Professorn satt ensam hemma och tyckte att livet var härligt. Det fanns egentligen ingen anledning att oroa sig! Han började istället att planera för framtiden. Han saknade inte Sverige alls. Det var säkert bättre att bo i Tblisi än i Sverige. Han tänkte köpa sig en lägenhet i närheten av Ingrid. De skulle leva i ett fritt förhållande.
Han tittade sig omkring i Ingrids bostad. Något liknande hennes bostad vore bra. Det tyckte han skulle passa. Han ringde till olika mäklare och frågade om det fanns något att köpa i närheten. Det verkade gå lättare än han trott. Det fanns många säljare och få köpare.
Han tyckte att de mäklare han talade med var trevliga. Det började bra det här! Han slängde på sig ytterkläder och gav sig ut i kvällsvimmlet. Det var många människor som var ute. Det var ljummet i luften och han promenrade omkring påläst som han var som vanligt på den ort han befann sig i. Det var roligt och han kontrollerade noggrant hela tiden vilken väg han gick så att han skulle kunna ta sig tillbaka till Ingrids bostad.
Av en slump kom han fram till det nöjesetablissemang som han kände igen som stället där Ingrid uppträdde. Han gick in och satte sig vid ett ledigt bord. Ingrid sjöng så vackert på landets språk. Det verkade vara sista uppträdandet för henne. Hon hade upptäckt honom och vinkade till honom. Senare när det promenerade hem frågade hon honom vad han tyckte om hennes sång.
-Du sjunger så vackert!
-Det säger du bara!
-Jag älskar din sång!
-Du är hopplöst snäll men jag har mina kritiker så det räcker. Dina ord är som balsam på mina sår. Jag blir så lätt sårad av kritiker, vänner och bekantas hårda kommentarer.
-Elaka kommentarer går det ett tjog på ett dussin. Jag försöker att stå ut men jag är inte speciellt duktig på att ta kritik.
-Det är därför vi trivs så bra ihop! Jag vill bara kyssa dig och kela med dig hela tiden. Men jag måste vidare till ett nattligt möte med hopp om nya spelningar förstår du!
-Kila du iväg och gör vad du ska!
Professorn promenerade vidare själv. Senare när han stod hemma hos Ingrid och ordnade med kvällsmat stormade Ingrid in storgråtande och slängde sig i hans armar.
-De har annulerat alla mina kontrakt. Jag är arbetslös.
-Jag anställer dig omedelbart!
-Du menar att du skall ge mig lön för vad?
-Jag har mycket att stå i! Jag behöver hjälp med att läsa in viss litteratur och skriva några "paper". Du kan landets språk och kan hjälpa mig tillrätta här i Tblisi. Det skall du självklart ha betalt för! Om du vill och har tid till det!
-Ja! Jag har tid till det.
Men vad får jag betalt?
-Du får det du vill ha och som du tycker är rimligt! Det underlättar för mig om jag får hjälp från dig!
-Jag är så glad. Det betyder att jag kommer kunna vara lugn. Sjunga kan jag göra när det finns tillfälle och intresse från arrangörer.
Nu skall vi ordna tillsammans världens godaste kvällsmat och bara ha det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar