Lycka! Robert!

Le soleil, den mänskliga godmodigheten, kärlek mellan man och kvinna.
När jag älskar blir hon så mjuk för mig. Hon blir fransk. Hinnorna förvandlas till silke. Hon blir ännu mjukare, sammet, ännu mjukare ändå. Det går att förstå världen då. Ja, då förstår jag lidandet, förstörelsen, vulkanerna, jordbävningarna, avgaserna, epidemierna, folkmorden, ja till och med atombomben, för mig.
Mitt liv blir fullkomnat, jag blir den utvalde. Jag är lycklig då!

Nu finns personen Robert som gjort det omöjliga möjligt. Han och hans teater Albatross har spelat i Stockholm och målat upp en teaterfresk som sopar banan med allt annat. Han, Teater Albatross gestaltar, talar om det väsentliga, det som betyder allt. De bryr sig om världen!
Engagemanget är outhärdligt och kärleksfullt. Robert förvandlar utrotning, folkmord till en sång om reflektion, analys och medvetenhet.

AFRIKA, AFRIKA, AFRIKA! Vi vill förstå att vi, Europén, var så hänsynslösa och oändligt grymma mot människans vagga, Afrika och afrikanen.

Men nu finns Robert, berättaren som spelar sina underbara föreställningar, Kongo, Mary Kingsley, Bortom Havet.

Föreställningen ”Kongo” är ett mästerverk. Där kom det bara! Berättelsen som skakar om teatersverige. Och öppnar nya rum, Rymd, nya möjligheter för nya angelägna berättelser.

Vi måste nu bort från tvekan, det ljumma, det försagda!

Nu skall de stora berättelserna komma, rulla in, om hur människan skapade kaos och förvirring.

Sedan, när det är gjort, kan vi börja jobba igen och tänk