Mon amis Robert

Vi dansade i omklädningsrummet där Robert, Teater Albatross förvarar sin motorcykel! Vi dansade och sedan satt vi i bastun och snackade i timmar. Det fanns knappast något annat att förklara det med än med orden: det var härligt allting. I vårt umgänge fanns dansen, politiken och filosofin och motorcykeln ackompanjerad med Bob Dylans musik och sång. Det finns alltid en rytm i allt. Graniten som omvandlar våra sinnen och kroppar till kraftfullt verksamhet som leder till det närvarande och eviga. Men vi har gått vilse i kulturen. Därför måste det alltid återerövras i musiken, dansen, teatern, friluftslivet och samtalet. Det guldskimrande livet som gör sig gällande i det självklara som självlysande svingar sig genom vårt universum. Våra ord blir till gitarrer som hörs likt silvertoner i livets palats. Välvande vågor som skriver in sina ackord i evigheten. Orden som aldrig räcker till noterar att det hände, när och hur men aldrig varför! Så varför bry sig mer än att stämma in i jublet att det finns hopp, liv och fantasi för det omöjliga och för det som framtiden bär i sitt kommande. Mon amis!