Jag älskade honom.

Det franska dramat, filmen ”Jag älskade honom” behandlade hur det redan färdigkonstruerade livspusslet genererade den inre döden hos huvudpersonen, den framgångsrika mannen. Han vågar inte följa det som gör honom levande igen, därför att det är för farligt för honom. Han gör säkert en riktig bedömning.

Hans olösliga dilemma är valet mellan en inre död och en trolig yttre död(misär, fördömelse, svek, ekonomisk ruin) Han valde den inre döden. Han valde säkert helt rätt. Den är säkert mindre obehaglig, mindre skrämmande än den yttre fysiska döden. Den fysiska döden är så definitiv. Den inre döden är mer en upplevelse och hoppet om en vår, i framtiden kanske kan resultera i återuppståndelse.
Frågan om regerandet och dramaturgin över våra liv har alltid varit ett kärt tema för filmskapare, konstnärer, filosofer och statsvetare m.fl..

Nästa helg kommer professorn från Frankrike i statsvetenskap och filosofi till Göteborg. Han har skrivit och talat om samma sak. Det omöjliga valet, dilemmat, men han är mer positiv. Han tror att det går att skapa sig en väg ur eländet. F´an trot, skulle pessimisten Schopenhauer säga!

Tomas Forser ängslas mer över det Göteborska teaterklimatet och den framtida publikströmningen när det gäller Stadsteatern och Folkteaterns val av liknande repertoar: Orestien.
Publiktillströmningen är viktig. Viktigare kanske än vad som spelas egentligen. Om bara publiken finns på plats fungerar systemet kan man säga.
Det är inte så lätt att bara ”spela för gudarna” även om det lockar många visonärer. Återigen bättre att dö den inre döden än den yttre döden. Den yttre döden är så definitiv.

Välkommen till den inre döda mörka hösten, den är bättre den med än att dö på rikigt.
Hör ni bra där bak, i salongen. Gör ni det! Jag har svårare att höra med min bak, men vi gör så gott vi kan även om baken står stilla!
Jag kan travestera poeten Inger Christenssons från hennes, nyligen, översatta diktsamling ”Det” : allt vi gör har vi stulit från någon annan.

Vi kan kanske stjäla vår eventuella framtida inre död från varandra. Den leken kanske kan skapa ny romantik?