Selma

Helena Bergström spelar Selma Lagerlöf. Alexandra Rapaport spelar Sophie Elkan. Åsa Lantz manus har lyft fram det lesbiska. Det finns inget vetenskapligt belagt om detta. Man har fantiserat fram det. –Det var mjukt och lite gulligt säger Alexandra om kärleksscenerna.
Klart, i finanskrisens spår, kanske det är bra att mildra ångesten med lesbiska fantasier. Man kan, eller kvinna kan, glömma världen lite grand och krypa in i varandras fantasivärld. Den är mjuk, gullig och fnissig. På något sätt fördrivs tiden och det är ju bra. Tid kan skapa rum. Och snart kommer kanske, av sig själv en högkonjunktur och vi är tillbaka i den bästa av alla världar.
Göteborg har ju stolta traditioner inom verkstadsindustri och handel. Detta kunnande kommer att också i framtiden ge resultat.
Sedan kan vi teatervänner fortsätta att drömma om nya teaterexperiment som fantiserar fram påhittade världar som lockar. Det är några dagar kvar av det gamla året. Jag hoppas på att det kommer ett nytt snart. Och det gör det ju. Det vet jag! Vad skall det kunna ges för nyårslöften? Att nya och bättre fantasier skapas i framtiden om Selma Lagerlöf? Ja, varför inte!
På annandagen sändes också Fanny och Alexander. Den håller fortfarande. Även om många av skådespelarna inte finns hos oss längre, i livet. Det blev en nostalgisk upplevelse att vara med om denna femtimmars film. Pernilla August spelar en låghalt kvinna. Det gör hon bra. Undrar hur hon skulle ha gestaltat Selma Lagelöf?