Fel giv lika med döden för mig!

Jag drömde att jag spelade kortspel, Magic, och att jag ideligen var tvingad att hålla i minnet att jag måste se upp för vissa givar som skulle innebära döden för mig om de inträffade.

Drömmarna drömde jag flera nätter i rad! Sedan blev jag medveten om drömmen. 

Det var som om jag inte riktigt visste om att den drömmen fanns eller att den var en ny slags dröm. 

Jag hade inlemmat den i min vardag och såg den som något oundvikligt och nödvändig att stå ut med. 

När jag äntligen förstod detta bara försvann den drömmen.

Jag lämnade drömmen!

 Det var som om jag kunde konstatera att  jag kunde avvara den och då blev, gjorde, jag mig av med den.

Det, höljet, dimman, (van-) föreställningen blev uppdagad för mig och då , först då, kunde jag göra mig av med den bördan som drömmen de facto innebar.

Vad var det då som hände mig? 

Vad var det som upptog mina sinnen?

Det finns relationer,ideligen  medmänskliga misstänkliggöranden, som belastar sin nästa.

Vi innordnar oss kanske för lojalt i bindningar, föreställningar som bara är vanföreställningar som den andre så gärna önskar och vill tynga sin nästa med. Av någon anledning.

Ibland lyckas det som det gjorde  i mitt fall!

Det är tragiskt hur mycket ofrihet som vi inordnar oss i utan att varse vår belägenhet.

Det är befriande om vi befriar oss från sådana nedtyngande medmänskliga förfaranden.

Det är förvänansvärt när personer engagerar sig i att tynga sin nästa med sådana dystra univers.

Istället för att medverka i de gemensamma strävanden som lever i vår dröm om ett rikare liv.