Petra, Teater Trixter skickade inbjudan att komma igår kväll. Det var föreställning och sedan diskussion om meningen med livet! Inbjudna var Jonas Eek, domkyrkoteolog samt Anders Bergkvist professor i cell och molekylärbiologi. Skådespelare Inga-Bodil Hermansson Hässler dansar och talar. Hon dansar klassiskt, första, andra position. Hennes armar, torso, ben, fötter klingar visuellt som silvertoner när hon samtidigt talar om att hennes fötter är som gjorda för dans. Hon har en perfekt kropp för dans tycker hennes danslärare berättar hon, karaktären.
Det har varit hård träning och auktoritär disciplin. Danslärarna blir de viktigaste personerna som ersättning för de frånvarande föräldrarna i ballerinans disciplinerade värld. Danslärarna tar över henne helt och hållet. Hon och de strävar efter perfektion inom dansens värld. Inget känsloflum här inte verkar det på mig i alla fall.
Det är underbart, vackert och känslosamt härligt!
Samtidigt är Simon Weil en parallell. Simone var filosof, slogs i spanska inbördeskriget och arbetade på en fabrik för att förstå hur arbeterskorna skulle kunna förbättra sina urusla villkor. Simone menade att det finns något gott i världen. Något som är objektivt gott! Hon menade det vara Gud. Det, sanningen eller Gud finns dock inte på jorden. Gud drog nämligen sig undan. Vi skall komma till Gud istället för att han kommer till oss. Vi skall avsäga oss vår fria vilja. Vi skall förinta våra jag och bli en del av Gudomen. Detta, processen, att bli ingenting kallas för avskapelse.
Weil hyllar skulden och olyckan som ett sätt att bli varse vilken illusion, chimär vi lever i som vi kallar verkligheten. Individen är inte intressant för Simon Weil. Detta som kontrast mot det som vi brukar kalla vår samtida individualiserade tid.
Vad är då meningen med livet! Detta tema diskuterades efteråt med domkyrkoteolog och professor i cell och molekylärbiologi. Professor Jonas menade att varje individ bara är ett fordon för våra gener och memer. Medan Teolog Jonas var mer mystisk och kristen så att säga.
Mitt inlägg blev att skulle man kunna byta ut fordon mot mobilitet så är jag med på meningen med livet skulle vaar en framåtrörelse, mobilitiet, för mina gener och memer.
Det var helt fantastiskt att vara på Teater Trixter denna kväll!
Teater Trixter! Teater Trixter! Teater Trixter!
Och jag såg Petra Reveny avge ett blixtrande leende! Oahhh!
Producenten Frida Mellbin på Teater Trixter är mycket duktig!
onsdag 25 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar