Davi Bolander i sitt verk Opus fem, Sören Larsson, Robert Jakobsson är nummer ett. Det samlade intrycket av detta artistiska kulturmöte inför publik är att tidens tand misslyckats kapitalt med att förvandla dessa scenpersonligheter till stoft. De har verkshöjd och personlighet i gestaltning och framförandena och det skedde igår, lördagskväll.
Opus 5 med buktalarnummer, sensationella uttal av den kända japanska dialekten mischumischumisch(min egen omdiktning av asiatiskt gimbrich) klingade ut till den halländska och västgötska publikens förnöjelse.
Sörens regi av Opus 5 med speciell avslutning med en dropptyngd ljusomsluten väta förvandlade kvällen till teatermötet nummer ett i Halland denna kväll.
Publiken som var där skattade sig lyckliga att de drog denna vinstlott genom att ta sig till Teater Albatross Teaterakademi, Ätran, nära Ullared.
David Bolanders spel i Opus 5 växlade från högstämd komik i vattenkammningsscenen till klassisk komik med den lilla människan i centrum Hon som musicerar på barnleksakspianot med den frenesi som barnet, det sårade, kan trigga igång som en nutida Zlatan. Vi, publiken fick en ilsken blick som manade oss att stig upp från det kolorerade veckotidningsträsket och öppna våra sinnen för nya upplevelser och äventyr.
Davids skådespelarprestationer trollades fram med kraft från gestaltningens magi med ett tilltal som mötte bygdens univers och visade med kraft verket Opus 5:s höga konstnärlig halt.
Efter Opus 5 improviserade Sören Larsson ett myckert kort eget komponerat stycke om hur svårt det är att vara människa. Han jonglerade, ramlade och rullade runt. Det blev känsligt, innerligt och stilrent.
Robert hade tidigare på kvällen visat film om Teater Albatross arbete med eld, skulptur och akrobatisk scenisk gestaltning utifrån temat koncentrationsläger, förnedring och utrotning.
Han visade därefter fram dräkter från det nya arbetet med den nya föreställningen om en flicka och en vattensköldpadda. Om flickan som skall rädda världshaven.
Kvällen avslutade Robert med att framföra Charles Baudelaires prosadikt "Man måste alltid vara berusad". Med lyrisk ackompanjemang från sin medtävlande f.d. kollega i en nostalgisk extatiskt framförande i gammal god Eldteaterstil.
Kvällens efterspel skedde i bastun med högläsning från Sören ur Erland Josefssons bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar