Ansiktet

Det är inte lätt att visa känslor alltid. Munnen som beter sig som den vill och inte som den ska. Kinderna som inte visar något alls. Ögonen som bara tittar utan att uttrycka något alls. Hur skall vi förstå det! Rosenmassören klämmer på skuldrorna och säger att är finns något som arbetar. Det är inte fel men kanske kan det tyda på att personen är beredd på att ta sats och slänga sig ut i det okända.

Det goda samhället där alla får plats och utan ansträngning ingår i den demokratiska gemanskapen är ibland långt borta.

Lennart talar om att förändra räntan, lönen,bankerna och villkoren för de vanliga människorna.

Allt som har hänt dig, fortsätter massören finns i din kropp i dina muskler. Hur lätt är det då att visa upp det harmoniska, i ansiktet. Musklerna trivs bäst med att vara i aktion.
Det blir i rörelsen framåt som det mänskliga, miraklet, uppstår och det syns inte i ögonen, själens spegel.

Det blev istället en förnimmelse av kontakt ("mellan raderna") som blev det ultimata mötet mellan människorna som ville, önskade, kommunicera.

Därför att vi lever i skuggan av det som skulle kunna bli den goda demokratiska framtid som Sven-Erik skrivit om i sin bok"I skuggan av framtiden".
När vi skall kommunicera innerligt till varandra blir det plötsligt genom en annan, en mask. Vi tog på oss någons persona och berättade hemligheterna för varandra. Det var underbart och kort. Ansiktets mimik levde i skuggan av det som komma skall.