Det finns skådespelare, kulturjobbare som övergav berättelsen, pjäsen, det skrivna och började forska i scenkonst på ett annorlunda vis. Studier som ledde till det exakta uttrycket och sedan har de missnöjt konstaterat att det uttrycket inte går att upprepa exakt likadant.
Alltid är det något som ändras vid upprepningen av det exakta. Sedan har man därför lämnat det exakta arbetet bakom sig och givit sig hän till improvisation.
Hur skall jag förstå detta!
Detta intensiva sökandet i scenkonst som lämnar de flesta TV-tittare bakom sig och som blir till endast för de som själva stött på samma sak.
Det finns en händelse med två teateraktörer som både studerat hos legendariska teatermän. De arbetade gemensamt tillsammans med det exakta sceniska uttrycket inom scenkonst hos dem själva. Den ena av de två tyckte att de inte kunde upprepa sina uttryck exakt.
Vad kan jag lära mig av detta intensiva forskande i något så trivialt som teater. Det kan vara ett sätt att höja upp teatern till en mer engagerad och mer värdefull mänsklig aktivitet!
Eller är det bara ett sätt att fördriva tiden på?
Frågor utan svar kan jag tro det är!
Livet är som det är och när magen krånglar blir det till att vara lite mer stilla.
Strunta i bokmässan och sitta och filosofera över det som man råkar finna i rymden!
torsdag 24 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar