Plåster!

Göteborg måste flytta till någon plats bortom Skövde på grund av förväntade höjningar av havsvattennivån. Annars blir det problem med vatten försörjning för att inte tala om rasrisk och översvämningskatastrofer. Det blir dyrt och dramatiskt och Göteborgs kommun behöver stöd från staten. Ett gigantiskt scenario som överflyglar det mesta. Vem kan tro på sådana profetior? Men på något sätt är det ändå verklighet. Och EU höjer sina krav på minskningar av koldioxidhalter från utsläpp från 20 % till 30 %. Det blir stora förändringar på ganska kort sikt. Ingen kan väl fullt ut inse vad detta kan innebära. Det behövs en hel del plåster på de sår som kan uppstå skulle man kunna dikta till det. Plåstret på franska heter ”le pansement adhésif”. Det skriv i fonetisk skrift ungefär så här [pãsmãadezif].
Skulle teatern kunna erbjuda stöd, hjälp och lindring i kärlekens namn för att underlätta de stora förändringar i livsstil och förvandlingar av arbetsliv och privatkonsumtion som krävs?
Vad sägs om nya pjäser som ” Romeo, Julia och översvämningarna i Verona”, ” Macbeth -den grymma miljöförstöraren” eller ” Den räddade körsbärsträdgården”. Kan dramatik vara som plåster på välfärdssamhällets sår?