Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga på stadsteatern, några scener som spelas upp inför teaterombud. Med en introduktion i Foajébaren av bl.a. Ann Waldeborn.
I tidens anda; me too, kulturkvinnan, kulturmannen så häcklas Svenska Akademien, Sven Delblanc och antyds att det fanns fler idiotiska män som borde få spö. En bekant sa att även om det finns kvinnliga teaterchefer så räcker inte det för att det är patriarkala strukturer ändå. Mitt genmäle blir att det verkar sitta i väggarna också med en ständig kritik av mannen. Dessa ”två” verkar vi få brottas med antingen vi vill eller inte.
När jag igår kväll satt i Foajébaren och lyssnade på introduktionen kunde jag blicka utöver ett hav av teaterombud men inte ett hav av män. Nej de saknades så gott som helt och hållet. Var detta ett verk av patriarkala strukturer eller beror det på kritik av mannen. Männen i Gösta Berlings saga tecknas inte heller i så positiv dager.
Jag är man, tillhör den förhatliga sorten och jag satt där bland alla kvinnor. Efter att introduktionen var klar steg vi in i salongen på stora scenen och fick oss till livs några icke färdiga scener inklusive tal av regissör Rikard Lekander. Skådespelarna Jakob Eklund som djävulen Sintram, Adam Lundgren som Gösta Berling, Anna Bjelkerud som majorskan spelade upp några scener ur den ofärdiga föreställningen så gott det gick. Jakob Eklund var den enda som inte bara var klädd i privata kläder. De högklackade skorna han bar kunde möjligen antyda att djävulen hade kvinnliga drag.
Jag har ju hört resonemang om att gud skulle vara en kvinna men inte tänkt så långt att djävulen också var det. Men jag förstår världen mer om jag tänker att det är så! Skämt åsido det var mycket trevligt att sitta näst längst fram och beskåda skådespelarprestationerna. Jag längtar redan efter att få se Gösta Berlings saga i färdigt skick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar