Följetong del 54! Äventyrshugg!

Jag kanske skall bege mig till Cork istället. Det finns något tråkigt över Dublin. Jag vet inte vad det är. Jag kan inte sätta fingret på det.

-Hur tänker du med din vistelse här frågade Professor Björk

-Jag åker vidare till Glasgow?. Jag har lite att göra och jag börjar bli stressad över det svarade Anton honom

-Det var trevligt att lära känna dig.

-Det är jag som har haft det stora nöjet att lära känna en betydande personlighet.

-Jag börjar också känna av en viss rastlöshet. Det borde vara så att jag borde njuta av att det är lugnt och skönt men sådan är jag inte. Istället finns risken att jag kastar mig huvudstupa in i något som skapar stor stress.

-Ja, det är väl bara att hugga in på äventyret!

-Japp!

De skildes under ömsesidiga ömhetsbetygelser och tog farväl. De kanske aldrig skulle träffas mer.

Björk kände att det var med saknad han började sin nu så ensamma promenad gata upp och gata ned. Han var nog en social person som ville ha personer omkring sig hela tiden.

Det var många tankar som for genom hans huvud under den fem timmar långa promenaden. Han kände att han var på väg att helt förlora hoppet och lusten att göra något alls. Märkligt vad fort det kan svänga fort med humöret och idéerna. Nu hade alla idéerna försvunnit. Han kände sig bara tom och kraftlös.

Han släpade sig till sist utsvulten upp till sitt hotellrum och slängde sig ned på sängen och låg länge och tittade rakt upp i taket. Såg att det fanns vit stuckatur i taket kring något som det en gång säkert hängt en ljuskrona i. Nu var det bara rester från en tid som för länge sedan hade passerat. Han kände nostalgins sentimentala slemmighet kringgärda hans sinnen med stor kraft. Han kände för att börja gråta. Nej, det här går inte an. Han hoppade upp slängde på sig något och rusade ut.

Det hade blivit ordentligt mörkt. Dublin kändes farlig och osäker. Han bestämde sig ändå för att släntra omkring i mindre och lite skummare gränder.

Det hördes musik från en mycket enkel krog som låg i bottenplan. Han gick in. Det var knökfullt och stämningen var hög. Det spelades gamla Dubliners hits. Många sjöng med. Och han som tänkt att bli nykterist. Nu kastade han sig in i detta krogliv med lust och liv. Han började med en Guinness. Sedan några whiskey och sedan fortsätta med några öl självklart mörka.

Han pratade nu med alla han stod bredvid och blev mycket vänligt bemött.

Några timmar senare började han känna att allt gungade. Han kämpade för att hålla sig någorlunda vid medvetande när han bara lät sig dras med vidare i väg till en privat fest. Sedan mindes han inget mer. Allt blev bara dimmigt och hux flux var det någon som släkte lyset och han mindes senare att han bara tyckte att det var skönt och han kände stor lycka.

Uppvaknandet gick mycket långsamt. Han ville inte riktigt vakna. Han kände en sådan tyngd i sin kropp att han tyckte att det kunde göra detsamma om han var vid liv eller nästan död. Det var en märklig känsla. Han började dock stålsätta sig och tänkte att han skulle fokusera, koncentrera all sin energi på att gå emot sådana destruktiva böjelser. Han försökte röra sig men det gick inte alls. Han upptäckte till sin fasa att han var bunden.