Leta i den här bloggen

fredag 12 februari 2010

Depression

Det är förtvivlat vad det händer och sker saker ändå. Trots att ingen vet något egentligen alls. Om nu någon händelsevis vet eller förstår något kan man säga att det är ren slump att just hon visste något.

Ingen kan utveckla något mer än vad som redan är gjort. Inget nytt under solen. Vi står inför en återvändsgränd. Varför skulle vi veta mer än en schäferhund eller en lovebird, egentligen. Det finns filosofer i halvlångt hår klädd i manchester som talar om att det vi vet kommer sig av våra begär och vår lust att skapa. Inget kan vi säga säkert om det som finns utanför människans intressesfär.

Inget kan vi veta säkert hur det är om det som finns utanför denna intressesfär!

Går det att gå på teater i sta´n just nu. Kanske Teater Trixters uppsättning för deppade? Men hur står teatern ut denna vinter. Teaterandar gillar kanske inte kylig, snöig vinter. De vill heller ha en februari med Londondimma eller Paris i plusgrader. Men snövallar, iskanor och minusgrader i Göteborg. Det har varit lätt att frysa inne denna vinter. Bättre att lägga sig ned och sakta dö en själslig, smärtsam död. Eller ligga, ligga, ligga till snön smälter och lusten att uppleva, lära och kasta sig ut i vimlet väcks igen.

Mödosamt gå, ändå till teatern. Sakta öppna ögonen. Kisa! Finns det någon där borta på scenen? Ja där rör det sig! Fantastiskt!

Inga kommentarer: