Följetong del 147: tvärstopp

Professor Gunnars Kontemplation gav upphov till tanken att ett tvärstopp vore det enda rätta att göra. Varför utstå smärtan som medvetenheten om att dagens utveckling leder till undergång med en ofantlig klimatkris. Det var mental nedskräpning av stora mått! Insikten ledde bara till dekadans, alkoholism, drogberoende, sjuklighet, ny meningslös exploatering som bara förvärrade läget och utvecklade ytterligare pessimism i en ond nedåtgående spiral. Vem ville drömma stort om framtiden när det saknade grund för att vi överhuvudtaget skulle ha något som skulle kunna kallas för en ljus framtid. Nej! Bättre vore med tvärstopp för allt nu! Vi måste lägga om våra liv nu! Han tyckte om en idé han fått om att bära med sig en stol och sätta sig på ett lagom stort torg i Paris och bara sitta och fundera på vad tvärstopp kan innebära! Vilket torg skulle han tycka om att sitta på? Eller varför inte på rue Cadet vid tunnelbanestationen linje sju. Det var en tunnelbanestation som funnits länge. Ända sedan 1910. Det inspirerade honom. Där skulle han sätta sig! Han införskaffade en röd bekväm stol i en gammal nästan barock stil. Det fanns en hel del att utforska om stolens härkomst och utformning men nu gällde det vad det skulle stå på den skylt han ville ha och om han ville att passerande skulle skriva på en namnlista som krävde tvärstopp! Han textade omsogsfullt ett handskrivet plakat som han fäste på en rundstav. Han målade en sol, blå himmel, träd, hus, barn, vuxna, djur och växter på plakater. Över målningen skrev han tvärstopp. Han ägnade sedan mycket tid åtatt författa en skrift där han sammanfattade forskning om klimatförändringar, miljökonsekvenser och troliga framtidsutsikter vid fortsatta sannolika "misslyckade" miljösatsningar som de flesta forskare och kritiker ansåg troliga. Han satt oftast på Bibliothèque nationale de France och läste in sig på ämnet. Det blev en partsinlaga från hans sida som en av många samhällsmedborgare som brydde sig om vår tids viktgaste frågor. Efter några veckors intensiva studier, många koppar kaffe på olika caféer i närheten av biblioteket så kände han sig redo för att gå vidare och förverkliga sin idé om att sitta med en vacker skylt på en stol med sin skrift och få namnunderskrifter för sin kampanj -tvärstopp. Han började med att sitta en liten stund i taget för att vänja sig vid aktionen och vänja omgivningen vid att han under en längre tid kommer att finnas där. Det som hände direkt vid första dagen han satt på rue Cadet var ett överfall! Han hade knappt hunnit satt sig på sin fina stol. När han fick en spark i ryggen och en galning skrek att han var en idiot. När han reste sig sprang personen iväg på Rue de Rochechouart.