I am back! No excuses! Teatersatsning! spelkultur! Konst! Poesi! Litteatur! Politik! Whatever!

I am back! No excuses! Teatersatsning! spelkultur! Konst! Poesi! Litteratur! Politik! Whatever! Backateaterns "Misfits" dundrar på med sin teaters trettioåriga historia. De startade sin teater på Backa fritidsgård! Vi var där före dem! Eldteatern alltså! De knuffade ut oss! Då blev vi arga på dem! Det var en viktig period vi hade haft på Backa Fritidsgård. Vi repade mycket i deras blackbox! Hur tog vi oss dit? Vi bodde inte där! Jag hade bott nära några år tidigare! På Gåsagången! Men nu så bodde vi på typ Slottsberget, Haga, Masthugget. Också måste vi åka dit börja jobba på golvet. Mycket! Jag minns knappt vad det var för teaterövningar vi gjorde. Vi lånade gymnastikmattor det vet jag. Så vi övade säkert på handvolt, flickflack, volt, kullerbytta, stå på händer, gå på händer, stå på varandras axlar, hoppa över den andres krökta rygg o.s.v, i alla oändlighet. Förmodligen övade vi på mim-etyder, fysiska övningar och gjorde improvisationer. Vi satt också och skrev texter och vi diskuterade på Backa Fritidsgård. Nu är allt förlåtet. Teaterföreställningen är bra! Det finns en romantisk, överdriven touch ibland som slår igenom utan att de problematiserar den. Typ projicerad bild på ung rebell av idag med snushalsduk(?) på huvudet och bovhuckle över mun och näsa. Men den ställer frågan om hur proletariatet kommer att finna sig i utanförskap och fattigdom eller om de kommer att revoltera. Mattias Andersson skrivit och regisserat. Maria Hedborg och Ulf Dohlsten som var med från början på Backa Fritidsgård skådespelar tillsammans med Ibrahim Faal, Ylva Gallon, Anna Harling, Gunilla Johansson, Mats Nahlin, Josefin Neldén, Ramtin Parvaneh, Ulf Rönnerstrand Nemanja Stojanic, Emelie Strömberg, Ove Wolf. Scenografi och kostym Anna Heymovska, Musiker Stefan Ablesson, Koreografi Tove Sahlin, Maskdesign Linda Boije af Genäs, Maskör Josefin Ekerås, Kompositör och ljud Jonas Redig, Ljus Tomas Fredriksson Dramaturg Stena Åkesson. En annan teaterföreställning är "Flykt" av Konstkollektivet snö. Regi Karl Ekdahl,text Lina Ekdahl och Caroline Andréasson, Skådespelare Jonas Fröberg och Caroline Andréasson, musik Peter Weicht. Vi, publiken träder in i Matteuskyrkan från Djurgårdsgatan där Flykt spelas, från solen utanför på lördag eftermiddag. Djurgårdsgatan, det är Majorna när det är som bäst med solsken som grädde på moset. Väl inne möts jag av ett bord och slussas ned en trappa för påklädning av raggsockar. Skidentusiasten av den gamla hederliga stammen med träskidor, grova rejäla pjäxor och läderbindningar skulle börja älska detta event direkt. Jag också!" Väntan! Vi inbjuds alla till ett ljust stort rum där det låg två stora högar på scengolvet med täcken. Vi blir ombedda att hjälpa till att ta bort filtarna vika ihop dem. Det är en engagerande teaterföreställning som rör den viktiga samhällsfrågan människor på flykt. Jonas och Caroline skapar en tät atmosfär i den enkla scenografin. Föreställningen ställer svåra frågor om civilisation, samhälle och engagemang. Vill vi hjälpa till? Kan vi hjälpa till? Vågar vi? Orkar vi? Föreställningen lider lite av att den trippar försiktig på tå kring den svåra och hopplösa situationen som Europa, Sverige och de flyende allra mest befinner sig i. Det respekterar jag. Lina Ekdals fina lyriska texter klingar starkt. Föreställningen är bra! Teaterföreställningen sätter sig i huvudet och lär ut empati och kräver av oss engagemang. Jonas Fröberg tonsäkra, talsäkra diktion riktar spjutspetsen mot publiken och kastar iväg den träffsäkert mot våra hjärtan. Carolines genusretorik fixerar mannen, den onda, med anklagande bett: kom inte här med era slippriga utnyttjanden av kvinnor på flykt. Ni skulle bara våga! Spring dit och se den! Ingenting är viktigare just nu! Ulf Skogsén