Romantiseringar;hantverkare, futurism,sommar, sol, vind, katt, hund, flickor, monster, vision, kärlek och svek.

Tre hantverkare från ett "östland" sätter upp byggnadsställningar på ett landshövdingehus i Göteborg.  Första soliga förmiddagen på länge efter ihållande regn några dagar. Högsommarvärme är på inkommande, med en varmare vind som biter i kanterna, västlig tror jag!  Alla tre har större magar än mig som spänner ut. De arbetar säkert och med en trygg, kunnig rytm. Ingen av dem vill skada sig i onödan.  Byggnadsställningarnas linjer, fyrkantiga med diagonala steger, bildar en klassisk futuristisk metafor av mänsklig flit och möda. Verktygen klingar metalliskt välljudande vid monteringen av ställningen. De talar då och då med varandra på ett främmande språk.  Äger de huset? Är det köpt för spekulation? Är en av dem ägare eller känner de ägaren? Fiskmåsar hörs i fjärran och jag sitter i skuggan och skriver!  En hund hörs skälla kort inifrån en lägenhet. Det var nog en liten en. Alldeles nyligen var jag ute med Chelsea, perserkatt, för att vänja henne vid ljuden och solen utomhus. Vi, jag och Chelsea, bygger upp en relation mellen oss. Vi utvecklas muskulöst, emotionellt och intellektuellt, båda två.  Två unga flickor går förbi, utan att jag ser upppå dem: den ena säger; va roligt! Chelsea blev idag utmanad av alla ljuden. Jag har tidigare gått ut med henne tidigt på morgonen eller sent på kvällen för att inte oroa henne i onödan. Hon har undersökt trappan ned till gården, gården och lite av porten. Nu gick jag lite längre och vi satt tillsammans, hon i mitt knä, på utsidan och hon lyssnade spänt på alla "monster" som gick förbi, då och då. Hon var flyktbenägen och då och då panikslagen. Jag klappade henne och talade franska med henne.  Efter en stund följde jag med i hennes flyktinpuls och vi gick upp och in.  Jag tror hon ville in igen men jag hoppas att hennes "innekattliv" fått en ny inpuls till ett rikare liv. När vi kom in gick hon för att få sig ett skrovmål. Jag ordnade med mat och friskt vatten. Hon åt! Jag stod och väntade på henne så att hon förstod att jag skulle gå ut igen. Jag kanske övergav henne nu eller så var detta det bästa för henne att nu få återgå till sitt "normala" inomhusliv för denna gången.  Vår gemensamma vision finns kvar! Hon gick, efter att ha ätit, långsamt mot sin favoritplats inunder sängen. Jag sa hejdå till henne.  Och hon tittade på mig! Hon förstod nog att jag skulle överge henne för en stund. Hon gick så där flegmatiskt långsamt som hon nog utvecklat som innekatt!  Jag sitter onödigt länge på utsidan för att inte förvirra min relation till Chelsea, så att hon tror att vi skall ut på äventyr igen eller något annat skoj. Jag skall ju vidare ut för ett ärrende om en längre stund som hon nog inte skall med till. Nej, det vore väl inte så lyckat. Lennart kommer körande förbi en moppe Han stannar till! Jag säger: va bra att gatorna blir tryggare nu när du kör moped. Han tutar som kommentar! -Vi skall till Paris med Ryanair och bo på enstjärnigt hotell i Montmartre, billigt. -Äsh! Det är inte hotellet som man vill se! Den västliga vinden som plötsligt  blåser igen innehåller än lite mer värme även om det fortfarande finns kvar lite kylig luft i kanterna.