Jag såg Teateruppsättningen Brand av Ibsen på Angereds Teater i förrgår!
Rollkaraktären Brand som var den som skall försöka förändra världen och den, världen förändras inte alls trots hans vilja och hans mänskliga och sympatiska uppror.
I de grundackord, mestadels psykologiskrealistisk spelstil men med inslag av brechtianska distansering, visuella bildskapande stiliseringar i form av t.ex rödklädda trios som skanderar talramsor, effektiva dansnummer, jobbar sig ensemblen sig genom många viktiga existentiella metaplan. Deras skådespelarteknik, sångteknik och dansteknik är mycket bra och imponerande.
Religionen, människans brist på mod, motstånd, förändringen/revolutionen och motreaktionen/samhällets bromsklossar som hindrar en förändringsprocess av det dåtida så konservativa och religiösa norska samhället.
Det blir många svåra livsfrågor på en gång och ensemblen som visade stor spelskicklighet blir lite mer svår att förstå, följa, i och med att de vill ta upp så många viktiga frågor.
Det är frågor kring statskyrkans dominans över människan, politiskt och individuellt uppror. Samtidigt är det kanske en typ av tradition att slänga upp många livsfrågebollar i luften även om man råkar tappa några av misstag. Det måste vi, publiken, stå ut med. Och det gör vi!
Vad hade hänt om karaktären Brand hade lånat en del attribut från statsminister Reinfeldt. Den reinfeldtska revolutionen, arbetarparti, folkhem, miljöengagemang, skulle visserligen föra in ännu ett metaplan men det kanske problematiserar på ett modernt sätt som engagerar ännu mer och spetsar till motsättningarna än mer.
Kanske skulle rollgestaltningen av Brand kunnat ske på ett ännu mer övertygande sätt samtidigt som det skulle ha fört in oss i en verklighet som vi idag omges av varje dag genom olika massmedier.
Dramat Brand berör oss fortfarande mycket och den sätter sig i solarplexus direkt!
Brands profetiska karaktär gör att han drog till sig nyfikna människor som ville lyssna på honom. De blev lärjungar till honom som ville lyssna på honom och lära sig om det nya! Lärjungarna bytte lojalitet från sin ursprungliga konservativa ledare till den nya inspirerande Brandes och det åskådliggordes effektivt när de, de blivande lärjungarna vägrade bära det så skickligt kreerade scenografibygget vars utförande var i form av ett jättestort eluplyst träkrucifix.
Den profetiska kallelsen och det hårdnackade motståndet hos Brand lystrade jag till och inspirerar till nya teaterbesök!
Den demoniska modern som kom med sådana omätliga krav på sonen Brandes som skall tvingas göra allt för hennes skull, hennes girighet. Ingen son kunde stå emot henne men det kunde Brand. Även om han försvagades av hennes retoriska utfall.
Och den förtryckande karaktären som står för den tidens reaktionära ideal, han misslyckas omvända huvudpersonen Brand. Brands opinionsbildning segrade och vann mark Han ges en närmast messiansk roll och vägrade underordna sig det samtida samhällets förlegade värderingar. En ny tid såg framtiden an. Kvinnan, flickvännen tar självmord i den tumultartade spänning som dramat berättar om, och som skapas i och med Brands uppror.
Skådespelaren Benjamin Moliner gestaltar med association åt något ryskt , blev en karaktär som gestaltade den religiösa kvacksalvaren som försökte frälsa t. o. m. publiken. Densamme skådespelaren hade dessförinnan klivit ur sin tidigare roll. Skådespelaren låtsas vara privat och samtalar med publiken, teater i teatern, och funderade på om hans påtvingade arbete och skådespelaruppgift att spela två roller berodde på den nya kulturpropositionen, eller att han är en extra dålig eller kanske en extra bra skådespelare som gör att han tvingas extraknäcka med att spela flera roller. Han bestämde sig för, egocentriskt nog, att det är för att han är en extra bra där de skanderade repliker. Han gav sin kvacksalvarroll en fantastisk pregnans och fyllighet.
