Per Gynt, gen rep med mycket plastdekor

Per den Gyntige skådespelad av Per Sandberg hade genrep igår på Stadsteatern, som tvingas leva med minskade anslag för sin teater trots förra årets succéer. Allt ont kommer från den politiska succéregeringen ”Den borgerliga regeringen Reinfeldt och Borgs” ”sälja ut Sverige” ”och dra ned på offentliga utgifter” businessen. Vad skulle det mänskliga trollet Per Gynt säga om detta om han skulle uttala sig om grannlandet Sveriges nutida politiska ”mittentrend”?
Omständligt sätt att berätta att Stefan Metz uppsättning som har premiär idag, som Mikael van Reis uttalar sig om i dagens GP som ett måste att gå och se, verkar tvingas arbeta i nedskärningarnas utförslut och det passar väl inte denna mästerregissör egentligen.

Gen repet har en del kvalitéer men det räcker inte. Tyvärr! Måste jag gå och se den igen för att se om de kommer att hämta in det som saknas? Nej, jag tror inte att jag behöver det!

Inledningens vackra scenbild mot blå fond och med jätteplastformationen som bildar en mystisk jätte form, mjukt skulptural, genomskinlig som luft, lockar och förför. Min längtan väcks till det paradisiskt poetiskt fulländade. Där skulle jag vilja leva för evigt och älska jämt.

Det varar bara några minuter! Please mister dj! Kunde inte denna sceniska poetiska start, anslag, få lov att vara för alltid? Men tillbaka till den ack så vanliga naturalistiska vanliga lunken. Storyn om Per Gynt måste berättas med mycket inslag av psykologisk realism. Det har jag sett i andra uppsättningar många gånger tidigare på Stadsteatern. Det räckte inte då och det räcker inte nu!
Jag hade trevligt denna kväll ändå. Därför att det var kallt ute och jag behövde inte betala så mycket för teaterbiljetten eftersom det var genrep. Och det är alltid trevligt att titta på teater på Stadsteatern. Jag kommer gå dit många fler gånger trots ”nedskärningarnasSveriges” försök att sabotera alla offentliga institutioner och ”fria” grupper!