Följetong del 67! Elena!

-Det är en så härlig morgon. Jag hör fågelkvitter och hur vattnet brusar i saltsjön.
-När du säger så menar du att färgen på fåglarna skrämmer dig!
-Ja särskilt de som sjunger taktfast och monotont!
-Nu läser vi varandras tankar! 
-Ibland så iscensätter vi varandras liv innan det som skall ske har skett!
-Så vill jag inte leva sa hon. Hon ryggade tillbaka och rös till lite!
-Jag vill leva i nuet sa Gunnar
-Det gör jag!

Han försökte sträcka sig efter henne men hon var inte nåbar!
-Det är så mycket som jag måste göra! Jag kan inte fästa mig vid en person! Då kan jag inte göra så mycket! 
-Jag trodde alla ville vara tillsammans!
-Nej, inte jag! Jag tycker om friheten!
-Varför tog du kontakt med mig!
-Det vågar jag inte berätta!
-Gör det! 
-Jag ville bråka bara!
-Jag missförstod helt!
-När jag uppfattat ditt misstag spelade jag bara med!
-Du har gott självförtroende!
-Tycker du fortfarande att jag är vacker!
-Jag är i ett chocktillstånd!
-Vad roligt!
Hon reste sig upp och sträckte på sin nakna kropp! Professorns ögon höll på att trilla ur sina hålor! Han gnuggade sig i ögonen och tänkte detta händer inte!

Hon började långsamt och retfullt ta på sig sina kläder!
Hon gick med mycket rak rygg mot dörren samtidigt hon vinkade med ena armens hand över axeln och försvann ut genom dörren!