Det börjar med att skådespelarna Fredrik Evers, Per Grytt, Henric Holmberg, Caroline Söderström och Anna Wallander tilltalade oss publik direkt. På något dunkelt mystiskt sätt skall vårt immunförsvar prövas denna kväll.
Och det handlar om moral, moral och moral med sour och is!
Jag ansätts under två timmar av chock på chock. Aldrig slutar det! Det är också utomordentligt naket om någon är intresserad av sådant. Jag har själv inget sådant intresse längre! Jag är en seriös kulturmänniska! Och har bestämt mig för en kort tid sedan att avstå från sådant.
Jag skall hädanefter alltid titta åt ett annat håll för att inte inleda mig i frestelse. Därför missade jag en hel del som skedde under föreställningen.
Men jag kunde ändå förnimma att en viss förälskelse uppstod på riktigt på scenen mellan några av aktörerna. Det är förståeligt med allt naket. Kanske var det jag som inbillade mig? Jag går inte in på fler bortförklaringar om det moraliskt vettiga att vara naken då och då!
Jag kanske själv förr i tiden skulle ha kunnat drabbats av sådana dubiösa beteenden! Om jag nu någonsin skulle ha hamnat i en sådan situation.
Fredrik Evers braverade ett solonummer om känslor och skådespelarkonst. Om konsten om att bli arg på scen och samtidigt vara helt cool inombords.
Per Grytt spelar bl. a. en av Apollon flådd Marsyas som hudlös indränkt i blod beskriver hur det tränger ut blod överallt från hans kropp.
Caroline Söderström gestaltade det moraliska Hon var madonnan. Kraftfullt plattade hon till allt som hon kom åt. Även en vidunderligt vacker dikt av Nils Ferlin blev effektivt saboterad.
Scenskoleeleverna blev nedskjutna och illa behandlade på flera sätt trots att de oftast var nakna. De hade avtalsenliga löner enligt avtal mellan teatern och teaterförbundet fick vi veta i början av föreställningen.
Henrik Holmberg talade nonsenspråk så att jag skrattade andan ur mig. Andtruten tvingade jag mig att kämpa emot gapflabbet. Det hade funnits risk för att mitt skratt hade förstört den mardrömslika stämningen som pjäsen skapat. Om jag, blyge jag, vågat hämningslöst hänge mig åt den underbara komiken.
Mellika Melouani Melans regi var medvetet destruktiv och iskall. Hon lyfte fram det djuriska och vår fascination över mänskliga övergrepp, sexuellt våld och krig. Ett mycket kontroversiellt regigrepp hann jag tänka många gånger under kvällen.
Vi fick se under föreställningen ett stort utbud av film och fotobilder med våld och lite sex. De var mycket elegant projicerade på en rund monitor som fanns mitt på scenen.
Henrik Ekbergs och Clive Leavers scenografi fungerade funktionellt och gav skådespelarna flera underbara plattformer för spel. Dror Feilers attackerande musik förstärkte ödesmättat hur underbart vackert groteskt vi människor kan bete oss.
Dagen efter märkte jag att föreställningens föresats att ge sig på mitt immunförsvar på något sätt fungerat.
Jag har varit omtumlad och mycket moralisk idag. Det skall inte ske något krig om jag skulle få vara med och bestämma. Krig är trist, onödigt och slöseri med mänsklig kraft trots dess påstådda skönhet som nobelpristagaren Elfride Jelinek skrivit om i dramat Babel.
Var "krigets skönhet" ett utslag av en författares version av torr humor?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar