Märkvärdigt!

Ingenting är väl nytt under solen kan jag tänka! Nu skall alla ut och åka skridsko! Bara för att det blir minusgrader och sjöarna fryser till. Vad är det för märkvärdigt med minusgrader? Vem kan förstå vad människan skall hitta på här näst.

Teaterlegendaren och jag diskuterade skillnaden mellan djur och människor idag! Jag berättade, i min mobil, att jag var ute i skogen och stod och lutade mig mot ett träd och solade mig. Jag sa om jag inte kommer tillbaka har jag förvandlat mig till ett rådjur eller en skalbagge. Det kanske blir en förvandling, av mig, till en brasiliansk kackerlacka eller något liknande. Då kom vi in på just ämnet djur och människor. Vi kom överens om att det kanske inte var någon egentlig skillnad mellan människa och djur. Det var nog religionen som ställde till det och gjorde människan till skapelsens herre. Nog pratat om detta tyckte vi båda och avslutade mitt soliga samtal.

Jag läser en märklig bok tillsammans med min son Sebastian. Vi läser i kapp. Nu har vi båda kommit till kapitel 15.
Boken heter ”Darkly dreaming Dexter –a serial killer with a heart… be grateful it´s not yours”. Författaren är Jeff Lindsay.
Huvudpersonen heter Dexter och arbetar hos polisen med teknik eller något sådant. Min engelska är inte vad den borde vara! Samtidigt så skipar Dexter någon slags privat rättvisa genom att döda seriemördare. Det är visst ett slags populär TV-serie också! Dexter har svårt för att känna känslor.
Mycket märklig person som jag försöker vänja mig vid! Hans dubbelhet i att både arbeta med polisarbete och samtidigt mörda seriemördare fascinerar många läsare idag. Det blir någon slags märkvärdig stämning av kaos och hopplöshet som lockar. Kan det vara vårt ofantliga umgänge med artefakter(TV, dataspel, mobiler m.m.) som urholkar oss gradvis. Och kräver allt mer effekter för att vi skall reagera, tro.

Annars går jag just nu omkring i mina gamla bandyrör(skridskor) inomhus och övar mig på att balansera på dem. Om väderleken håller i sig kan det bli läge för skridskoåkning även för mig. Jag börjar bli märkvärdigt sugen, jag också, på att befinna mig på någon säker is. Det är väl märkvärdigt hur man blir påverkad av andra!

Nyårsrevyer är nu det som är i blickpunkten. Men eftersom det för mig är ”tji kosing”(äldre uttryck för ebb i kassan) blir det att söka efter fribiljetter. Och det är mycket svårt när det gäller Nyårsrevy. Det vill jag lova!

Hur skall jag säga? Ingenting är så märkvärdigt som att vi lever! Det är jag tacksam för!
Men inte mer tacksam än att jag vill att en del skall förändras. Och teatern kan vara en del av detta!
Det är inte heller speciellt märkvärdigt att läsa böcker men ibland är det bäst och det enda man kan göra för att förbli människa.
Eller?