Dramat var en tragedi! Brand dör! Ingen kan stoppa det oerhörda när den skapande kreativa karaktären Brand offras av författaren Ibsen när han på den tiden skulle hämnas på sin samtids inskränkthet, girighet och dumhet genom att skriva denna tragedi.
Då slungade Ibsen, därmed ut sin förbannelse och vrånghet när han skrev in i dramat Brand att den intelligentaste karaktären skulle dö i pjäsen och därmed är tragedin ett faktum.
Den grönfärgade scenografin av York Landgraf i tre halvvåningar är skapad med fyrkantighet som kontrasteras av en rund hög pelare som väl antyder det uråldriga dramat med en fin hänvisning till det grekiska antika dramat och den grekiska filosofin.
Det blev till en klassisk uppvisning av ett upplysningsdrama från 1800talets Norge. Det är bildande!
Jenny Nörbeck regisserade med säker hand och skapade snabba och effektiva scenväxlingar.
Henrik Dahls Brands tar in mark och levererar en klassisk agitators och upplysnings karaktär med bra och skarpt tecknat, tydligt och starkt spel. Tove Wiréen gav sin roll Agnes en självklarhet och must som fängslade. Moa Myrén är djävulsk som Brands mamma. Den girige antagonisten görs extra tyken och vidrig av Ove Wolf. Susanna Helldén som verkligen kunde konsten att skickligt dansa fixade rollen som Gerd på ett självklart och pricksäkert. Hon kunde konsten att balansera mellan dans, stilisering och psykologisk spelstil i en väl avvägd blandning
Ljuset som Åsa Holtz gjort fungerade på ett stödjande och skapade många effektiva rum i de så oändligt många scen växlingarna.
De svartvita filmerna fungerade nostalgiskt och i skarp kontrast till York Landgrafs gröna scenografi och hans många olika kostymer inklusive de röda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Underbart skrivet Ulf!
Jag undrar en sak. Jag var själv och såg den här pjäsen för någon vecka sedan, och det är en tankeställning jag har klurat på sedan dess, som jag olyckligtvis inte kommit någon vart med.
Hur skiljer sig huvudrollen i Angeredteaterns uppsättning utav pjäsen gentemot Ibsens original?
Du kan väl maila till mig och säga vad du tycker, så snart som möjligt :) nima_safai@hotmail.com
MVH
Nima
Det är en grannlaga forskningsuppgift att svara på din fråga. Men jag har gjort några djupdykningar för att påbörja något som kan vara början till ett svar på frågan om hur Brand tolkas ursprungligen. Dramat har ibland uppfattats som ett farligt, samhällsomstörtande drama som orsakat stor debatt. Den anarkistiska tidningen Brand tog troligen sitt namn vid bildandet för 110 år sedan efter Ibsens drama. Det fanns en antikrigsrörelse: arbetare skulle inte kriga mot varandra i olika länders arméer.
Några andra tidsomspännande dialoger som finns i dramat hittar du i detta:
Läs gärna detta ”paper” om Ibsens hänvisningar i dramat Brand till Akilles i Homeros Iliaden och Bibeln som finns på länken http://www.ibsensociety.liu.edu/conferencepapers/achiles.pdf
Här i detta ”paper” menar man bl.a. att Ibsen var kritisk mot sitt hemland Norge vid tillfället då Norge vägrade att stödja Danmark i det krig som skedde med aggressiva Tyskland på den tiden. Ibsen kritiserade framsynt preussisk militarism.
Man menar att Ibsen var starkt inspirerad av grekisk antik kultur. Och man spekulerar i om hans ursprungliga konceptet för Brand inte var att skriva ett drama utan snarare skriva en episk dikt som skulle likna Homeros Iliaden. Ibsen skulle ha tagit starkt intryck av detta grekiska epos. Man menar att det Homeriska eposet och pjäsen startar med liknande tematik o.s.v. Det skall finnas en gömd ”dikt” i dramat Ibsen som ligger dolt i dramat som bör söka efter. Om man skall förstå dramat skall man upptäcka denna dolda dikt.
