Han var vår idol som sångare och musiker. Med en så stark utstrålning som få lade han till något som glimmade i vår enkla vardag. Sångrösten hans klingade klar och stark om längtan, frihet och kärlek. Gitarren och gitarrspelet var så självklar för honom! Stängarna följde hans fingrar så lätt som ingenting.
Jag träffade honom i veckan på Teater Trixter. Jag sa att du är en sådan talang! Det var förr replikerade han. Du kommer alltid vara bra blev mitt svar. Han, Christer Öhman, frågade mig har du druckit? Nej, inte så mycket sa jag och vi båda tittade ner på min plastmugg som det fanns några centiliter rödvin kvar. Det innebar att jag druckit kanske tre centiliter vin från det vinglas som jag tidigare köpte av Petra Revenue vid baren! Det blir man inte berusad av. Det var mina minnen från Christers scenkonst som berusade istället.
Jag demonstrerade hur man kan få bort negativa tankar om att man var bra förr och sån´t om att man inte har rätt ålder! Jag dansade min enkla dans, några sekunder med händer och fötter i rörelse, för honom. Det finns också sådana vickningar och rörelser i musiken som föryngrar.
Sjung, spela och dansa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar