Missnöje finns där man minst anar det! En missnöjd person kan vara som en tidsinställd bomb. Hon kan vilja döda alla som hon möter. Hon kan hata allt och alla! Egoismen som enda kreativa kraft predikas aningslöst och utan att inräkna konsekvenser. Egoisten tror att tillvaron och den ideala mamman är samma sak. Det som gör att egoismen överlever är alla snälla människors empati och tolerans. Det är synd om egoisten. Hon förstår inte bättre! Vi måste hjälpa henne annars vet man aldrig hur det går.
Livets stora gåta är däremot empati. Hur kan det finnas något som kan kallas medkänsla, inlevelse och önskan att verka för bra saker. Hur kan någon vettig människa engagera sig t.ex.fackligt.
Det måste vara lika med döden! Bry sig om andra människor verkar helt dödfött! Alla är ju egoister och de som arbetar fackligt är de värsta egoisterna! De är egentligen korrumperade! Tacka vet jag den despotiska machochefen som inte tål att personalen är fackansluten. Det är en chef som är att räkna med!
En person man kan luta sig mot när det blåser kallt och gå till och få tröst. Chefen kan tala tröstande till den stackars arme saten till underlydande. Glöm medbestämmande, glöm delaktighet. Demokrati, det är egentligen dekadens!
Ja , det är inte lätt att tala för något annat än egoismen och patriarken, även hon går i kvinnokläder!
Ändå finns det personer som framhärdar och har framhärdat! Sven Erik Lidman, Bengt Göransson, Olof Lagercrantz, Marika Lagercrantz m.fl.
Hur kunde de? Borde de inte vetat bättre?
Något recept på hur livet skall levas finns inte!
Det är upp till var och en!
Le soleil skiner på oss alla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar