Tårar

Många ser knappt handen framför sig. Många känner inte! Många bryr sig inte om nästan någonting! Många forslas fram i ett mediabrus, suggererade av mediaartefakter.

En medmänniska blir drabbad, oskyldigt, av en vettvelings framfart. Det finns ingen rättvisa i det som skedde. Inte hjälpte det att hon var fullständigt oskyldig! Det finns ingen sådan absolut harmoni och balans i tillvaron. Vi gråter över det som hände! Vi skakar våra axlar i det ohejdade chockartade gråtande över det omöjliga som så destruktivt förändrade tillvaron för en medmänniska.

Det mörka och sorgliga griper de medkännande. I den terrängen vistas vi nu ständigt!
Det mörka i dans kan gestalta en dansares öde i det konstnärliga uttrycket!
Dansar vi då det nödvändiga mörka så att världen skakar i sina grundvalar! In i det nedstämda uttrycksfulla svarta universumet som grep omkring sig så starkt!

Vreden glimmar till med sina vargtänder och morrar varnande!

Våga vrid rörelsen framåt i trots mot de mörka tyngder som lagts på oss likt svarta presenningar av bly!

Vi går framåt först med krökta ryggar sedan alltmer raka! För att till sist skrika ut vår vrede och sorg!
Det finns hopp i det mörka och oerhört nedstämnda!