Följetong del 148: ingen framtid

Följetong del 148: ingen framtid Han hämtade sig sakta efter den första chocken. Det är farligt att röra sig bland människor utomhus. Det hade han erfarenhet av nu. Det fanns så många som satt fast i hopplöshet och meningslöshet. De var märkta av fruktansvärda traumatiska händelser som innebar att de såg aggression som enda utvägen. Och att göra agressiva hatfyllda handlingar kunde ta sig många irrationella uttryck. Ofta med våldsamma inslag. I takt med att samhället alltmer upplöste sociala kontrakt och ersatte dem med arbetslinjetänkesätt sökte många människor tryggheter istället hos ljusskygga nätverk. Detta var myntets baksida i den politiska nutida nyliberala utvecklingen med att locka internationellt kapital till sig med arbetskraft som var villiga att arbeta för lägre löner. Vem brydde sig egentligen om samtal om framtiden när man tyckte att man inte hade någon framtid. Professorn gav sig emellertid inte. Han satt mång agar på rue Cadet.Det blev allt vanligare att människor stannade och pratade med honom om viktiga saker.. Det blev ibland samtal om framtiden och om vad tvärstopp skulle kunna innebära. Några tog broschyren som han skrivit. Det var annorlunda i Paris. Många hade mycket bråttom och verkade stressade. Men av alla samtal som han förde på rue Cadet när han satt på sin röda stol med sitt målade plakat och sin skrift förstod han det som att många var mycket deprimerade, nedstämda och oroade över sakernas tillstånd. Han deltog en kväll på ett möte som handlade om hur samhället skulle planeras i framtiden. Det fanns många människor i salen. En del var mycket aggressiva. Kanske tillhörde de prekariatet som en del samhällsteoretiker kallade människor som levde under osäkra omständigheter med inga framtidsutsikter. Det var olustigt att uppleva så aggresiva stämningar. Så är det nu för tiden, tänkte han. Det är den grogrunden som leder till nyfascistiska rörelser med våld på agenan. Han undrade om han själv skulle ansluta sig till ett faschistiskt parti om han jämnt befann sig i en sådan prekär situation som prekariatet jämt levde i. De som var daglönare, anställda av bemanningsföretag, "falska småföretagare" eller helt enkelt ständigt utan arbete och därför ansågs tillhöra prekariatet. Det nya monstret som denna hatiska underklass var, var redo för upplopp och mer våldsamma aktioner.