Fantasiföljetongsberättelse del 4:Kalle Anka, Stålmannen och Skådespelaren

Skådespelaren satt och läste Kalle Anka och Stålmannen! Han växlade mellan dessa två serier! Det gav en sådan enorm tillfredställelse! Detta erkände han beredvilligt för vem som helst som en litterär bedrift. Emmellertid när han skrev projektansökningar brukade han säga att

han precis avslutat en omläsning, för tionde gången, av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Det gällde bara att hålla reda på vilken gång han hade sagt förra tillfället att han gjort omläsningen och vilken författare. Han var för lat för att föra anteckningar om detta. Trots att det hände att han vaknade kallsvettig, mitt i natten, och kämpade med tvivlet vilken författare han nämnt sist, när han skickade in den senaste ansökningen om ekonomisk bidrag. Han gick upp ut, alldeles naken, i trädgården. Där gjorde han olika fysiska rörelser för att lugna ned sig. De var hämtade från yoga, taichi, transcendental meditation och you name it! 
Det fungerade alltid. Tillbaka till sängen och slumrade in som ett barn vid sin moders eormt stora och yppiga bröst. Han drömde erotiska drömmar om hur kvinnor stod i bredd framåtlutade och bara väntade på honom. Att han skulle komma till just dem. Imorgon var det en stressig dag. Jan
skulle resa till Tibet för att träffa en vis man. Han ville känna sig harmonisk och i balans. För detta verkade det som om hela hans väsen samarbetade för att skapa ett mirakel och hela honom. När han vaknade igen sken solen in i det lilla gammalmodiga fönstret. Han kände sig fullkomlig och renad från alla kval. Han sjung för sig själv när han kokade sig en kopp te av det mystiska teet som han fått av en förbiresande granne för en tid sedan. 

Han växlade mellan att sjunga uråldriga amerikanska rocklåtar som Lay, lady, layn, Times are changing, Tutti frutti  
och dansa mystiska yoga inspirerade balettsteg. Ibland kom det med Grotovski rörelser som katten och andra mer europiska dansanta utbrott. Teet blev trots detta till sist klart. Han satte sig vid sitt lilla fyrkantiga bord som han inhandlat en gång i tiden för 50 öre. Han älskade det bordet med sina trästrukturer och sprickor. Även om bordet var rangligt och benen höll på att ge upp, lämna ifrån sig sin sista suck och falla ihop till små trästickor eller ännu värre en gröt av trälik. Han drack girigt mer och mer av det mystiska teet.