Lindans

Lindans

Det enda som skiljer oss från lindansaren är väl att vi inte balanserar på den spända lina som lindansaren så virtuost gör. Hon, lindansaren, går, i gula högklackade skor, på den spända linan som om det var den mest naturliga sak i vägen! Hennes muskulösa ben ser ut som om de vore gjutna i en helt annan form än alla andras bräckliga motsvarigheter.

Les Colporteurs underbara lindansföreställning frammanar ögonblick som är underbart sköna. Tränger bort tristessen från oss i publiken för en stund. Saltomortaler, grandiosa balettsteg och ned i spagat på linor som är spända inne i cirkustältet. Dans- och teaterfestivalen som arrangerade detta, erbjöd ett fullsatt cirkustält denna kväll som inspirerade till nya känslor och tankar.
Den gråa cementblandningen som samhället ibland skapar kring oss och gjuter fast oss i, blev genom Les Colporteurs föreställnings lyskraft en aning mindre påträngande. Det tackar vi för och ger artisterna våra varma applåder.

På vägen ut hör jag publik fråga hur gör dom! Jag säger: kan det vara teét de dricker eller det franska språket de talar, kulturen, som ger dem kraft och inspiration att lära och utföra lindanskonst?

Kvällen är varm och inbjudande när vi kommer ut ur cirkustältet tillsammans med alla andra som strömmar ut ur Les Corporteurs magiska illusion. Resvägen hem blev lång och oändlig.

Promenad längs kajen och spårvagn i nästan en timma. Äntligen hemma! Lyssnade på en C.D. av Les Colportueurs med föreställningsmusik samtidigt som jag läste ur Noréns dagbok.

Somnade sedan sött! Vaknade nästa morgon, frukost och lätt morgongymnastik(balansövningar) och sedan promenad till jobbet! Jag går trallande till Studiefrämjandets kontor!