Nakna gudinnor endast täckta av druvor dansande i en prunkande trädgård

Vad vår senaste tid visat är att ingenting är som förr! Redan de gamla grekerna erfor detta. Om jag får komma med ett exempel! Den nya generationens röst klingar med en ton som skriker i de gamla borgerliga makthavarnas öron och får deras ögon att spärras upp av vild förvåning. De tänker med Hägglundsk accent -Något sådant trodde jag inte att några människor kunde komma på att tänka och känna.
I tidningen Euroturk, nr 4 sid. 6-7. berättar en ung kille om sitt liv. Han föddes i Turkiet och kom till Sverige som liten projk till en svensk bondhåla i Östergötland. Där mötte han rasism och främlingsfientlighet varje dag. Han säger i artikeln ”dagarna var kantade med ord som turkjävel eller svartskalle”.
Han fick erfara hur det svenska främlingsfientliga samhället tvingade honom att ta vara på sig själv och överleva så gott det gick. Han arbetade på sin pappas restaurang men ville göra något nytt och lära sig mer av sådant han tyckte var utmanande. Hans arbetsvecka är omfattande! Två företag, läsa engelska, två träningar Krav-Mag” en israelisk kampsport för militärer, poliser och livvakter”, tre styrketräningspass och en pistolträning i veckan tar alla hans tid. Han har också gått med i Turkiska teaterföreningen.

Så var det väl inte på de gamla grekernas tid ändå. Då kunde man väl bara få sitta och sola sig och filosofera lite lätt i en prunkande trädgård tillsammans med delvis nakna gudinnor som dansade omkring ibland alla blomsterprakt med ljuvliga druvklasar i händerna, på huvuden, på axlarna, mellan brösten och täckande sina sköten med desamma. När den grekiske filosofen blev hungrig var det bara att stäcka ut handen och ta för sig.
I dagens GP står en recension av boken Den sista Greken av Aris Fioretos. Här nämns om en fruktansvärd händelse, blodbadet på Greker i Smyrna 1922 som ledde till en flykt till andra länder i exil.

Ack vad livet är svårt och krångligt ibland. Även om jag känner mig lite kvalmig i magen kanske jag skall dränka mig och mina tårar i Bokmässans i Göteborg flod av människor och böcker. Någon grekisk trädgård lär väl jag inte hitta runt hörnet här där jag är nu vid Redbergsplatsen eller så!
Druvbeklädda grekiska gudinnor är det helt klart brist på här i bygden.