Déshabillez moi-klä av mig!

Jag hade solsken i blicken på det franska caféet, igår.
När jag satt och tittade på den oändligt stora högen av gröna blad som täckte kirsch salmon på min tallrik. Våren hemsökte mig då som en storm!
Jag flög till Lejontrappan. Lyssnade på Mylène Framers Déshabillez moi. Juliette Greco sjung den före henne, en gång i tiden.
Kvinnor som vill bli avklädda. Oh la la!

Teaterregissören närmar sig och rör mig sakta på axeln. Jag kommer till sans. En dialog om att vara på lejontrappan tillsammans med andra göteborgare. Vår promenad gick mot operan och det framtida pariserhjulet. Vi försökte köpa biljetter till det så att vi skulle komma före Göran Johansson i kön när det blir premiär.
Uttröttade fikade vi i Nordstaden, köttbullemacka och en god chokladtårta innan vi blev bortmotade av en man från Afrika. Vi diskuterade global rättvisa, Paris, Manhattan, New York och hur litet Göteborg är.
När vi sedan fortsatte mot Domkyrkan och sedan in på Kungsgatan blev vi hungriga. Rusade mot Feskekyrkan och in där. Där stod en massa snapsglas fyllda med olika sillsorter. Jag påstod till den kvinnliga försäljaren att jag brukade ta en sådan sup varje morgon och kväll. Försöka duger! Teatermannen köpte strömming.
Glada i hågen gick vi ut i solen och placerade oss på en bänk vid kanalen samtidigt som vi lyssnade på Haydns trumpetkonsert. På bron över mot Järntorget stötte vi på skådespelaren som bar på två kassar. I den ena var det nog mat för han höll så fast och krampaktigt i den. Han var säkert mycket hungrig!
Framme vid Järntorget skildes vi åt med regissörens slutord klingande i öronen ”hälsa inte från mig” stoppade jag in hörsnäckor och började lyssna på Juliette Greco och Déshaillez moi.