På luffen! Sol! 1maj 2010

Bob Dylan, vi möts igen! Stay, forever young, Tanklöshetens ljuva musik som springer ur min upplevelse och längtan efter entreprenörskapens vilda begär och liv. Iphonens spotifytjänst fyller mina hörsnäckor med alla hans vidunderliga sånger ånyo.

Ju skramligare, rostigare och nasalare det låter desto underbarare är det. Fast hörslingans ena högtalare har gått sönder. Det är bara ett ”öra” som funkar. Det blir att byta öra då och då och stå ut med denna dysfunktionella audiella sensation!
Luffarinstinkten väcks av hans skrikiga rytm! Längtan att bara vandra iväg, på luffen.

Det är vår. Sova ute, frysa, tänka fritt, leva för dagen, svettas, ta emot ljuset, regnet, vinden, solen och möten med natur, djur, människor och gud. Äta ute jämnt! Frukost, lunch, middag, kvällsmat, nattamat! Carpe diem! Lite ström bara då och då till Iphonen!
Känna utekroppen vakna till liv. Skaka av sig inomhusrutinerna; TV, filmer, nyheter, soffa, säng, tidning, böcker och dator. Bara vandra iväg!

Ibland med rytmiska, huggande, horisontella huvudryck framåt och bakåt(med huvudet alltså), stegen långa, sugande, ibland korta, lite stepp, kroppen framåtlutad, gungande,
med Iphonens app(Spotify)musiktjänsts musik i öronen, just nu Bob Dylans knock, knock, knockin … sedan Juliette Greco, Patti Smith, Mylene Farmer, Leonard Cohen, Serge Gainsboroug, Rossinis Armida...

Kanske ta med en bok; Lars Forsells Sånger, utgiven 1986, köpt igår för 20 kr på ett bokantikvariat på husargatan i haga.
Intighetens röst hos mig kunde spegla sig i hans ”Sånger” som inleds av ett citat från Jules Laforge(övers Ulf Linde)”Om igen till denna stjärna, Sol! Du dit fä som tänker: De Där! Som sprattlar av opium och åsnemjölk hälld I sitt kaffe! Förgäves smeker min eld deras kotrad,-titta så bleka de är!-Äh! De orkar ej mer, dina strålar! Men vi, vi sväller av ungdomlig jäst! Det är sant, vår jord är en storslagen fest, långväga böljar all säd när vi skrålar. Bara du hackar tänder! Av fläckar som fräter, som gror på dig, Sol, likt vårtor som äter. En väldig citron. Och snart, ljuse stropp, Hur purprad av ära du än sjönk ibland, Skall hjärtlösa stjärnor håna ditt lopp, Gulbleke, ärrige hålslev i brand!

Det kunde bli en av alla färdkamrater som min ensamma vandring skulle behöva!
Denna molniga, gråa första maj!

Like a rolling stone…