I detta ”paper” menar man att om man förstår Homeros skrivning och behandling av Achilleus berättelse i Homeros Illiaden kan man finna dramats ”dolda dikt”.
Ibsen var kritisk emot Tysklands militarisering och krigshets.
Denna förmåga att vara framsynt hos Ibsen finns också hos Brand.
Detta drag av profetisk förmåga har karaktären Brand också. Brands offervilja, att vara beredd att dö för sanningen är i paritet med Achilleus strid med Hector. Också Achilleus vet att han kommer att dö även om han besegrar Hector men går ändå in i striden, besegrar Hector men blir ihjälskjuten med en pil.
Jag talade med en kompis, teaterlegendaren, om Brand. Han mindes att i hans uppväxt debatterades Brand mycket och tumultartat. Det måste varit på 1950 eller 1960 talet.
Hoppas detta är ett svar på din fråga!
På frågan om vilken skillnad det är på rollen Brands utformning idag jämfört med orginalet:
Det låter som en mycket intressant fråga som inte är så lätt, tyvärr att besvara, för mig. Jag skulle kunna tänka mig att många skulle vilja ha svar på en sådan fråga om man är intresserad av dramat eller sett det. Säkert finns det mycket skrivet om detta. Det kan man hoppas. Svaret skulle nog omfatta många nivåer som måste vara på plats innan man kan förstå skillnaden när det gäller en sådan stor tidsskillnad. Brand skrevs ju som du redan vet 1864.
Det är också ofta en skillnad mellan var författaren avsåg, iscensättningen tolkade och vad publiken uppfattade.
Men om jag skulle våga fantisera lite vad det skulle kunna vara utan att det jag skriver betraktas som en sanning utan istället kan du se det som något jag diktar ihop. Men som kanske kan ge inspiration för den intresserade som vill ta reda på hur det ligger till genom att söka sig fram till den forskning som hoppeligen finns och läsa mer. Kanske träffa t.ex. en teaterforskare, en dramaturg eller en regissör som har arbetat med frågan.
Jag skulle helt djärvt gissa att på den tiden, att vara sig själv stod mycket högt upp på Ibsens dagordning. Det kanske var mycket viktigt att vara sann mot sig själv och ärlig mot sin nästa. Man trodde på att samhället i framtiden skulle kunna förändras och därmed skulle människans utveckling ske i riktning mot större individuell frihet och göra det möjligt för henne att skapa en bättre och mäsnkligare värld. Vissa filosofer var viktiga på den tiden som t.ex Kierkegaard och Hegel. Det fanns ideal som att kunna gå emot, vara kritisk till, ibland ett helt samhällssystem bara för att man ville vara sann. Nietzsche var en viktig författare och kanske kan man säga att han även var åt det filosofiska hållet. Han inspirerade andra eftersom han själv hade vägrat att anpassa sig och därmed kunnat ge kraft och locka fram mod hos andra människor att våga göra samma sak, att våga hävda en åsikt som går emot allt i samhället. Detta som låg i tiden, före, under och efter 1860 talet, har säkert påverkat framskapandet av karaktären, rollen Brand.
Idag skulle detta tema nog framstå som väl patetiskt och nästan för naivt. I vår samhällsförändring från modernitet(industrisamhälle) till postmodernitet(kunskapssamhälle, informationssamhälle, hypermodernt samhälle) är det marknaden och varuproduktionen som tyngdpunkten ligger på. Vi tror heller inte på sådana utopier som man kunde göra på den tiden. Vi är mer krassa och det påverkar troligen utformningen av Brand. Det kan vara svårt att vara trovärdig vid skapandet av rollen som en himlastormande Brand som skall förändra världen och gå före, avantgardistiskt, profetiskt och leda folket. Även om det skulle kunna vara mer tidstypiskt. Därför blir porträttet av Brand nog mer distanserat, humoristiskt och nästan ironiskt idag. Idag skulle man kunna säga att även frihet, det som Ibsen strävade efter, nog är en vara det med. En vara som kan förpackas och säljas på en marknad
Detta är mina fria fantasier utifrån min utsikt.
Skicka en kommentar