Följetong del 149:fascistiskt parti

Detta med tanken att ansluta sig till ett fascistiskt parti måste utvecklas. Gunnar trodde det bästa vore att skaffa sig erfarenhet tillsammans med att parallellt leta efter adekvat litteratur. Han började söka efter sådana sammanslutningar. Det var inte lätt. Han upptäckte av en slump en inbjudan till ett café. Han fördes in, längst in i cafeét, till ett rum med en dörr som stängdes när han väl anlänt. Han hade blivit inbjuden av en ung kvinna som berättade att han var välkommen att delta. De hade en talpinne som lämnades till honom och han skulle tala i en kvart utan att någon avbröt om ett särskillt tema. Varje gång de träffades fanns ett förbestämt tema som skulle avhandlas. Han ombads nu av henne att tala om vad som helst som rör den svåra situationen som det kunde vara att vara arbetslös. Han utvecklade ideén om den monstruösa prekariatiska underklassen. Om det monstruösa som kännetecknade denna nya underklass. Dessa människor arbetade men levde i en ständig otrygghet som var frustrerande och skapade stora behov av trygghet. Det innebar att man sökte sig till nätverk, föreningar, grupper trots att man tvingades dagtinga med sina värderingar i utbyte mot hopp om tryggare omständigheter. Även om tryggheten inte infriades så levde man inom denna nya underklass på hoppet om en bra framtid till skilllnad mot en annars hopplös livssituation där ingen framtidsvision kunde urskiljas och saknades helt och hållet. Det nomadiska draget bland prekariatet att hellre vara i rörelse mot något ovisst, var inspirerande. Istället för att bara sitta still och invänta döden. Det var trots allt mer lockande. Gunnar avslutade sin utläggning för att inte trötta ut sina åhörare. Han möttes av tystnad. Sedan ombads han att lämna rummet för gott och aldrig komma tillbaka mer. Han förstod att han hamnat i fel forum. Men gav sig inte! Han sökte vidare med stor energi. Han växlade mellan att sitta på Rue Cadet och bevista olika möteslokaler. Tiden gick utan att så mycket hände. Han fick många nya kontakter utan att han därför kunde hitta ett nytt meningsfullt sammanhang. Det snöade och nu var nalkades jul och nytt år. Han kände att hans projekt började kännas urlakande. Han behövde omväxling!