Gunnar tyckte att han hade det bra! Affärerna gick hyfsat men han märkte att han tyckte det var för tråkigt arrangemang med henne som partner. Detta smärtade honom mycket! Men han kunde inte låtsas som om det inte var så. Han berättade en dag vid ett lämpligt tillfälle för henne att han var på väg från Tiblisi. Hon hade inget emot det! Tvärtom faktiskt! Hon ordnade raskt en partner som tog över firman och de tog ömt farväl från varandra.
Det var med stort vemod som Gunnar såg tillbaka på vistelsen i Tiblisi! Nu visste han inte vad han skulle ta sig till!
Han bestämde sig för att bosätta sig till att börja med i Stockholm och då tänkte han på Söder. Det var det enda stadsdelen i Stockholm han egentligen hade någon positiv relation till. Han tog in på Sjöfartshotellet och trivdes med att bo där och därifrån bege sig till olika platser som Moderna Muséet, promenade upp på Söders höjder ibland eller tog tunnelbana till Gamla sta'n och promenerade även på Djurgården.
Han tog upp kontakten med konstnärinnan som inte var särskilt entusiastisk över att han kontaktade henne men hon tyckte om att han hörde av sig.
Den närmaste tiden var en tämligen händelsefattig period. För många var det en tid av omställning från en uråldrig demokrati till en diktatur. Det hade blivit tråkigare och hotfullare. Ingen vågade uttrycka sig fritt längre! Det förekom bortförande av misshagliga element. Det var inget man talade högt om! Men det kändes betryckande!
Gunnar skrev ganska mycket och läste en hel del! Han hade tjänat en hel del pengar i Tiblisi. Det tillsammans med sin sparade förmögenhet innebär att han kunde ägna sig åt det som verkade vettigt i stunden utan att fundera på hur han skulle få sin utkomst!
Det som understundom intresserade honom var att så många människor i hans närhet mest satt och tittade på TV, lyssnade på radio och läste tidningar. För honom var det viktigare att läsa böcker, bli förälskad, resa till nya miljöer t.ex. andra länder. Han tyckte att TV, radio och tidningsläsning skapade hos honom ett tillstånd som han upplevde var passivare. Han tyckte inte om det därför!
Det var hans gärning att göra något annat. Det var hans insats för multituden. Multitud i den meningen att han deltog i att skapa en mer demokratisk global värld. Han förstod att han ensam inte kunde göra så stor skillnad!
Men han kunde utveckla ett medvetande som tillsammans med andra utvecklade multituda medvetanden bli till en svärm av intelligenta personer som kunde verka för demokrati och yttrandefrihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar