ABBA sjunger “its the rich mans world”. Men mina nostalgiska fantasier sade att det var de fattiges värld som skulle härska. Man föraktade och ringaktade de rika. Antoni Negri talar om transcendensen när det berör lojaliteten till de rikaste.
Skådespelaren John Harrysson har nyligen avlidit. I en minnes notis stod det att hans första större roll var kocken i Brechts Mor Courage på folkteatern hösten 1960. Han trivdes i den rollen.
Hur skulle det kännas att vara rik? Hur skulle livet ha känts om det hade dominerats av strävan efter rikedom?
Men då hade inte Brecht varit en lämplig dramatiker. Han strävade efter en stor samhällsförändring. Den har inte skett ännu! Idag lever vi mer för kickarna. Underhållning har upplevt en högkonjunktur av gargantuiska mått.
Människors tankar var i rörelse skriver Lars Åberg i dagen GP. När han skriver om Town hall-filmen. En av de stora diskussionerna hölls i april 1971 i New Yorks Town Hall ”tanken flög både högt och lågt i den surrande lokalen, briljans blandades med burop, frigörelse kunde formuleras på olika sätt, inget var fastlagt…”. Norman Mailer, Susan Sontag och German Greer var där.
Nu i detta, 2 januari 2009, nu, tar vi spjärn mot alla hot och hukar oss. Vågar intet tänka, det är så mödosamt!
Bättre att titta på TV en stund och sedan somna in i en Törnrosa dröm som bara varar i oändlighet. Nej, jag är inte bättre än någon annan. Och visst hade det vore bra om det damp ner från ingenstans en grön, tjock(Farbror Joakims) sedelbunt från ovan som kunde lindra kvalen och muntra upp familjen med en överraskning.
Om vi nu, mot all förmodan gav oss in i detta kaos av traumatiska samtids konflikter och svåra framtids frågor och strävar efter en bättre värld?
Vad skulle vi göra då?
fredag 2 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar