad med nedladdad SVD i högsta hugg och läste dagstidningar för fulla muggar när Vilmer kom förbi med sin pappa som drog hans barnvagn. Idag kl 03.00 hämtade jag dem på Landvetters flygplats. De hade varit på Mallorca  tillsammans med massa pensionärer. Idétorka? Och nu sågs vi igen i solsken och morgonextas. Jag lyssnade också på Edith Piaf på spotify. Vi umgicks och jag bjöd på frukost. Hustru och andre sonen kom ned till utsidan också. Han hade med sig en liten fotboll som Vilmer tyckte om. Även om hans bollbehandling mer liknade handboll till andre sonens förtret som hade tänkt sig att det skulle bli sparka av. Men pappans hustru drog i honom via mobilen. Hon ville han skulle köpa frukost och hon ville inte ansluta sig till morgoneuforin på utsidan för hon tyckte det var nödvändigt att packa upp Mallorcaresväskorna. Ordning och reda fast det inte är fredag utan lördag förmiddag. Jag blev plötsligt övergiven av dem alla men inte av Vilmer. Han blev ju tvingad att följa med sin pappa åkandes i barnvagnen. Efter en stund kom min hustru tillbaka, trots sin magsjukdom som hon kämpat med å det grövsta de sista dagarna. och även Vilmer med båda föräldrarna trots allt. De talade framtida boende medan Vilmer sov. Nu har jag fyllt min Ipad med så många fettfläckar, olivolja, ost och margarin efter frukosten ute i det fria att det knappt går att skriva blogg på den. Dags att sluta skriva? Jag torkade av Ipaden och nu befinner jag mig på Konstepidemins internationella spelmansstämma. Jag är rejält friskluftstressad. Det tog på krafterna att vistas utomhus så många timmar på morgonen i sol och vind. Man är ju bara en tam inomhusvarelse som knappt orkar lyfta en bjälke en tum.

Jag ringer dig om två år!

Ringer dig om två år! När du är i Afrikas öken och tänder eldar med ved så att du förmörkar himmelen och miljöförstör klimatet! Nu när man gör sig till och krumbuktar sig så får man besked att slipsen sitter snett, lösmustaschen lossnat och att man ser ful ut när man klätt av sig naken.  Det blir billigt desertvin för hela slanten att dränka alla sorger uti.  Vem kan klandra någon för något alls.  Men  om man nu skulle klandra någon; okänslig, tölpaktig och billig! Men så kan man inte säga! Nu över till något helt annat! Till anus! Igår frågade de på TV om pojkar har g-punkt i röven och om flickorna skall stoppa upp ett finger där! Det skiter jag faktiskt i! Jag är bara intresserad av en enda sak! Det är att jag gillar bokstäver.  Nu så blir jag trött av att jag aldrig mer kommer vara i något annat än i extas! Jag tänkte på det som det stod i SVD  i "under strecket" för några dagar sedan om att tekniken formar och styr människan.  Jag tror att jag blivit styrd och formad av potatismos och korv. Den maträtten var under min uppväxt mina största upplevelser! Jag vet inte om detsom Under strecket tänkte på när författaren med hänvisning till Heidegger lade fram denna teori. Min version av den teori blev person efter don. Blicken fastnade nu på något helt annat! Solen! Den syns mellan molnen och värmer upp allt som finns på jorden! Jag hoppas att alla jordens tjänstemän brinner upp i dess sken! Det vore ingen större förlust bortsett från mig själv förståss! Nu slutar jag med detta  och gör något annat skojigt!