Följetong del 26: L’élégance du hérisson

Filosofen älskade Japan och speciellt japanskornas sätt att gå in i ett japanskt rum med små trippande steg och på sedvanligt traditionellt maner ta av sig sina traditionella fotbeklädnader. Han älskade också Erik Saties musik och bland alla jordens djur tyckte han särskilt mycket om igelkottar. George menade att igelkottars död var vår civilisations stora ödesfråga. Vanlig dödsorsak var att den lommade sävligt och lugnt över en gata i detta fall i Paris. Så kom det en skåpbil med kemtvätt och helt sonika körde över den stackars urtida varelsen. Detta ack så vanliga öde fann han tillräckligt tragiskt för att utlösa flera djupa tankar hos honom.
Han hade det gemensamt med författaren och läraren i filosofi Muriel Barbery. "L’élégance du hérisson” är hennes andra roman som bokstavligen inspirerade George till så mycket i sitt liv.
George ägnade tidigare stor tid åt frimärksinsamlandet men slutade genast med detta när han stiftat bekantskap med Muriel Barberys "L’élégance du hérisson”. Romanen gjorde ett sådant intryck på honom. Där stod det många djupa tankar och även om Erik Satie.
Han hade önskat att han ägnat sig åt lära känna Muriel istället för att skaffa sig så många frimärken.
I romanen stod det om att bränna bilar. Han gick fram till sin frimärkssamling som bestod av oräkneligt många pärmar med noggrant inklistrade frimärken. Under några dagar och med stor glädje eldade han upp alla sina frimärken i sin kakelugn.
När det var gjort kändes det som om han var fri från åratal av plikter och tvångsmässigt utförda handlingar för att nu ha givits nya möjligheter till att göra nya upptäckter. Allt bara på grund av . "L’élégance du hérisson”.
Det var morgon och filosofen satt och tänkte nya tankar om livet, döden och varandet.
Det som upptog hans väsen i denna stund var alla hans märkliga fantasier.
Han betraktade dem som meningslösa alster som endast uppkom på grund av hjärnans märkliga förmåga att lagra det som fanns i omkring honom. Det samtida samhällets överproduktion av meningslösheter spyddes alltid ut över även honom. Han önskade att det gick att undkomma men förstod nu att det var omöjligt. Han var fast i konsumtions-samhällets vidrigheter. Han var en del av detta utan att han förstått det förrän nu.
Han vantrivdes med allt!