"Tid för kultur" en del av den!

Efter att ha läst en sammanfattning och endast liten del av kulturpropositionen ”Tid för kultur”(kulturpolitiska propositionen)som igår överlämnades till riksdagen, så kom tårarna nästan.
Det är fantastiskt med att regeringen är så positiv! Det finns så många bra saker som skrivs bara på de första 20 sidorna.
Tänk om jag skulle våga luta mig bakåt och vila mig några veckor och bara lita på att allt blir bra i framtiden!
Den samhällsvision som finns i landet Sveriges ”väggar” vilar på folkrörelsegrund och garanterar på många vis en strävan till en vision om en bättre värld!
Varför blir jag ändå lite undrande, ändå? Är det mina livserfarenheter som gör sig påminda?
Kan det finnas en nedärvd nervositet som inte vill ta något för givet?
Det är nog bäst ändå, för säkerhets skull, att vi kavlar upp ärmarna och förbereder oss för att något kan hända som vi inte förstod när vi grät glädjetårarna nyss, som behöver oss, medvetna, vakna och spejande, sökande, multituda!
Det är kanhända bättre att meditera över livet som den ärevördige Spinoza lär ha sagt än att jag glädjestrålande över det svenska kulturmiraklet som så förföriskt behandlas i proppen låter mig slå sig till ro med vackra formuleringar!
Det blir nog att tugga, under svåra kval, i sig de resterande ca 130-140 sidorna av”Tid för kultur”. Jag får ta av min dyrbara tid för att snart ta mig tid att läsa in mig på ”Tid för kultur”, ”Tid” för att läsa in mig på ”Tid för kultur”. Det blir nog knappt tidlös läsning, om det nu gives någon sådan. Det kommer kosta mig dyrbar tid. Jag hoppas att tiden kröker sig lite så att jag kan förflytta mig bland textraderna i utredningen med inspiration, tempo och nytt livshopp!
Det är den så vanvördigt benämnda portföljmodellen som debatteras i mediadiset kring kulturproppen. Kommunen och regionerna ska ta över en mer översiktlig statlig kulturpolitik. Ju närmare groddammarna, tänker man, desto bättre ser man behoven. Varje groda blir på så vis kultur! KVALITETSBEGREPPET ville man inte ha kvar, men det blev ändå kvar. Ingen skillnad på kommersiellt inriktad kulturverksamhet och seriös kultur. Allt ingår i samma saliga röra. Det öppnar för fler entreprenörer som kan lockas att fiska i alltmer grumligt vatten och få ”portföljstöd” till sitt kulturfiske.
18 nya miljoner till nysatsningar lär vara några promille av kulturbudgeten. Fingervisningen är tydlig och platt. Och tvärtemot det horisontellt mulituda. Det är en krigsförklaring mot tankar om en kultur som strävar. Du kommer att må bättre av att spela med. Grumlighetens grumligheter svämmar över och gör det mesta till en platt pannkaka. Men med godis och listiga skattesänkningar går det mesta ned. De ä bare å svälj!